Dag 5

Vi genomlever oerhort intensiva dagar, men har ocksa oerhort roligt. Bara igar var vi pa en konsert i en kyrka (kristen alltsa), spelade in tjejer i tioarsaldern som sjong ramsor, intervjuade sangerskan Macadi Nahhas och avslutade med technoklubb.

Idag ska vi vara med nar bandet Vengo repar och nar DJ Bee Bee sander sin radioshow med electro, house och ja, dansmusik helt enkelt.

Nu ska vi ga och ta en farskpressad pa juicehaket Palestine Jucie tvars over gatan.

Dag 4

Det rullar pa.

Vart kontaktnat vaxer for varje timme kanns det som. Snart har vi kartlagt de band och artister som sysslar med modern musik i Amman. Det ar hiphop, rock, jazz, pop, trance och metal. Har anordnas ett rave oknen varje ar ocksa.

Forsta bandintervjun ar ocksa avklarad. Vi intervjuade tva av medlemmarna i sangarens Peugeot. Det var roligt.

Dag 3

Idag ska vi träffa Lina Attel som är general director of performing arts här i Jordanien. Hon jobbar på Royal Cultural Centre. Vi ska ringa när vi är utanför och då skickar hon en bil som tar oss upp till hennes kontor.

Vi ska fråga om kulturklimatet i allmänhet, musikklimatet i synnerhet. Det blir nog bra.

För övrigt har vi bytt hotell. Vi bor nu på Palace som har varmvatten.

Dag 1

Jag är i Jordanien och sitter pa Goetheinstitutet i Amman med ett nästansvenskt tangentbord. Jonas och jag rekognoscerar.
Det är inte sa att det star en musikant i varje hörn direkt. Nej, gatumusikanter verkar inte existerar. Den enda musikaliska händelse som vi har hittat är en sopran som sjunger pa det hotellet Hayatt. Det är ett mycket fint hotell. Vi avböjer. Fragan är om vi ens skulle komma in.
Det är fint i Amman. Ordnat och trevligt. Grönt och lagom varmt.

Ännu oklart

Jaha, jag åker tydligen till Jordanien imorgon. Om jag kommer iväg. Har nämligen blivit av med mitt bankkort och det måste man ha när man hämtar ut biljetten. Men jag har nylagade jeans och pengar på fickan.

Det ska bli bra det här.

Vara glad på Haiti 1956

Kanske till och med dumglad.

Nelson Riddle - Port au Prince

(Okej, nu kanske man börjar tro att det här ska bli en mp3-blogg, men så är det inte. Hej.)

Vara cool, ha flow

Flow.
Det är det vi vill ha.
Ni vet, Csikszentmihalyi.

Jag jobbar på mitt flow då och då.

(Verse 4)
And now, a word from the President!
Damn it feels good to be a gangsta
Gettin voted into the White House
Everything lookin good to the people of the world
But the Mafia family is my boss
So every now and then I owe a favor gettin' down
like lettin' a big drug shipment through
And send 'em to the poor community
So we can bust you know who
So voters of the world keep supportin' me
And I promise to take you very far
Other leaders better not upset me
Or I'll send a million troops to die at war
To all you Republicans, that helped me win
I sincerely like to thank you
Cuz now I got the world swingin' from my nuts
And damn it feels good to be a gangsta

Nästa gång någon frågar vad jag lyssnar på (och det är mycket möjligt att det kommer att hända helgen eftersom jag kommer träffa lite nytt folk) ska jag nicka sakta och säga: Geto Boys - Damn it feels good to be a gangster

Hela texten.

Contact service

Nej, jag kommer inte att kontakta service. Var sak har sin tid. Även gamla trotjänare måste till slut få vila.

Hoppas du kommer till mobilhimlen.

Livet går emellertid obevekligt vidare. Någon som har en gammal mobil liggandes?

Apropå ingenting. Det här var ju ganska kul: Aina has never been a princess before.

Fri radio

Vi läser lite olika kurser i min klass här i Piteå nu. En del läser marknadsföring. Det verkar gå ut rätt mycket på att marknadsföra sig själv. Bland annat läser de en bok som heter "Ditt personliga varumärke".
Allvarligt talat. Jag hatar entreprenörsretorik. Men så drabbas jag ju då och då av ett starkt hat gentemot kapitalet också.
Jag är glad för varje stund jag slipper vara konsument, men det är ju fan omöjligt. Man kan inte ta ett steg utan att någon tjänar pengar på det. Ska jag då ge upp, spela med i spelet och bli ett personligt varumärke? Eller ska jag fortsätta förhålla mig skeptisk till det ekonomiska systemet?

Jag tänker på hur jag har betett mig ikväll. Jag träffade en radioproducent som jag vill sälja reportage till. När jag pratade med henne tänkte jag på att bekräfta det hon sa, säga smarta saker som ändå ingen kunde säga emot eller ta illa vid sig av och bara allmänt vara fin och inge förtroende. Jag marknadsförde mig själv.

Och det är ju så Sveriges Radio vill ha det - externa produktionsbolag och frilansar. Journalister som jönsar runt på marknaden och skriker "ta mig, ta mig". Man nätverkar och marknadsför och säljer sig. Ler sina vinnande leenden.

Jag undrar vad som händer med journalistiken när journalisterna blir personliga varumärken. Är det över huvud taget genomförbart att ha som personligt varumärke att man vill krossa kapitalet? Kanske. Marknaden är ju fri.

Ge mig en karriärcoach så jag kan bli riktigt fri!

Söndagschill

Dagens finaste visa om kärlek.

Gustaf Torrestad - I rosenrött jag drömmer (1948)