Lørdag på Roskilde.

Jag sitter under det stora tælttaket i agora B. Det ær varmt. Vindsnurran på området rør sig knappt alls.

Runt omkring mig sover folk. Tillsammans fyller vi precis skuggan. Ingen vill ligga utanfør. Många kommer førbi med sina madrasser, men får vænda. Skuggan ær full.

Vi børjar vakna nu. Igår var det svettig dans och hænderna i luften med Kenge Kenge, små bræckliga visor med CocoRosie och hærlig psykedelisk danspop med Goldfrapp. Många kænde nog in svænget i sydstatsrocken hos Kings of Leon medan andra læt sig svæva ivæg på Mogwais gitarrmattor.

Sjælv funderade jag på att investera min sista energi i Familjens elektrodunk, men jag gick och borstade tænderna istællet. Precis som mina kompanjoner Martin och Patrik.

Det ær skønt att vakna hær bland mænniskor med blåmærken på benen och tovigt hår. Aldrig kænner jag så stark gemenskap med så många mænniskor som på Roskilde.

En fredag på Roskilde

Jag ligger under ett stort tælttak. Agora B. Jag blundar och lyssnar på sorlet. Nær jag lade mig hær på mitt liggunderlag var jag først på plats. Ju længre dagen har gått desto fler har søkt sig till den øppna, men ændå skuggiga plats som Agora B ær. Røsterna har blivit fler.

Jag sluter øgonen och undersøker sorlet. Vad består det av?
Någon hostar.
Några killar skrattar høgljutt.
En Tuborg øppnas.
24 pratar på danska.
18 på svenska.
15 på norska.
8 på engelska.
3 på tyska.
En kille skriker till av en vattenattack.
Några tjejer skrattar.
Alldeles intill mig pratar man om vad jobbig den dær killen var igår. Vad hette han?

Jag dricker vatten.
Det ær varmt hær.
Det ær skønt hær.