Äntligen!

Torsson är ett trevligt band, tycker jag. Mysig boogierock utan minsta vassa kant. Totalt ofarligt, men ändå intressant tack vare de torra texterna som ofta är små återhållna, underdrivna berättelser eller av upplysande karaktär.

Som i klassikern Klippans centrum:

"Man tar tåget från Lund, åker mot Åstorp, byter till Klippan, sen går man till stan.
Jag far till Klippans centrum. Klippans centrum - här är jag.
Dom har SJ-gods centralstation en halvtimmes gångväg ifrån stan."

En annan välbekant låt handlar om våra kroppars blodomlopp.

Eftersom texterna är så centrala har jag försökt lyssna på dessa extra noga, men på ett ställe har jag alltid gått bet. Det är i låten Sverige, där de sjunger:

"Sjöar och slätter, rullstensåsar, höga berg och skog,
skärgårdarna, NÅGONTING OBEGRIPLIGT från Torne älv samt Arjeplog"

Den där delen har min hjärna aldrig kunnat dechiffrera, men idag kom svaret! Detta i form av det fina radioprogrammet Så funkar det - saligt i åminne - men mycket finns kvar på webben.

Lyssna och lär här!

Årsdag.

Ser man på. Idag är det precis fem år sedan den här bloggen med ett bastant inlägg blev till. Den hette Liv i Piteå och skulle väl vara ett sätt att hålla kontakt med mina kamrater när jag flyttade ifrån dem. Det är tveksamt om det lyckades.

Jag vet inte exakt när Liv i Piteå blev Tvivlet. Det var kanske en av alla gånger som jag funderat på att lägga ner, men ändå fortsatt så smått. Frågan som alltid måste ställas: Varför skriver jag? Nära besläktad med: Varför lever jag?

Tidigare i veckan besökte Tvivlet en utställning med den italienske designern (och annat) Ettore Sottsass. Det rullade en intervju med honom på en teve. Han pratade om skillnaden mellan att dricka ur ett glas jämfört med en pappersmugg. Vad jag minns sa han ungefär att när man dricker ur ett glas känner man att det är ömtåligt. Man måste ta det försiktigt. Ens sinnen skärps. Upplevelsen stärks.

En pappersmugg däremot dricker man ur och kastar bort. Sottsass menade att då man drack ur pappersmuggen existerade inte ens liv. Då konsumerade man bara livet, utan att vara medveten om det. Medveten om livet alltså.

Sen sa han, och det minns jag särskilt: "Jag har alltid varit orolig över att inte vara medveten om man lever, för jag vill känna att jag verkligen lever. Lever dramatiskt."

Det känns som en bra programförklaring för Tvivlets fortsatta existens. Bloggen gör mig medveten om att jag lever. Lever dramatiskt. Och så var det nog den där dagen för precis fem år sedan också, mer omedvetet. Se - utveckling.

Dessutom ger glaset inte ifrån sig någon smak, vilket en pappersmugg ofta gör, sa Ettore Sottsass även.

Förhoppning.

Den mättade grönskan, den varma luften och de mörka nätterna. Jag har en vän som säger sånt som: "I augusti nuddar livet vid taket." Eller är det jag själv som har sagt det? I så fall sade jag det när han lockat fram det, för jag tämligen säker på att han gillar den här tiden ännu mer än vad jag gör.

Det ska bli en rolig månad.