Hur många ord går det att få ut av FORMULERINGSKONSTEN?
söndag, december 21, 2014
lördag, december 20, 2014
Ludwig.
"[E]n förhärdad, asketisk rationalitet, som fann sin djupaste näring i en blå låga av återhållen andlighet djupt inne i en ingenjörsmässigt konstruerad språkbur."
Skrev DN om Tvivlet häromdagen?
Nej, det var filosofiprofessorn Hans Ruin som recenserade en nyöversättning av Wittgensteins "Tractatus logico-philosophicus".
Svårt det där med rationalitet och andlighet. Förnuft och känsla. Vem är egentligen rationell? Och utifrån vilka förutsättningar? Vad är målet?
Intressant det Ruin skriver om hur Tractatus gavs ut. Texten refuserades tydligen flera gånger i Tyskland, men när logik-giganten Bertrand Russell erbjöd sig att skriva ett förord gick det bättre. Och sedan, när det blev dags för utgivning i England, då ändrades titeln från "Logisk-filosofisk avhandling" till "Tractatus Logico-philosophicus".
Den latinska titeln såg väl mer lärd ut och Russell gav förstås tyngd till det hela, men texten var samma gamla som tidigare refuserats. Så den ingenjörmässigt konstruerade språkburen var ändå beroende av två faktorer som direkt talar till känslan och inte förnuftet för att bli utgiven.
Men det var ju rationellt gjort av förläggarna. Boken spreds och, som Ruin skriver, "en av nittonhundratalets mest egenartade karriärer" anträddes.
Rationalitet och andlighet. Förnuft och känsla. Allt blandas när verklighetsuppfattningen ska kokas ihop i våra hjärnor. Andra ord som kommer till mig: Tolkningsföreträde, makt och språkets otillräcklighet.
Äh, jag vet inte.
Skrev DN om Tvivlet häromdagen?
Nej, det var filosofiprofessorn Hans Ruin som recenserade en nyöversättning av Wittgensteins "Tractatus logico-philosophicus".
Svårt det där med rationalitet och andlighet. Förnuft och känsla. Vem är egentligen rationell? Och utifrån vilka förutsättningar? Vad är målet?
Intressant det Ruin skriver om hur Tractatus gavs ut. Texten refuserades tydligen flera gånger i Tyskland, men när logik-giganten Bertrand Russell erbjöd sig att skriva ett förord gick det bättre. Och sedan, när det blev dags för utgivning i England, då ändrades titeln från "Logisk-filosofisk avhandling" till "Tractatus Logico-philosophicus".
Den latinska titeln såg väl mer lärd ut och Russell gav förstås tyngd till det hela, men texten var samma gamla som tidigare refuserats. Så den ingenjörmässigt konstruerade språkburen var ändå beroende av två faktorer som direkt talar till känslan och inte förnuftet för att bli utgiven.
Men det var ju rationellt gjort av förläggarna. Boken spreds och, som Ruin skriver, "en av nittonhundratalets mest egenartade karriärer" anträddes.
Rationalitet och andlighet. Förnuft och känsla. Allt blandas när verklighetsuppfattningen ska kokas ihop i våra hjärnor. Andra ord som kommer till mig: Tolkningsföreträde, makt och språkets otillräcklighet.
Äh, jag vet inte.