Konstigt. Konstigt.

"Hit kommer soppsköldpaddan för att utnyttja en tjänst som inte finns ute på öppna havet. Och det är att få skalet putsat av ett stim kirurgfiskar."

Att kolla på naturprogram är att fly verkligheten en stund, trots att det handlar om verkligheten. Till exempel verkligheten i de södra delarna av Stilla Havet i programmet Det levande Söderhavet. Men ändå... Soppsköldpadda? Kirurgfiskar? När Tvivlet tittar skulle de kunna hitta på vad som helst.

Som i det här klippet. Figurerna som dyker upp vid 1.06 och 1.21 ser ju ut som vilka dagisteckningar som helst (för att ta ett par exempel).

Kazdoura.

Om tre veckor åker jag till Beirut för att intervjua musiker. Det ska bli kul att komma tillbaka. Soapkills är mina favoriter, men de finns inte längre eftersom Yasmine inte stod ut med Beirut och Libanon längre. Hon flyttade till Paris.

Kazdoura betyder cruising, tror jag. Och cruising betyder väl "åka långsamt med bilen utan någon särskild destination".

Ornamentering.

Tvivlet måste ha varit inspirerad idag.

Kampen mot negativa krafter, del 8 by Tvivlet

Längtan.

Solen strålar flödande.
Strålen flödar solande.
Floden solar strålande.

Kampen mot negativa krafter, del 7 by Tvivlet

Bakslag.

Alltså jag hade verkligen tänkt att fortsätta kampen mot att bli luttrad och girig och självisk i dag, men jag ska på Frilans Riks årsmöte som börjar om 40 minuter och håller på till sena kvällen. Jag kanske kan ta upp det där.

- Och så har vi punkten Övriga frågor.

Tvivlet räcker upp handen. Harklar sig. Tar till orda.

Vevar.

På söndagar sänds folkmusikprogrammet Folke i P2. Den här veckan toppas det av ett reportage om vevlireduon Hurdy-Gurdy, som i morgon spelar med Kronoskvartetten på Carnegie Hall i New York. Det är jag som har gjort reportaget (förstås). Jag tycker att det blev intressant.

Apropå ingenting - ett klipp från en intervju med Bruno K. Öijer i samband med utgivningen av diktsamlingen Det förlorade ordet, 1995:

De sista dikterna är fyllda av vemod och reflektion. Den svarta rymden slukar diktjaget. Det slutar i mörker? undrar jag.

- Det förlorade ordet är livselixiret, invänder Bruno K. Öijer. Det ska väckas till liv.

Det får mig att tänka på en dikt med ett svart omkullkastat lok. Blåsippor börjar växa under det och reser upp loket på spåret igen. Där finns hopp. Där finns liv.

Ogjort.

Nej, det blir inget idag.
Ingenting.
Jag är ineffektiv.

Överraskningar.

I dagens Sundsvalls Tidning läste jag om Panjshir i Afghanistan. Området kallas också "Fem lejons dal". Det är en både vacker och fredlig provins där man enligt TT:s reporter Jesper Huor "till och med har tid att bry sig om miljön". Därför finns i huvudorten Rokha tio vindsnurror som förser kommunhuset med el till ljus, datorer och element. Och sjukhuset får sin energi från solceller.

Det skänkte hopp.

Och på posten kom helt spontant "snygga saker" från San Francisco, bland annat en bild på ett hus och en bild på en sko. Fantastiskt!

Administration.

En senkommen kommentar från signaturen Johan W har anlänt till inlägget Brev, där jag berättade om mitt utträde ur Svenska kyrkan. Läs gärna den.

Jag har numer även ett "bevis om utträde" på mitt skivbord. Det står att jag inte längre har rätt till konfirmation, vigsel eller begravningsgudstjänst. Jag har inte rösträtt i kyrkovalen och jag är inte valbar. Jag behöver inte betala kyrkoavgift, men måste fortsätta betala begravningsavgift som gäller gravsättning och plats på kyrkogård. Jag är välkommen på gudstjänster och konserter och att åter bli medlem.

Praktikaliteter. Byråkrati. Nästan så att jag saknar en förmaning om att jag borde vara med. Det gick så lätt, utträdet.

Vårkanten.

Kampen mot negativa krafter, del 6 by Tvivlet

Postbanken?!