Vacaciones.

Trevlig semesterbit.

-

- Vad brun du är! Har du ätit brunsås?
- Nej, jag gillar inte brunsås.

Spårvagnsmöte.

- Hej, vad heter du?
- Jag heter Tvivlet. Vad heter du?
- Jag heter Alice.
- Okej.
- Vi har varit på utflykt.
- Jaha. Vart då?

Alice tänker en stund.

- På Universeum.
- Vad hände där då?
- De hade en jättestor krabba.

Alice griper i luften med sina händer som klor. Vänder sedan sitt ansikte mot mig och tittar på min hals.

- Vad har du där?
- Det är mitt struphuvud. Det kallas adamsäpple också.
- Mm. Adamsäpple.

"Stannar vid Sahlgrenskas huvudentré" och Tvivlet säger hej då, kliver av.

Inledning.

Sommaren kom. Havsbad tre dagar av fem möjliga, varav två vid otjänliga Röda Sten. Det måste betraktas som rivstart. Snittet kommer inte att hållas

Har även spelat fotboll mot Gellert Tamas, men det har egentligen inte så mycket med sommar att göra. Dock hade vi alla kortab yxor. 5-3 till oss.

Säsongsupptakt.

Så det har blivit juni. Den första sommarmånaden. Under några år sa jag att sommaren alltid börjar med Hultsfredsfestivalen, men nu har ju den flyttat till mitten av juli, så det håller inte längre.

I år tror jag att sommaren kommer att börja i Göteborg. Kanske med ett besök hos Kallbadhusets vänner. Eller med en promenad till Kville biljard (Hisingens största nöjesoas!). Eller med en het spelning av Amazigh Kateb på Clandestinofestivalen.

Clandestino är anledningen till att jag åker till Göteborg just nu. Jag gillar festivaler som känns som att de står på gränsen till hela världen. Och på gränsen till sommaren. Och jag kan väl lika gärna säga det nu på en gång istället för att glömma återkomma till det i ett liknande inlägg om ett år: Sommaren börjar alltid med Clandestino! Det är ju det jag så gärna vill.

Konsert.

Jag läser Albert Speer och sanningen av Gitta Sereny, en bok som kunde ha fått vara mer lättläst - dramturgi har Sereny inte brytt sig om så mycket - men den är ändå oerhört fascinerande. Särskilt nu när det handlar om de sista skälvande dagarna innan Tysklands kapitulation.

Albert Speer var Hitlers speciella arkitekt som framför allt visade sig vara en mycket begåvad organisatör. Under andra halvan av kriget fick han rollen som rustningsminister. I krigsslutet riskerade han livet genom att ständigt gå emot Hitlers order om att allt av värde i Tyskland skulle förstöras. Speer hjälpte på detta sätt till att rädda massor av industrier, broar och till och med hela städer.

Förutom det hade han även ett finger med i en av de mäktigaste konserter som någonsin givits. Han bad nämligen Berlinfilharmonikerna om en sista konsert i april 1945. Speer: "När jag bad dem att spela Bruckners Romantiska symfoni var det ett tecken som betydde att slutet var nära och att musikerna skulle göra sig beredda att lämna Berlin."

Berlins konserthus var smockfullt den där eftermiddagen den 12 april då de allierades flygplan samtidigt bombade Berlin. Flygvapenadjutanten Nicolaus von Below var där:

"Det var ett oförglömligt ögonblick. Jag satt tillsammans med Speer och amiral Dönitz och lyssnade på Beethovens violinkonsert, finalen ur Ragnarök och Bruckners symfoni. Kan det någonsin ha funnits ett sådant ögonblick, en sådan upplevelse? Efter konserten promenerade vi i tystnad över det totalförstörda Potsdamer Platz, tillbaka till rikskansliet."

Efter konserten, berättar Speers sekreterare Annemarie Kempf för Sereny, fick konsertbesökarna en gåva från barn utskickade av nazistpartiet. Hitler-Jugend stod där i uniformer och delade ut små korgar med cyanidampuller.

Det sista kan gälla som en ganska bra symbol för nazitiden; absurd och vedervärdig.

Lingo.

Knodd. Roligt och ganska användbart ord.

1 (åld.) butiksbiträde, expedit, bodknodd 2 (vard.) obildad snobb, uppkomling, bracka, halvherre, parveny; baby, unge

Purjolöksången.

En kär återupptäckt ikväll. Den här har berett mig mycken glädje.



Jatsu tsappari dikkari dallan
tittari tillan titstan dullaa,
dipidapi dallaa ruppati rupiran
kurikan kukka ja kirikan kuu.

Ratsatsaa ja ripidabi dilla
beritstan dillan dellan doo.
A baribbattaa baribbariiba
ribiribi distan dellan doo.

Ja barillas dillan deia dooa
daba daba daba daba daba duvja vuu.
Baristal dillas dillan duu ba daga
daiga daida duu duu deiga dou.

Tvivlets 118:e dröm

- Måste du gå nu, frågade hon.

Det rådde ingen tvekan om vad hon egentligen ville.

eller såhär

De skulle aldrig ses igen och båda visste det.

Att komma på starter till berättelser är ju inte så svårt. Nån gång ska jag komma på ett slut också. Och sedan allting mittemellan.

Precis.