Kalejdo.

"Var ska man börja? Alla låtar går ju ut och in i varandra. Leo Kottke drar i alla fall i väg med sitt flinka gitarrspel innan programmet knappt ens har börjat. Men sen...

The KLF tycks lira på en egen frekvens när de åker omkring längs amerikanska sydkusten och plötsligt får in Elvis i sitt suggestiva ljudlandskap. Presley alltså. Och norska Ensemble 96 hamnar med sitt stycke om den odödlige Bach mellan en Charles Darwin-balett och industrifigurerna Ain Sophs liturgiska mässande.

Äh, det är väl inte mycket säga om egentligen. Bara lyssna. Utan att sortera."

Det här handlar om ett Kalejdoskop som jag har sammanfogat. Hörs i P2 ikväll!

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2195&artikel=4564144

Ultramarin.

Simma i havet.
Simma i det oändliga.
Simma och simma men aldrig komma till horisonten.

Avtagande.

Och de två kvinnorna på tåget, den ena med astma och den andra med århundradets rökhosta, vilken glädje de fann i sitt yatzyspel! Till en början i alla fall. Sedan blev det ett hyggligt tidsfördriv. Till slut något man bara tar sig igenom.

Mekaniska kast, mekaniska kast.

- Jag får stryka liten.

Promenadkonsert.

Och så åkte vi till London och hamnade på ett fullsatt Royal Albert Hall där vi skulle lyssna på Mahlers nionde symfoni. Dirigenten var skröplig och fick vifta sittandes. Orkestern var enorm och hade två harpor. Konserten var en del av BBC Proms.

The Proms är konserter under avspända former varje dag i nästan två månader. Namnet är en förkortning av "promenadkonserter" vilket betyder att publiken är delvis stående inne i arenan. Vi hade fått plats högst upp, i det så kallade galleriet, som är en bred pelargång runt Albert Hall. Biljetterna till galleriet kan bara köpas samma dag och kostar endast fem pund.

Jag tog tillfället i akt att verkligen promenera medan orkestern fyllde lokalen med ett stort, luftigt och dynamiskt ljud. Uppe i galleriet deltog folk på skiftande sätt. Många stod lutade mot räcket och tittade på den böljande orkestern. Fagotter som vajade, violinister som gungade i takt och en pukist som dundrade in ett par slag då och då.

Andra hade rullat ut tunna madrasser och låg ner. En del satt på stolarna längst bak mot väggen. Några hade slagit sig ner på golvet tecknandes, läsandes, skrivandes. Där fanns också ett omslingrat par. Någon kollade facebook. En följde med i partituret på sin iPad. Och jag gick mitt ibland alla, bland utbredda filtar där folk satt barfota med matsäck och flaskvatten. Allting omslutet av Mahlers nia. Det var festival.

Och jag återvänder gärna.

Versen.

I en ovanligt lyckad dag på semestern ingick ett besök på Svartsö Krog. Där läste jag vad en Filippa hade skrivit i gästboken.

Tack för maten, den var god
Tur att jag inte åt min sko
Den hadde
säckert smakat svät
så jag tog istället en plät
När maten var slut
då gick jag ut.

Vacaciones.

Trevlig semesterbit.

-

- Vad brun du är! Har du ätit brunsås?
- Nej, jag gillar inte brunsås.

Spårvagnsmöte.

- Hej, vad heter du?
- Jag heter Tvivlet. Vad heter du?
- Jag heter Alice.
- Okej.
- Vi har varit på utflykt.
- Jaha. Vart då?

Alice tänker en stund.

- På Universeum.
- Vad hände där då?
- De hade en jättestor krabba.

Alice griper i luften med sina händer som klor. Vänder sedan sitt ansikte mot mig och tittar på min hals.

- Vad har du där?
- Det är mitt struphuvud. Det kallas adamsäpple också.
- Mm. Adamsäpple.

"Stannar vid Sahlgrenskas huvudentré" och Tvivlet säger hej då, kliver av.

Inledning.

Sommaren kom. Havsbad tre dagar av fem möjliga, varav två vid otjänliga Röda Sten. Det måste betraktas som rivstart. Snittet kommer inte att hållas

Har även spelat fotboll mot Gellert Tamas, men det har egentligen inte så mycket med sommar att göra. Dock hade vi alla kortab yxor. 5-3 till oss.

Säsongsupptakt.

Så det har blivit juni. Den första sommarmånaden. Under några år sa jag att sommaren alltid börjar med Hultsfredsfestivalen, men nu har ju den flyttat till mitten av juli, så det håller inte längre.

I år tror jag att sommaren kommer att börja i Göteborg. Kanske med ett besök hos Kallbadhusets vänner. Eller med en promenad till Kville biljard (Hisingens största nöjesoas!). Eller med en het spelning av Amazigh Kateb på Clandestinofestivalen.

Clandestino är anledningen till att jag åker till Göteborg just nu. Jag gillar festivaler som känns som att de står på gränsen till hela världen. Och på gränsen till sommaren. Och jag kan väl lika gärna säga det nu på en gång istället för att glömma återkomma till det i ett liknande inlägg om ett år: Sommaren börjar alltid med Clandestino! Det är ju det jag så gärna vill.