tisdag, december 20, 2011
Julekalendaaaria-lalala, del 19
Oj, jag missa'
oj, jag missa'
oj, jag missa'
oj, jag missa'
missa' en post, post, post
Aj-aj
Aj-aj-aj-aaaaaj
Jag missade en post i kalendern!
Kommer som så många gånger förr att tänka på Galenskaparna. Min inledning är deras slut. Det är från en sång om en skidresa. Och det passar ju bra nu när det är en så grann vinterdag i staden mellan bergen.
oj, jag missa'
oj, jag missa'
oj, jag missa'
missa' en post, post, post
Aj-aj
Aj-aj-aj-aaaaaj
Jag missade en post i kalendern!
Kommer som så många gånger förr att tänka på Galenskaparna. Min inledning är deras slut. Det är från en sång om en skidresa. Och det passar ju bra nu när det är en så grann vinterdag i staden mellan bergen.
"Temat är rokoko!"
söndag, december 18, 2011
Julekalendaaaria-lalala, del 18
Vissa saker kan ligga och gnaga. Dom släpper en aldrig. Saker som blev fel, sånt man sa, sånt man gjorde. Sånt man inte sa, sånt man inte gjorde... Man vaknar ur en dålig dröm i vargtimman och kan inte somna på en gång och då kryper dom fram.
Jag har såna flera saker som troligen kommer att följa med mig livet ut. En del är sånt som får mig att skämmas eller må lite dåligt fortfarande. (Och här tänker jag att om man verkligen, verkligen har gjort något dåligt i sitt liv - vilken outsäglig pina det måste bli!) Andra saker är mer harmlösa. Jag håller mig till en sådan grej här just nu.
I vår mellanstadieklass frågade vår lärare mellanstadielärare oss ibland varför man ska säga "thee", alltså med i, och inte ett vanligt the när man på engelska vill köra bestämd form på ett substantiv som börjar med en vokal. Vi lärde oss svaret ganska snart och upprepade det som dom små automater vi var:
- Det är för att vokalerna inte ska krocka.
- Mm, just det, det är för att vokalerna inte ska krocka, svarade vår lärare då.
Men. Hallå? Vokalerna kunde vi också rabbla och där fanns både e och i med. Ändå kan jag inte komma ihåg att någon frågade:
- Solveig, exakt hur menar du att vokalerna inte krockar när man säger theee?
Ja, hade man varit så vältalig i femteklass hade man väl fått spö för eller senare, men ett litet "vadå" hade vi väl kunnat få ur oss. Nä, vi bara köpte det rakt av. Men ännu värre är ju att en vuxen människa och utbildad lärare står och ba':
- Ja, preciiis, det är för att vokalerna krockar.
Själv ligger man nu och tittar upp i taket och ba': Varförfrågadejaginte, varförsajaginget, varförvardetingensomsanåt, hurkundeallagåmedpådetdär, hurkundehonståochsägasådärhelatiden...
Det bara fortsätter.
Det är okej ändå.
Fast jag undrar ändå, hur ligger det till med den grejen egentligen? Varför ska man säga thee?
Jag har såna flera saker som troligen kommer att följa med mig livet ut. En del är sånt som får mig att skämmas eller må lite dåligt fortfarande. (Och här tänker jag att om man verkligen, verkligen har gjort något dåligt i sitt liv - vilken outsäglig pina det måste bli!) Andra saker är mer harmlösa. Jag håller mig till en sådan grej här just nu.
I vår mellanstadieklass frågade vår lärare mellanstadielärare oss ibland varför man ska säga "thee", alltså med i, och inte ett vanligt the när man på engelska vill köra bestämd form på ett substantiv som börjar med en vokal. Vi lärde oss svaret ganska snart och upprepade det som dom små automater vi var:
- Det är för att vokalerna inte ska krocka.
- Mm, just det, det är för att vokalerna inte ska krocka, svarade vår lärare då.
Men. Hallå? Vokalerna kunde vi också rabbla och där fanns både e och i med. Ändå kan jag inte komma ihåg att någon frågade:
- Solveig, exakt hur menar du att vokalerna inte krockar när man säger theee?
Ja, hade man varit så vältalig i femteklass hade man väl fått spö för eller senare, men ett litet "vadå" hade vi väl kunnat få ur oss. Nä, vi bara köpte det rakt av. Men ännu värre är ju att en vuxen människa och utbildad lärare står och ba':
- Ja, preciiis, det är för att vokalerna krockar.
Själv ligger man nu och tittar upp i taket och ba': Varförfrågadejaginte, varförsajaginget, varförvardetingensomsanåt, hurkundeallagåmedpådetdär, hurkundehonståochsägasådärhelatiden...
Det bara fortsätter.
Det är okej ändå.
Fast jag undrar ändå, hur ligger det till med den grejen egentligen? Varför ska man säga thee?
lördag, december 17, 2011
Julekalendaaaria-lalala, del 17
"Vi kan utforska rymden tillsammans."
Jag såg K-special om komikern Bill Hicks igår. Han var rolig och tyckte om att berusa sig. Alla som tyckte att han var rolig bjöd honom på alkohol och droger. Han blev alkoholist. Han blev nykter. Han utvecklades som komiker. Han blev seriös. Seriöst rolig. Sedan dog han.
Se, skratta en del, ta in.
Om du inte orkar se hela, kolla från 55.00 och framåt. "Vi kan utforska rymden tillsammans." Tillsammans gäller även gummor som handlar för lite.
En komikers död – K special | SVT Play (Tillgänglig till 15 januari 2012)
Jag såg K-special om komikern Bill Hicks igår. Han var rolig och tyckte om att berusa sig. Alla som tyckte att han var rolig bjöd honom på alkohol och droger. Han blev alkoholist. Han blev nykter. Han utvecklades som komiker. Han blev seriös. Seriöst rolig. Sedan dog han.
Se, skratta en del, ta in.
Om du inte orkar se hela, kolla från 55.00 och framåt. "Vi kan utforska rymden tillsammans." Tillsammans gäller även gummor som handlar för lite.
En komikers död – K special | SVT Play (Tillgänglig till 15 januari 2012)
fredag, december 16, 2011
Julekalendaaaria-lalala, del 16
Nu när det lackar mot jul vill jag tipsa om text-tv, eller SVT Text mer precist. Mycket kortfattad och trovärdig nyhetskälla som berättar om stort och smått.
Eva Lindgren i Älvsbyn köpte för 25 år sedan en rulltårta. Sedan dess har den legat i kylskåpet och när den öppnades i dag, var den som ny. -Helt fräsch. Den luktar ingenting, säger Eva Lindgren till SVT:s Nordnytt.Man hade önskat att nyheten var slut här. Tyvärr fortsätter den med en förklaring.
Enligt Livsmedelsverket har rull- tårtan sannolikt bevarats eftersom den är så torr och söt att inga bakterier får fäste i den. Men den ska inte vara farlig att äta, åtminstone inte mer farlig än den var när den köptes för 25 år sedan.
Orkar inte tänka ut någon sammanfattning eller avslutning. Hej då.
torsdag, december 15, 2011
Julekalendaaaria-lalala, del 15
Ibland får man vara med om goda saker också. Sånt som värmer. Sånt som gör en stolt. Som när en närstående person gör något fint.
Det hände idag.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3946&artikel=4858909
Lyssna på samtalet och resonemanget!
Läs kommentarerna!
Det värmer som sagt.
Och visst hör vi alla ekot av gårdagens avsnitt av julekalendaaaria-lalalan? Det ligger där som en dov bakgrundston. Eller är det bara i mina öron det hörs?
Enda smolket i glädjebägaren är att Tvivlets julinsamling gick miste om detta. Det var ju så nära. Vilket outstanding record det hade blivit! Men det är klart; det är ganska jobbigt att behöva sms:a 200 gånger...
Det hände idag.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3946&artikel=4858909
Lyssna på samtalet och resonemanget!
Läs kommentarerna!
Det värmer som sagt.
Och visst hör vi alla ekot av gårdagens avsnitt av julekalendaaaria-lalalan? Det ligger där som en dov bakgrundston. Eller är det bara i mina öron det hörs?
Enda smolket i glädjebägaren är att Tvivlets julinsamling gick miste om detta. Det var ju så nära. Vilket outstanding record det hade blivit! Men det är klart; det är ganska jobbigt att behöva sms:a 200 gånger...
onsdag, december 14, 2011
Julekalendaaaria-lalala, del 14
Julen är som vi alla vet konsumtionens högtid. Man säger: "Men ni har ju allt redan!" Sedan köper man något för sakens skull. I dubbel bemärkelse.
Och så tärde vi ännu lite till på det lilla jordklot vi ska leva av.
Svenskt Näringsliv försökte för några år sedan dämpa vår ångest. De sa: Varukonsumtion gör alla glada. Sluta inte.
Det låter kanske konstigt, men det var precis vad Sagan om gumman som handlade för lite gick ut på.
På Londons gator kommenterar konstnären Banksy det hela.
Och så tärde vi ännu lite till på det lilla jordklot vi ska leva av.
Svenskt Näringsliv försökte för några år sedan dämpa vår ångest. De sa: Varukonsumtion gör alla glada. Sluta inte.
Det låter kanske konstigt, men det var precis vad Sagan om gumman som handlade för lite gick ut på.
På Londons gator kommenterar konstnären Banksy det hela.
tisdag, december 13, 2011
Julekalendaaaria-lalala, del 13
Hösten var Lalehs. Hon var en vinnare runt vattnet.
Och vi är räddade och fria.
Och vi är räddade och fria.
måndag, december 12, 2011
Julekalendaaaria-lalala, del 12
Halvtid i julekalendaaaria-lalalan. Vad passar då bättre än att titta till julinsamlingen?
När man går in på insamlingens egen sida ser man klart och tydligt att 200 kronor hittills är insamlat av fyra givare. Mycket bra! Nytt rekord!
Här finns emellertid ett frågetecken. Ett dubiös figur som kallar sig kanin kommenterar glad i hågen del 7 av julekalendaaaria-lalalan: "Nu har även jag bidragit och konstaterar att det i skrivande stund finns 250 kr i potten."
Dessutom har jag även sett ett anonymt inlägg som endast sa: "300". Men det inlägget har någon raderat. Mystiskt.
Insamlingsgeneralen kan slå fast att finfina 200 kr har kommit in, men det tycks finnas potential för mer. Hur ska detta sluta?
Tvivlets julinsamling pågår till 24 december.
När man går in på insamlingens egen sida ser man klart och tydligt att 200 kronor hittills är insamlat av fyra givare. Mycket bra! Nytt rekord!
Här finns emellertid ett frågetecken. Ett dubiös figur som kallar sig kanin kommenterar glad i hågen del 7 av julekalendaaaria-lalalan: "Nu har även jag bidragit och konstaterar att det i skrivande stund finns 250 kr i potten."
Dessutom har jag även sett ett anonymt inlägg som endast sa: "300". Men det inlägget har någon raderat. Mystiskt.
Insamlingsgeneralen kan slå fast att finfina 200 kr har kommit in, men det tycks finnas potential för mer. Hur ska detta sluta?
Tvivlets julinsamling pågår till 24 december.
söndag, december 11, 2011
Julekalendaaaria-lalala, del 11
Julekalendaaaria-lalalan och statsministrar var en omtyckt kombination. Nu följs det allra första avsnittet upp. Där stod att Tage Erlander hade sitt telefonnummer i den helt vanliga telefonkatalogen på 50-talet. Nu har det kommit fram att det hade även Olof Palme på 70-talet. Henrik Berggren skriver i Med underbara dagar framför oss:
"I början av sjuttiotalet hade Palme tvingats börja dra ut telefonjacket på kvällarna; han stod fortfarande i telefonkatalogen (370989) och fick omkring femtio telefonsamtal från obekanta varje kväll."
Ganska jobbigt. Och inte nog med det.
"Samtidigt förekom också hot mot familjen som ledde till att den fick förses med livvakter. Den extra husnyckel som dittills förvarats i en träsko under trappan flyttades nu också till en mer undanskymd plats bakom trädgårdsbänken."
"I början av sjuttiotalet hade Palme tvingats börja dra ut telefonjacket på kvällarna; han stod fortfarande i telefonkatalogen (370989) och fick omkring femtio telefonsamtal från obekanta varje kväll."
Ganska jobbigt. Och inte nog med det.
"Samtidigt förekom också hot mot familjen som ledde till att den fick förses med livvakter. Den extra husnyckel som dittills förvarats i en träsko under trappan flyttades nu också till en mer undanskymd plats bakom trädgårdsbänken."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
