Nyhet.

Ett knäckebröd som smakar lite fisk.
Inte så tokigt.

Relationer.

"ibland kommer jag på att just det, tvivlet är ju en blogg ju. och så får jag läsa alla inlägg sen senast jag kom på det.  läste gamla inlägg från bloggens begynnelse också. det är fint tempo i den och fin blandning av ämnen. L hade kommenterat nåt inlägg. och jag tänkte lite om livet som pågår i sin egen takt, och att folk följs åt genom tiden. att det är fint på nåt sätt."

Vi tar det i den takt det kommer.
Tid. Tempo. Liv. Tviv. El.

En gammal metafor för livet tittar fram: Dansen.

Vi följs åt. Tid betyder tempo, tempo betyder tid. Vi följs åt genom tiden.

Ibland i takt.

Låt oss fortsätta dansen.

Robotmöte.

Är på apoteket.se och skriver in "förbandslåda" i sökfältet. Får ingen träff utan istället frågan "Menade du förvandlas?"

Men idioter! Tror ni att det är större chans att jag söker efter ordet "förvandlas" än efter en "förbandslåda" när jag är hos Apoteket!?

Sedan frågar apoteket.se "Menade du våtservett?" när jag sökt efter "vårservett".  Då får jag ge dom en poäng.

Tvivlet - Apoteket 1-1.

Myndighetsutövning.

Persiens persienner.
En persienn i Persien.
Personlig persienn i Persien en pärs.
Personlig persienn i Persien en pärs igen.
Pers persienn en pärs i Persien.
Pers personliga persienn en pärs igen i Persien.

Men varför skulle en persienn vara en pärs?
Kanske jobbig att sätta upp?
Eller att den var personlig på ett sätt som lagen, myndigheterna och/eller den dominerande religionen inte tolererade. Han ombads att ta ner den och gjorde det, men tänkte "vad är det här för vrickat samhälle som inte låter mig ha vilken sorts persienn jag vill?" Så han trotsade allt och alla och då blev Pers personliga persienn en pärs i Persien igen.

Yeah!
Rebell-Per!
Persiennrebellen Per!
Per - Persiennrebell i Persien.

Ok då, sa den persiska myndigheten, du får ha en (1) personlig persienn. Och när Per fick det följde andra efter, så förordningen fick lyda:

Högst en personlig persienn per persisk person.

Påminnelse.

 
 I’m sorry, but I don’t want to be an emperor. That’s not my business. I don’t want to rule or conquer anyone. I should like to help everyone - if possible - Jew, Gentile - black man - white. We all want to help one another. Human beings are like that. We want to live by each other’s happiness - not by each other’s misery. We don’t want to hate and despise one another. In this world there is room for everyone. And the good earth is rich and can provide for everyone. The way of life can be free and beautiful, but we have lost the way.

Greed has poisoned men’s souls, has barricaded the world with hate, has goose-stepped us into misery and bloodshed. We have developed speed, but we have shut ourselves in. Machinery that gives abundance has left us in want. Our knowledge has made us cynical. Our cleverness, hard and unkind. We think too much and feel too little. More than machinery we need humanity. More than cleverness we need kindness and gentleness. Without these qualities, life will be violent and all will be lost...

Situation.

Jag känner hattens tryck mot hakan.
Jag känner hjärtat slå hårdare än vanligt.
Jag känner bänken där ryggen blir till stjärt.

Jag hör ett fat klonka mot ett bord.
Jag hör ett barn prata engelska.
Jag hör en kaffemaskin arbeta.

Jag ser insidan av ögonlocken.
Jag ser insidan av ögonlocken.
Jag ser insidan av ögonlocken.

Jag känner hur det kliar nära höger armbåge.
Jag känner att jag är barfota.

Jag hör en dörr som gnekar.
Jag hör ventilationens brus.

Jag ser insidan av ögonlocken.
Jag ser insidan av ögonlocken.

Jag känner mig trött efter att ha stigit upp mycket tidigt.

Jag hör det sista utropet för ett flyg till Berlin.

Jag ser insidan av ögonlocken.

Radio.

Vad händer när man dör? by Tvivlet on Mixcloud

Nedslag.

Måltiden kalldes wrap och bestod enligt producenten till 52 procent av fyllning, till 34 procent av tortilla, till 8 procent av sallad och till 6 procent av grillad paprika.

Öde.

På passagerarfartyget Södertörn, som idag ersätter dito Skärgården och trafikerar linjen Husarö-Strömkajen, har ett bi kommit med ombord. Det kravlar i hörnet mellan rutan och fönsterbrädan. Det flyger en sväng i salongen. Det sätter sig på min axel.

Nu har vi kommit till kajen Gåshaga på Lidingö. Nu är vi långt ifrån kupan, lilla bi.

Folk kliver av. Folk kliver på. Södertörn åker vidare in mot stan. Vad ska hända nu, lilla bi? Lilla bi, vad ska hända nu?

Fördelning.

Skulle äta lunch på stan idag. På väg dit passerade vi en man som spelade dragspel och sjöng en klagande, ordlös melodi. Jag ville ge honom pengar, men hade inga mynt. Hade dock en tjuga, men tyckte att det var lite för mycket. Dessutom låg tjugan i fickan med ett par hundringar och jag ville inte stå och fippla med en massa pengar framför den behövande. Ojämlikheten skaver.

När lunchen skulle betalas kom jag på att jag kunde dra ner på dricksen (till den som redan har jobb med lön) och istället ta dom pengarna till mannen på gatan. Då kändes en tjuga fullt rimligt. Dragspelaren blev först förvånad eftersom han inte spelade just då när jag lade dit tjugan, men sedan tackade han och såg glad ut.

Under lunchen talade vi om en man som varit delägare i ett företag som förra året såldes för 5,1 miljarder.

Här var det planerat en slutkläm med:
Fattig man på gatan.
Servitris som fick mindre pengar.
Rik man i orubbat bo.

Orkar dock inte tänka ut den.