Bryssel t o r dag 20.

Kom till Aalborg.
Läste på en vägg.
"Marx er fjong".
Förstod inte.
Men kul var det.

Bryssel t o r dag 19.

Vi stod i Elbergen med utsikt mot Emsland kärnkraftverk. Natten hade varit stilla och vi gjorde oss redo för ännu en dag på vägarna. Norrut!

Eller nordost snarare. Förbi Bremen med sikte mot Hamburg, men trafiken i Hamburg ville vi undvika, så vi tog en lov öster därom. Detta gjorde att vårt nattläger den här gången blev Klüthsee camping und seeblick.

Seeblick. Men inte såg vi någon sjö trots att vi gick runt hela campingen.

Kvällen innan hade det inte stått något om kernkraftwerkblick heller, men det var ändå mer okej för då hade vi inte fått upp några förhoppningar om att det skulle vara på ett visst vis.

Jag gick in till campingföreståndaren och gjorde det tydligt att de kunde ta sin marknadsföring och stoppa upp där solen aldrig skiner.

Nej, jag tog en dusch bara.

Bryssel t o r dag 18.

Mitt i Nederländerna (cirka) ligger Kröller-Müller Museum. Det ligger i en stor park som ägdes av Anton Kröller. Hans fru Helene Müller samlade på konst. Hon var en av de första att tycka att Vincent van Gogh var bäst.

Helene köpte så mycket van Gogh att det nu är världens näst största samling av hans konstverk. Bara Rijksmuseum i Amsterdam har fler.

I Antons park öppnade de Kröller-Müller Museum med alla tavlorna och skänkte sedan hela klabbet till det holländska folket när de dog.

Så ska en slipsten dras.

Bryssel t o r dag 17.

Bryssel, Bryssel
Inget pyssel

Men så pysslar jag inte särskilt ofta annars heller.

Imorgon bär det av hemåt.

Bryssel t o r dag 16.

Efter det centralafrikanska muséet passade det väl på något sätt bra med det europeiska muséet. Eller Europeiska historiens hus som det heter och som Europaparlamentet lät inrätta 2017.

Det är ett hus i vilket berättelsen leder från "demokratiska" (kvinnor och slavar uteslutna) samhällen i det gamla Grekland via Upplysningen och 1800-talsrevolutioner samt judeutrotningen fram till - tada! - den europeiska unionen.

Och det är väl inget fel på den historieskrivningen. Den var dessutom snygg och lättillgänglig och ställde många frågor som öppnade för reflektion hos besökaren. Men ändå var det EU:s historia som berättades och inte DEN EUROPEISKA HISTORIEN.

Mitt förslag: Byt namn.

Tack för ordet.

Bryssel t o r dag 15

Dagarna flyter ihop och iväg...

Var var jag nu?

Jo, på Kungliga centralafrikanska muséet i Tervuren, som ligger en bit utanför Bryssel. Och kungen, det var Leopold II av Belgien det. Den brutalaste kolonisatören av dem alla, som hade Kongo som sin egen privata egendom, där han förslavade, högg kroppsdelar av eller dräpte kongoleser på löpande band. Ja, inte personligen förstås. Han hade hjälp av många. Störst hjälp hade han av Stanley, han som hittade missionären Livingstone ni vet. Det var denne Henry Morton Stanley som fick med kung Leopold på idén att kolonisera det svåråtkomliga, men på naturtillgångar synnerligen rika, centralafrikanska området.

Nåväl, detta museum har en SJUUUUKT stor samling av föremål från gamla Kongo. Muséet är verkligen stort och då såg jag någonstans att det bara är en ynka procent av samlingen som visas. 

Det är båtar och fiskeredskap och masker och uppstoppade djur och exempel på mineralfyndigheter. Bland annat, bland annat.

Allting stulet från Kongo av den vite mannen.

En liten fingervisning av hur belgarna betedde sig ger den uppgiften på hur mycket elfenben som exporterades från Kongo år 1900. Okej, nu minns jag inte exakt hur många ton, men det motsvarade elfenben från 80 000 elefanter. 80 000!!! Bara år 1900!!! (Uppgift på muséet, där det för övrigt finns en byst av Leopold II i just elfenben).

Muséet har precis renoverats och utställningarna gjorts om. Kritiken mot kolonisationen är närvarande helt klart, men det känns ändå konstigt att gå omkring bland alla grejer som folk måste ha lagt ner massor med tid på och som togs ifrån dem.

Det finns emellertid även inslag av rättskaffenhet. Under ett fotografi på Henry Morton Stanley, Storsmurfen själv, står att det visas på muséet "med benäget tillstånd från familjen Stanley".

Bryssel t o r dag 14.

Dagens bestående intryck var dels en bakad potatis med en synnerligen välsmakande hög av sallad över sig, dels med vilken osannolik oordning vissa av försäljarna på loppmarknaden i Marollen presenterade sina varor.

Blev mätt. Köpte inget.

Bryssel t o r dag 13.

En intensiv bilfärd från Gent till Bryssel underströk det uppenbara - att hasta fram på detta vis...

Avfarter, påfarter, blinka och tränga sig före. Heldragna linjer och lastbilskaravaner. Köer och krypkörning och så lossnar det igen. 120 kilometer i timmen fram till nästa flaskhals. Och då är det bara sträckan mellan två belgiska städer vi pratar om.

Bertil Gedda påminner.

Dina ivrigt trevande händer
ledde dig alltid fel.
Först när du lärde dig stillhet
kom dig allt till del.

Först när din hörsel den spända
äntligen slappnade av —
hörde du det fjärran
bruset av hav.

Först när ditt sökande ändar
och mörker betäcker din stig —
där överväldigar, bländar
sanningen dig.

Bryssel t o r dag 12.

Jag har semester. Jag vilar från det vanliga stretandet. Jag berörde detta dag 3 då jag sa att utmaningen nu är att släppa taget.

Det har gått skapligt ändå, tycker jag. Jag börjar känna mig friare i tanken, men vaknar för tidigt och senast i natt drömde jag om en uppgift som jag hade försummat.

Jag har i alla fall kommit in i läsningen! Åh, vilken ynnest att läsa bara för att det är kul och inte för att det är nyttig utbildning eller för att bygga på det kulturella kapitalet eller vad annars konstiga tankar man kan hava.

Föreställningen om att vara bra för samhället genom arbete, strävsamhet och disciplin sitter hårt. Jag får väl acceptera att det tar några veckor att genomgå (den tyvärr tillfälliga) metamorfosen att även i sinnet bli ledig.

Avslutar med Nietzsche ur Den glada vetenskapen (1882):

"Arbetet vinner över mer och mer av det goda samvetet till sin sida; njutningsbegäret kallar sig redan för ‘behov av rekreation’ och skäms till och med för sig. ‘För hälsans skull’ säger folk när de ger sig ut på picknick. Ja, snart går det väl så långt att man inte kan känna en önskan efter vita contemplativa (det vill säga promenader med tankar och vänner) utan självförakt och dåligt samvete."

Bryssel t o r dag 11.

Kroppen.

Smal.
Tjock.
Tanig.
Fet.
Spänstig, atletisk.
Bruten, svårt att gå.

Hår.
På benen och lite på bröstet.
Över axlarna.
Över allt.

Hud.
Brun och skrynklig.
Brun och slät.
Fräknig, prickig, märkt.
Tatuerad.
Bränd.

Kvinnors bröst.
Som en mans fast med hallonlik vårta.
Pattar som flyter ut, ner över magen.
Hänger.

Kaggar.
Penis dold.
"Ser ändå ganska smal ut bakifrån."

Insjunken stjärt.
Väldig röv i päronform.
Fast. Vältränad.

Lång.
Lång nacke, lång rygg, svajar liksom.
Ingen nacke alls.
Satt.
Koncentrerad.

De ligger, sitter, går och simmar.
De som har sin kropp.
Deras kropp.
Kroppen.
I all sin prakt.