Konsert.

Jag läser Albert Speer och sanningen av Gitta Sereny, en bok som kunde ha fått vara mer lättläst - dramturgi har Sereny inte brytt sig om så mycket - men den är ändå oerhört fascinerande. Särskilt nu när det handlar om de sista skälvande dagarna innan Tysklands kapitulation.

Albert Speer var Hitlers speciella arkitekt som framför allt visade sig vara en mycket begåvad organisatör. Under andra halvan av kriget fick han rollen som rustningsminister. I krigsslutet riskerade han livet genom att ständigt gå emot Hitlers order om att allt av värde i Tyskland skulle förstöras. Speer hjälpte på detta sätt till att rädda massor av industrier, broar och till och med hela städer.

Förutom det hade han även ett finger med i en av de mäktigaste konserter som någonsin givits. Han bad nämligen Berlinfilharmonikerna om en sista konsert i april 1945. Speer: "När jag bad dem att spela Bruckners Romantiska symfoni var det ett tecken som betydde att slutet var nära och att musikerna skulle göra sig beredda att lämna Berlin."

Berlins konserthus var smockfullt den där eftermiddagen den 12 april då de allierades flygplan samtidigt bombade Berlin. Flygvapenadjutanten Nicolaus von Below var där:

"Det var ett oförglömligt ögonblick. Jag satt tillsammans med Speer och amiral Dönitz och lyssnade på Beethovens violinkonsert, finalen ur Ragnarök och Bruckners symfoni. Kan det någonsin ha funnits ett sådant ögonblick, en sådan upplevelse? Efter konserten promenerade vi i tystnad över det totalförstörda Potsdamer Platz, tillbaka till rikskansliet."

Efter konserten, berättar Speers sekreterare Annemarie Kempf för Sereny, fick konsertbesökarna en gåva från barn utskickade av nazistpartiet. Hitler-Jugend stod där i uniformer och delade ut små korgar med cyanidampuller.

Det sista kan gälla som en ganska bra symbol för nazitiden; absurd och vedervärdig.

Lingo.

Knodd. Roligt och ganska användbart ord.

1 (åld.) butiksbiträde, expedit, bodknodd 2 (vard.) obildad snobb, uppkomling, bracka, halvherre, parveny; baby, unge

Purjolöksången.

En kär återupptäckt ikväll. Den här har berett mig mycken glädje.



Jatsu tsappari dikkari dallan
tittari tillan titstan dullaa,
dipidapi dallaa ruppati rupiran
kurikan kukka ja kirikan kuu.

Ratsatsaa ja ripidabi dilla
beritstan dillan dellan doo.
A baribbattaa baribbariiba
ribiribi distan dellan doo.

Ja barillas dillan deia dooa
daba daba daba daba daba duvja vuu.
Baristal dillas dillan duu ba daga
daiga daida duu duu deiga dou.

Tvivlets 118:e dröm

- Måste du gå nu, frågade hon.

Det rådde ingen tvekan om vad hon egentligen ville.

eller såhär

De skulle aldrig ses igen och båda visste det.

Att komma på starter till berättelser är ju inte så svårt. Nån gång ska jag komma på ett slut också. Och sedan allting mittemellan.

Precis.

Perception.

Jag åt på väg ner genom trapphuset. Grannen Karlsson, på väg in med sina borderterrier, utbrister:

- Öl och korv!
- Nej, julmust och banan.

Julmust och öl kan man ju förstå, men banan och korv?

Laserguns 117:e dröm

Konfalägret -03. Fotbollsmatch och Johan sköt i krysset från halva plan. Han sköt stenhårt rakt upp i krysset - från halva plan.

Råd.

Tvivlet ska upp i fjällen igen. De svenska fjällen har länge varit en destination för resande med intresse för natur och rekreation. I Svenska Turistföreningens Årsbok skrev man 1889 om kvinnliga fjällvandrare:

"Ömma mödrar och ängsliga tanter uppkasta ofta den frågan: 'Är det försvarligt att sända damer ensamma ut på fjällvandring?' Härpå svarar jag: 'Oförsvarligt är det icke!' men hava damerna tillfälle till herrsällskap, måste detta betraktas som en stor vinst. En erfaren äldre turist - helst en släkting - (man kommer på en fottur i mångahanda situationer ofta av en rätt delikat natur) kan i väsentlig grad bidraga till att göra färden angenäm. Men oerfaren turistglop är sämre än ingenting. Han uppträder alltsomoftast i den mindre lyckliga rollen av konfusionsråd och kan bringa sina kvinnliga följeslagare i den största av belägenheter. Jag uppställer följaktligen icke herrsällskap som ett absolut villkor, men i en punkt ger jag icke med mig: en erfaren - helst litet äldre turist - manlig eller kvinnlig, skall vara sällskapets anförare."

Apan.

Jag har en kompis som då och då brukar påpeka att människan inte är något annat än en avancerad apa. Vid sådana tillfällen pratar han om Apan och manar fram bilder där apor har tagit människans plats. Apan åker omkring i motordrivna fyrhjuliga fordon, tutar och utstöter apljud. Apan kilar in i sina celler där den sitter och tittar på skärmar där andra apor har styrt upp stora tävlingar med avancerade mätistrument för att se vem som hoppar längst och så (men är egentligen ganska medioker på det jämfört med de andra djuren). Apan hittar på många saker. Apan kan förbereda och genomföra sjöslag.

Här är ett filmklipp med Apan i högform.

Programilainen.

Ikväll 22.30: Kalejdoskop - Bred musik

Därefter på webbilainen i 30 dagar.