Testbrist.

Vissa saker fastnar märkligt hårt. Jag minns ett test av osthyvlar i tidningen. Precis ett sånt där när testaren jämför olika egenskaper hos ett gäng fabrikat av en vara och får fram en BÄST I TEST.

En av sakerna de kontrollerade var hur bra osthyveln kunde hyvla vitkål. Ja. En av sakerna de kontrollerade var hur bra osthyveln kunde hyvla vitkål. De till och med lyfta fram det i texten nedanför rutmönstret med de olika mätvärdena att den och den osthyveln var minsann bra att hyvla vitkål med.

Nästa gång vi testar stövlar, varför inte testa hur långt det går att kasta dom? Eller när vi testar grillar, hur bra det går att använda dom som slagverk i en orkester?

Om jag hade varit osthyveltillverkare hade jag föreslagit, till nästa test, att testa hur bra det går att hyvla den som gjorde det förra testet.

Som sagt, vissa saker fastnar märkligt hårt.

Association.

Ensam kvällspromenad. Skogen, ljuset och dimman.

Jag tog en bild och när jag tittade på den i mobilen kom jag att tänka på en fransk tv-serie jag inte kunde komma på namnet på. Men jag mindes att Mogwai - de fantastiska skottarna! - hade gjort musiken. Så det var snabbt gjort att ta reda på att serien hette Les Revenants (Gengångare var den svenska titeln) och när jag såg omslagsbilden till soundtracket förstod jag varför jag hade gjort sammankopplingen, delvis i alla fall.

Dimmig mystik.

Se serien om du får chansen. "Spännande" om den ska beskrivas med ett ord. Musiken är också mycket bra. Smakprov:

Fågelsången.

Jag såg en kråka hoppa upp på räcket intill vägen.
Ensam.
Förskjuten för sina desperata ögon och sin svarta skrud
Men livlig och öppen.
Jag skulle vilja ha den på min axel.

Samhörighet.

Epikuros levde för 2 300 år sen. Det är längesen. Han tyckte att man skulle ha det bra bara. Söka njutning och välbehag och inte vara rädd för att bli straffad efter döden eller bli utsatt för gudarnas vrede. På det stora hela stod han för en sympatisk filosofi. Han höll till i en trädgård också, vilket självklart ger pluspoäng.

Men det som verkligen gör honom mänsklig och inte über som många andra filosofer är hans tilltalande matvanor. Från Wikipedia:

"Bröd lär ha varit Epikuros främsta kostkälla och vid festligheter åt han gärna ost. Angående ost, så lär Epikuros ha sagt: 'Skicka mig lite ost, så att när jag vill ha en festmåltid, ska jag ha möjligheten att ha det.'"

Ma.

Om dem som hysa ambition kunde man

säga att de liknar den flitige gossen i
byskolan som rabblar svaret innan lära-
ren hinner fråga. Nu detta liv är icke
någon byskola. Himmel, himmel, jag har
väntat länge på frågan.

         - Willy Kyrklund

Kärlekssång.

Det finns fina saker i den här världen också.

Matglädje.

Vi serverade middag för tretton personer på nyårsafton och tallrikarna räckte inte, så en av gästerna fick äta på ett av de ovala uppläggningsfaten istället. Hon uttalade sig flera gånger uppskattande om detta, vilket gladde oss alla.

Julnöt.

Hur många ord går det att få ut av FORMULERINGSKONSTEN?

Ludwig.

"[E]n förhärdad, asketisk rationalitet, som fann sin djupaste näring i en blå låga av återhållen andlighet djupt inne i en ingenjörsmässigt konstruerad språkbur."

Skrev DN om Tvivlet häromdagen?

Nej, det var filosofiprofessorn Hans Ruin som recenserade en nyöversättning av Wittgensteins "Tractatus logico-philosophicus".

Svårt det där med rationalitet och andlighet. Förnuft och känsla. Vem är egentligen rationell? Och utifrån vilka förutsättningar? Vad är målet?

Intressant det Ruin skriver om hur Tractatus gavs ut. Texten refuserades tydligen flera gånger i Tyskland, men när logik-giganten Bertrand Russell erbjöd sig att skriva ett förord gick det bättre. Och sedan, när det blev dags för utgivning i England, då ändrades titeln från "Logisk-filosofisk avhandling" till "Tractatus Logico-philosophicus".

Den latinska titeln såg väl mer lärd ut och Russell gav förstås tyngd till det hela, men texten var samma gamla som tidigare refuserats. Så den ingenjörmässigt konstruerade språkburen var ändå beroende av två faktorer som direkt talar till känslan och inte förnuftet för att bli utgiven.

Men det var ju rationellt gjort av förläggarna. Boken spreds och, som Ruin skriver, "en av nittonhundratalets mest egenartade karriärer" anträddes.

Rationalitet och andlighet. Förnuft och känsla. Allt blandas när verklighetsuppfattningen ska kokas ihop i våra hjärnor. Andra ord som kommer till mig: Tolkningsföreträde, makt och språkets otillräcklighet.

Äh, jag vet inte.

Summa.

Socialt accepterad.
Politiskt deprimerad.