GNU.

Ett annat tempo är möjligt. Jag skulle kunna göra mycket mer om jag bara skrev det som faller mig in i eller omsatte idéerna utan intensiv kritisk prövning i alla led. Nu blir det uppskjutning. Jag prokrastinerar som en gnu. 

"Gnuer prokrastinerar väl inte."

"Jo, dom står ju bara där och gör ingenting."

"Det du tolkar som ingenting är i själva verket produktion."

"Nä, det är därför den fått sitt namn: Gör ingenting nu - GNU."

"Jaha." 

Reflektionen.

Jag gick in i badrummet och sa för mitt inre: 

"Jäklar, du är gammal nu."

"Alltså, inte gammal, men äldre."

Det pågår ju hela tiden. Precis hela tiden. Men ibland ser man det. I reflektionen.

"And what have you done", som Lennon sjunger såhär års. 

Vad spelar det för roll, svarar jag. 

Svår fråga. 

Men när det är dags att gå, så får man i alla fall inte ta med sig nåt.

Glöm det där. Nu är nu. Imorrn får man lön.

Beroende.

Fredag kväll 20.42. På spåret på teven. Jag är glad att jag inte behöver se På spåret. Jag är glad över att en försenad middag inte har fått mig ur gängorna. Den åt jag när På spåret hade börjat. 

Häromdagen läste jag en intervju med en gammal knarkare som sa att om man tänker ofta på droger då är man beroende av droger. Alltså, även om man inte omsatte tänkandet i handling så att säga.

Jag tyckte att det verkade orimligt. I hans ögon framstår jag som beroende av På spåret som skriver om hur skönt det är att slippa. Fast det tänker jag väl mest på just nu i och för sig medan det sänds i gamm-teven. Att det är skönt att kunna välja bort alltså. Det är inte så att jag går och tänker var och varannan minut på hur härligt det är att inte titta på På spåret. Det hade ju varit lite sjukt. 

Ja. 

Han kanske hade rätt ändå.

Alibi.

Hur gör vi om vi inte når målen?
Ja, då får vi ta och ändra på dom
Kalla in en pålitlig utredare
Gör en strategi för våra ledare
Så att det ser rätt och riktigt ut
Sen kan vi fortsätta som förut 

Definition.

En skrivande människa måste:

1. Skriva.

2. Vara människa. 

Svårare än så är det inte. 

Närvaro.

Komma hem svinhungrig 19.21 en fredag kväll och kniva upp en plastkorv ärtsoppa, det är livet det.

- Jag lever! 

Och så senap till det.

Årstiderna.

 Jag såg en medelålders, överviktig och buskskäggig man göra indianhopp. Det är sommar!

Förhoppningar.

När jag blir stor ska jag ha en Opel Kadett
När jag blir stor ska jag dricka c-vitaminbrus
När jag blir stor ska jag lyssna på kassett
När jag blir stor ska jag vara inomhus

När jag blir stor ska jag ha svårt för symmetri
När jag blir stor ska jag ha ett mellanår
När jag blir stor ska jag ägna mig åt onani
När jag blir stor ska jag undra vad som försiggår

Jag ska fasta med frugala soppor
Jag ska sucka och vara arm
Jag ska ha kläder med mycket noppor
Och förgäves vänta på de grå tinningarnas charm

Jag ska skramla med bössan vid affär'n
Slå rekord i osjälviskt engagemang
Jag ska bli sur och sätta mig på tvärn
Jag ska göra mig ett namn i anonyma sammanhang

När jag blir stor ska jag vaka om natten
När jag blir stor ska jag gå i stå
När jag blir stor ska jag fuska med skatten
När jag blir stor ska jag se en film och säga åh

När jag blir stor ska jag ha en byggbarack på gårn
Jag ska ha polisonger och odla lök
När jag blir stor ska jag vägra söka vård
Jag ska ingå hundra avtal och sen gå upp i rök

Det är inte mycket jag begär
Låt mig bara vara som jag är

Obestridligt.

 Jag skriver mina instinkters visshet. Den enkla människan som nedtecknar sanningen de skriker.

H. Wallmark

Fantasi.

Dúvida (Tvivlet) (23 jun 1921-16 nov 1992) var en brasiliansk filmregissör och manusförfattare. Han regisserade åtta filmer mellan 1959 och 1985. Filmen Ögon som floder (Olhos como rios) från 1974 var Brasiliens dittills mest sedda film och nominerades till en Oscar för bästa film på utländskt språk 1975. Hans sätt att skildra makt och sexualitet i den urbana, brasilianska vardagen blev stilbildande. 1986 dömdes han till ett långt fängelsestraff för att ha varit inblandad i organisationen av ett pyramidspel. Han frisläpptes 1992 av hälsoskäl och avled kort efter frisläppandet.