1598

På dagen idag är det 407 år sedan slaget vid Stångebro. Otroligt vad tiden går. Vet du vad som hände? Äh, det är faktiskt inte så viktigt. Efter den 25 september 1598 var Sigismund inte längre kung i Sverige i alla fall. (Eller officiellt var han det, 1599 års riksdag avsatte honom.) Däremot var han kung i Polen till 1632 då han dog.
Sigismund. Zygmunt i Polen. Kung i två länder samtidigt. Och ännu konstigare: Först gifte han sig med den habsburgska prinsessan Anna som sedermera dog och då gifte han sig med hennes syster Konstantia. Kung i två länder. Gift med två systrar.
Sigismund var inte så omtyckt bland Sveriges adel. Det berodde nog mest på att han var katolik. När Sigismund blev kung 1592 efter att hans far Johan III dött var några inflytelserika personer i Sverige, till exempel hertig Karl, snabba att utlysa ett möte i Uppsala. Man skulle styra upp kyrkan. Johan III hade närmat sig påven och reformerat kyrkan åt det katolska hållet. Prästerna kände sig överkörda och i Uppsala 1593 tog man chansen nu när Johan III var borta att anta den augsburgska bekännelsen. Den är de lutherska kyrkornas grundläggande bekännelseskrift. Nu var Sverige en gång för alla lutherskt, vilket naturligtvis har varit och är en viktig del av Sveriges idéliv.
Och Sigismund var fortsatt illa omtyckt. Hertig Karls politiska inflytande växte sig stadigt starkare och till slut kände Sigismund att han ville ta tillbaka initiativet. Så han tog med sig soldater från Polen och landsteg i Kalmar. Han ville nog förhandla om den politiska makten med hertig Karl, men det sket sig och den militära sammandrabbningen var ett faktum. Sigismund hade fått ihop 8 000 man och Karl 12 000. Det blev en blodig drabbning vid Stångebro som Sigismunds trupper alltså förlorade.
Hade han inte bara kunnat skippa alltihop? Han hade besparat så mycket lidande. Varför kunde han inte bara ha nöjt sig med Polen?
Hertig Karl var förresten Sigismunds farbror.
Så kunde det gå till för 407 år sedan och det är väl så det går till fortfarande.