Min skola

Klockan ringer vid åtta. Jag äter frukost till PiteFM:s morgonprogram Java och förundras återigen över Mattis sätt att prata i radio. Hans röst går igenom högtalaren och allt han säger blir underhållande. Jag sitter i min etta skrattar högt när hans kommentar till Elins och Charlottes sallad blir: "Blandad kompott". Vissa kan säga så mycket med så lite. Uj uj uj. Annars är det Elin och Charlotte som driver hela programmet framåt. Somt är fantastiskt roligt.

Fyra extrema polarkrafter senare cyklar jag till skolan. Hejar på Valle som jag ska sända med imorgon. Han ser enligt egen utsago tio tv-sända fotbollsmatcher i veckan och har lika Moore inne på sin toalett. Moore är "Sveriges snabbaste livsstilsmagasin för män". I den har tjejerna bara förnamn och inga kläder på sig. I den kan också en intervju med Adam Alsing se ut såhär:

"Du morgonpratar i Mix Megapol också tillsammans med Gry Forssell. Hur ser Gry ut klockan sex på morgonen?
– Förvånansvärt fräsch. Men så går hon också upp klockan fyra, så att hon kan sminka sig, lägga håret och välja kläder i en och en halv timme. Själv hoppar jag in i duschen och piper iväg.

När tar du första morgonsnusen på morgonen?
– Efter första kaffet. Kvart över fem. Sen kör jag på.

Du snusar ju sådana där macho-maxi-snus.
– Javisst, de måste vara stora för att bita. Men om jag får in en kvinnlig gäst i studion, så spottar jag ut den. Då vill man se söt ut. Om Jill Johnson skulle gästa radiostudion, till exempel."

Jag kommer till skolan vid nio. Här i Piteå är dörrarna ofta öppna. I ett klassrum sitter ljudingenjörerna och spetsar sina öron. Läraren säger vad de ska lyssna efter: "Hörde ni vad som hände i diskanten där? Vi tar det igen." Från ett rum en bit bort dundrar trummor. Det är dansarna som kör sitt morgonpass. De lufsar som björnar i sin sal med massor av speglar. Själv fortsätter jag bort till radiokorridoren. Här ligger en av skolans studior och därifrån hörs en massivt ekande elgitarr. Och så kommer jag in i det stora landskap som är radioredaktionen. Sju öar med tre datorer vid varje. Det är här vi har dagens lektion. Vi redigerar i WaveLab.

Några timmar går och det är dags för lunch. I radiokorridoren åker fortfarande en ensam elgitarr omkring, men nu med stummare och hårdare ljud. Vi går mot kåren och möts av en parad med långa, stora och håriga mikrofoner och därefter kommer en tjej med ett lustigt fodral till sitt instrument. Någon form av klarinett?

Jag äter medhavd matlåda, men har inga bestick med mig. På den här kåren får man micro, tallrik, glas och bestick. Och när man har ätit klart behöver man inte diska. Det gör någon annan.
Det är efter en sådan förmiddag man säger: "Det här stället alltså..." och menar positivt.