När Eddie var ung

Positiv förvåning. Det har dagens musiklyssning bringat mig.

I mitten av 80-talet gavs en kassett med Eddie Meduzas tidigaste inspelningar ut. Den hette "1964-1972 Första försöken". Ljudet är brusigt och svajigt. Eddie var runt tjugo när de där låtarna spelades in och några av spåren visar att han kunde ha blivit en helt annan artist än den han blev.

"In the neighbourhood" och "Running" låter som Kinks eller nåt. Rena britpopen. Och "Popping up" är en rolig instrumentalare. Miltals från den senare boogierocken med titlar som "Mera brännvin", "Ronka, runke kuk" och "Slit mig i röven". Han kanske blev förbittrad över alla recensenters sågningar, förbittrad och trotsig. Det skulle i så fall vara en sympatisk tolkning av hans artistskap. Jag menar, de tidigaste låtarna visar att han försökt vara en seriös artist. Enligt eddiemeduza.se låg till och med barndomsskildringen "13 år" från Eddies debutalbum på Svensktoppen.

1979 kom plattan "Eddie Meduza & The Roaring Cadillacs". Eddie var raggarnas artist och stod i opposition mot punkarna. Bland musikjournalisterna var punken kreddig och Eddie Meduza led ett svårt nederlag hos rockkritikerna. Han svarade med att skriva några låtar om Sveriges mest inflytelserika kritiker på den tiden: "Mats Olsson runkar kuken", "Mats Olsson e en jävla bög" och "Kuken står på Mats Olsson". En smula infantilt kan man tycka. Jag tycker ändå att det verkar som att Meduza sjunger ut en ärligt känd bitterhet.

Här står man och försöker göra nånting bra
Men mina låtar är det ingen som vill ha
Åå-oh, jävla kukar!

Det kvittar om jag gör världens bästa bit
För alla tycks ändå tycka det är skit
Åå-oh, jävla kukar!

Slit mig i röven så skiten rinner
Sug min kuk, era jävla svin
Åå-oh, jävla kukar!

(ur "Slit mig i röven" från skivan Fräckisar, 1983)

Men som sagt, på de första hemmagjorda inspelningarna finns en annan sida av Eddie Meduza, eller Errol Norstedt som han egentligen hette.
Lyssna på:
Eddie Meduza - In the neighbourhood