En vägg full med affischer. 2Pac, Ché Guevara, Bob Marley, The Doors... Han sätter sig vid datorn och spelar upp sin egen grupp. Det är hiphop på arabiska. Hiphop som handlar om att några kommer utifrån och prackar på en sina drömmar och om hur NGO's (non-governmental organisations, Röda Korset etc.) missköts.
Vår kompis Zeid tog igår med mig och Jonas till Chemriyah (tror jag det heter), den av Beiruts förorter som också är ett palestinskt flyktingläger. En stat i staten.
Vi lyssnade på musiken. Sju killar nickade i takt.
Sedan rappade de tre palestinska killarna (jag kommer inte ihåg namnet på dom, sorry) för oss. Libanesen RGB agerade human beatbox. Vi spelade in dom och det kändes bra.
Vi kände efteråt att musiken var bra på ett sätt som Andres Lokko eller Sonic skriver om. Det här var viktigt på ett helt annat sätt. Musik som kopplar ihop Kalifornien med Palestina. (Nej, jag kan inte formulera det här, men jag tror ni fattar grejen. Jag, och Jonas, återkommer med en radioberättelse i slutet av maj eller så. Då har vi tänkt lite mer.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar