Manifest för en blogg.

Tangentbord. Fingrar som på ett piano. Är det en ragtime eller en blues? En böljande boogie eller en ensam jazzvisa? Jag skriver mest för att det är roligt att leka med orden och mana fram en stämning.

Klar blir jag aldrig. Upphöra kan jag göra. Och jag tycker det känns bra att du läser.

Tills vidare.