Jag hamnade med de tuffa grabbarna längst bak i bussen idag. De hälsade med knytnäve mot knytnäve och pratade invandrarslang. Stämningen var varm och de skrattade nästan hela tiden.
Bredvid mig, på platsen näst längst bak, satt en kille med kepsen på sned. Han såg ut att ha sitt ursprung från någonstans mellan Turkiet och Iran. Han hade en kort, svart skinnjacka och var väl 15 eller 16 kanske. I handen hade han en bok, vilken han ägnade mer intresse än sina kompisar. Boken var Den osynliga flickan av Deborah Ellis. Från barnboken.nu:
Under den hårda talibanregimen i Kabul blir livet alltmer ohållbart för Parvana och hennes familj. När Parvanas pappa blir fängslad beslutar sig Parvana för att göra det enda möjliga - att klä ut sig till kille och ta arbete på marknaden. En nyanserad och personlig skildring av ett krigshärjat land i vår tid.Den osynliga flickan talade uppenbarligen till killen på bussen. Det gjorde mig glad. Mest för att killar mitt i tonåren vanligtvis inte är intresserade av elvaåriga flickors livsöden, men också för att jag antar att hans föräldrar har flytt från någon form av förtryck och att han nu vill lära sig mer om sådana förhållanden. Och då blev det Den osynliga flickan. Jag får för mig att han gräver där han står och det är alltid sympatiskt.
Men om detta vet jag egentligen intet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar