Musikfysik.

Kan universum vara musik? Kan hela skapelsen i själva verket vara rent musikalisk? Jag har förut som allra ytligast snuddat vid Oliver Sacks tankar om hjärnan och musiken och förundrats över hur atomer kan formera sig till ljud, till ackord, till hela symfonier.

Nu är det Muzik i P2 som måste lyssnas på. Idag är det dags för det andra programmet i denna serie om fem avsnitt. "Musik och fysik" är dagens undertitel och i programbeskrivningen står följande att läsa:

Strängteorin går i korthet ut på att VÄRLDEN och de partiklar som förmedlar KRAFTEN, TIDEN, LJUSET är ett slags vibrationstillstånd hos extremt små endimensionella strukturer, likt toner och övertoner på en vibrerande fiolsträng. De här supersträngarna förmår hålla ihop stjärnorna och galaxerna och atomerna och elektronerna. För första gången lyckas man alltså para ihop den allmänna relativitetsteorin med kvantmekaniken. Och för en musikintresserad skapas genast en fascinerande länk till harmonilärans grunder. De båda lärorna med sina vibrerande strängar är absolut närbesläktade.

Har strängteori något med musik att göra eller är det bara en metafor? Jag sätter örat mot radioapparaten i hopp om svar.