Promenadkonsert.

Och så åkte vi till London och hamnade på ett fullsatt Royal Albert Hall där vi skulle lyssna på Mahlers nionde symfoni. Dirigenten var skröplig och fick vifta sittandes. Orkestern var enorm och hade två harpor. Konserten var en del av BBC Proms.

The Proms är konserter under avspända former varje dag i nästan två månader. Namnet är en förkortning av "promenadkonserter" vilket betyder att publiken är delvis stående inne i arenan. Vi hade fått plats högst upp, i det så kallade galleriet, som är en bred pelargång runt Albert Hall. Biljetterna till galleriet kan bara köpas samma dag och kostar endast fem pund.

Jag tog tillfället i akt att verkligen promenera medan orkestern fyllde lokalen med ett stort, luftigt och dynamiskt ljud. Uppe i galleriet deltog folk på skiftande sätt. Många stod lutade mot räcket och tittade på den böljande orkestern. Fagotter som vajade, violinister som gungade i takt och en pukist som dundrade in ett par slag då och då.

Andra hade rullat ut tunna madrasser och låg ner. En del satt på stolarna längst bak mot väggen. Några hade slagit sig ner på golvet tecknandes, läsandes, skrivandes. Där fanns också ett omslingrat par. Någon kollade facebook. En följde med i partituret på sin iPad. Och jag gick mitt ibland alla, bland utbredda filtar där folk satt barfota med matsäck och flaskvatten. Allting omslutet av Mahlers nia. Det var festival.

Och jag återvänder gärna.