När jag kom hit var det mörkt och nu är det mörkt igen, men däremellan var det ljust. Då åt jag frukost på en terass med utsikt över en stor del av stan. Dessförinnan hade jag släntrat nerför trapporna till minilivsen och försökt göra mig förstådd. Pekade på äggen och sa: "Three". "Tria", sa gubben på bakom disken. "Eggs", sa jag. "Äeegkschi", sa han. "Tria Äeegkschi", sa jag.
Jag gick hem och packade upp specerierna. Det låg sex ägg i påsen. "Hexi äeegkschi", sa jag.
Nu har jag alltså fått ett stipendium från journalistförbundet som gör att jag får vistas i ett hus i Aten i två veckor. Jag hade lite text på gång sedan tidigare, så jag ägnade förmiddagen åt att läsa igenom det jag skrivit. Tog bort en del. Ändrade formuleringar. Flyttade ett långt stycke från fjärde till det sjunde och sista kapitlet. När jag skulle börja producera ny text tog det dock emot. Jag blev trött och la mig och sov.
Två och en halv timme.
Hela eftermiddagen kan man säga.
Sedan började det regna och jag stack ut och sprang. Akropolis runt. Skum upplevelse. Det kändes förbjudet att springa bland alla fornlämningar. Regndroppar rann nerför ansiktet när jag hattade fram bland turister, olivlundar och gamla ruiner.
Ruinlundar och gamla oliver.
Summa: Sex ägg, en rejäl siesta och en springtur i maratonets själva vagga.
Jag plussar på ett sjudundrade åskväder, en kall Alfa i ett glas ur frysen på internetbaren, topplistedisco (som alltid blir mycket bättre vid Medelhavet) och snart även zucchinibullar efter rekommendation i husets gästbok av tidigare stipendiaten Thella Johnson.
Jag gick hem och packade upp specerierna. Det låg sex ägg i påsen. "Hexi äeegkschi", sa jag.
Nu har jag alltså fått ett stipendium från journalistförbundet som gör att jag får vistas i ett hus i Aten i två veckor. Jag hade lite text på gång sedan tidigare, så jag ägnade förmiddagen åt att läsa igenom det jag skrivit. Tog bort en del. Ändrade formuleringar. Flyttade ett långt stycke från fjärde till det sjunde och sista kapitlet. När jag skulle börja producera ny text tog det dock emot. Jag blev trött och la mig och sov.
Två och en halv timme.
Hela eftermiddagen kan man säga.
Sedan började det regna och jag stack ut och sprang. Akropolis runt. Skum upplevelse. Det kändes förbjudet att springa bland alla fornlämningar. Regndroppar rann nerför ansiktet när jag hattade fram bland turister, olivlundar och gamla ruiner.
Ruinlundar och gamla oliver.
Summa: Sex ägg, en rejäl siesta och en springtur i maratonets själva vagga.
Jag plussar på ett sjudundrade åskväder, en kall Alfa i ett glas ur frysen på internetbaren, topplistedisco (som alltid blir mycket bättre vid Medelhavet) och snart även zucchinibullar efter rekommendation i husets gästbok av tidigare stipendiaten Thella Johnson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar