Mellandagar.

Det är njutbart att lägga pussel. Man bedömer färg och form, spanar efter detaljer, organiserar och lägger bit efter bit på dess rätta plats.

Koppla ihop.
Koppla av.

Julekalendaaaria-lalala, del 23 och 24

Idag är ju själva dagen egentligen. Juldagen.

Julinsamlingen summeras och vi fick in angenäma 250 kronor från fem givare. Strålande! Strålande jul!

  Tvivlets julspel by Tvivlet

Julekalendaaaria-lalala, del 22

Alltid.
All tid.
All tid i världen.
Alltid i världen.

Världen?

Det finns alltid tid.
Tid är allt.
Eller inget.

Såhär innan jul smakar jag lite på orden bara.

Julekalendaaaria-lalala, del 21

Zhou Enlai hette en man som var utrikesminister när Mao var Mao i Kina. Sisådär 175 år efter att den hade ägt rum ombads han uttala sig om effekterna av 1789 års franska revolution.

- Det är det alldeles för tidigt att uttala sig om, sa han.

Julekalendaaaria-lalala, del 20

Blir det ljusare snart eller?

Fyra dagar kvar på julinsamlingen!

Julekalendaaaria-lalala, del 19

Oj, jag missa'
oj, jag missa'
oj, jag missa'
oj, jag missa'
missa' en post, post, post
Aj-aj
Aj-aj-aj-aaaaaj

Jag missade en post i kalendern!

Kommer som så många gånger förr att tänka på Galenskaparna. Min inledning är deras slut. Det är från en sång om en skidresa. Och det passar ju bra nu när det är en så grann vinterdag i staden mellan bergen.

"Temat är rokoko!"

Julekalendaaaria-lalala, del 18

Vissa saker kan ligga och gnaga. Dom släpper en aldrig. Saker som blev fel, sånt man sa, sånt man gjorde. Sånt man inte sa, sånt man inte gjorde... Man vaknar ur en dålig dröm i vargtimman och kan inte somna på en gång och då kryper dom fram.

Jag har såna flera saker som troligen kommer att följa med mig livet ut. En del är sånt som får mig att skämmas eller må lite dåligt fortfarande. (Och här tänker jag att om man verkligen, verkligen har gjort något dåligt i sitt liv - vilken outsäglig pina det måste bli!) Andra saker är mer harmlösa. Jag håller mig till en sådan grej här just nu.

I vår mellanstadieklass frågade vår lärare mellanstadielärare oss ibland varför man ska säga "thee", alltså med i, och inte ett vanligt the när man på engelska vill köra bestämd form på ett substantiv som börjar med en vokal. Vi lärde oss svaret ganska snart och upprepade det som dom små automater vi var:

- Det är för att vokalerna inte ska krocka.
- Mm, just det, det är för att vokalerna inte ska krocka, svarade vår lärare då.

Men. Hallå? Vokalerna kunde vi också rabbla och där fanns både e och i med. Ändå kan jag inte komma ihåg att någon frågade:

- Solveig, exakt hur menar du att vokalerna inte krockar när man säger theee?

Ja, hade man varit så vältalig i femteklass hade man väl fått spö för eller senare, men ett litet "vadå" hade vi väl kunnat få ur oss. Nä, vi bara köpte det rakt av. Men ännu värre är ju att en vuxen människa och utbildad lärare står och ba':

- Ja, preciiis, det är för att vokalerna krockar.

Själv ligger man nu och tittar upp i taket och ba': Varförfrågadejaginte, varförsajaginget, varförvardetingensomsanåt, hurkundeallagåmedpådetdär, hurkundehonståochsägasådärhelatiden...

Det bara fortsätter.

Det är okej ändå.

Fast jag undrar ändå, hur ligger det till med den grejen egentligen? Varför ska man säga thee?

Julekalendaaaria-lalala, del 17

"Vi kan utforska rymden tillsammans."

Jag såg K-special om komikern Bill Hicks igår.  Han var rolig och tyckte om att berusa sig. Alla som tyckte att han var rolig bjöd honom på alkohol och droger. Han blev alkoholist. Han blev nykter. Han utvecklades som komiker. Han blev seriös. Seriöst rolig. Sedan dog han.

Se, skratta en del, ta in.

Om du inte orkar se hela, kolla från 55.00 och framåt. "Vi kan utforska rymden tillsammans." Tillsammans gäller även gummor som handlar för lite.

En komikers död – K special | SVT Play (Tillgänglig till 15 januari 2012)

Julekalendaaaria-lalala, del 16

Nu när det lackar mot jul vill jag tipsa om text-tv, eller SVT Text mer precist. Mycket kortfattad och trovärdig nyhetskälla som berättar om stort och smått.

Eva Lindgren i Älvsbyn köpte för 25
år sedan en rulltårta. Sedan dess har
den legat i kylskåpet och när den
öppnades i dag, var den som ny.

-Helt fräsch. Den luktar ingenting,
säger Eva Lindgren till SVT:s Nordnytt. 

Man hade önskat att nyheten var slut här. Tyvärr fortsätter den med en förklaring.

Enligt Livsmedelsverket har rull-
tårtan sannolikt bevarats eftersom
den är så torr och söt att inga
bakterier får fäste i den. Men den
ska inte vara farlig att äta,
åtminstone inte mer farlig än den var
när den köptes för 25 år sedan.

Orkar inte tänka ut någon sammanfattning eller avslutning. Hej då. 

Julekalendaaaria-lalala, del 15

Ibland får man vara med om goda saker också. Sånt som värmer. Sånt som gör en stolt. Som när en närstående person gör något fint.

Det hände idag.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3946&artikel=4858909
Lyssna på samtalet och resonemanget!
Läs kommentarerna!

Det värmer som sagt.

Och visst hör vi alla ekot av gårdagens avsnitt av julekalendaaaria-lalalan? Det ligger där som en dov bakgrundston. Eller är det bara i mina öron det hörs?

Enda smolket i glädjebägaren är att Tvivlets julinsamling gick miste om detta. Det var ju så nära. Vilket outstanding record det hade blivit! Men det är klart; det är ganska jobbigt att behöva sms:a 200 gånger...

Julekalendaaaria-lalala, del 14

Julen är som vi alla vet konsumtionens högtid. Man säger: "Men ni har ju allt redan!" Sedan köper man något för sakens skull. I dubbel bemärkelse.

Och så tärde vi ännu lite till på det lilla jordklot vi ska leva av.

Svenskt Näringsliv försökte för några år sedan dämpa vår ångest. De sa: Varukonsumtion gör alla glada. Sluta inte.

Det låter kanske konstigt, men det var precis vad Sagan om gumman som handlade för lite gick ut på.

På Londons gator kommenterar konstnären Banksy det hela.

Julekalendaaaria-lalala, del 13

Hösten var Lalehs. Hon var en vinnare runt vattnet.

Och vi är räddade och fria.

Julekalendaaaria-lalala, del 12

Halvtid i julekalendaaaria-lalalan. Vad passar då bättre än att titta till julinsamlingen?

När man går in på insamlingens egen sida ser man klart och tydligt att 200 kronor hittills är insamlat av fyra givare. Mycket bra! Nytt rekord!

Här finns emellertid ett frågetecken. Ett dubiös figur som kallar sig kanin kommenterar glad i hågen del 7 av julekalendaaaria-lalalan: "Nu har även jag bidragit och konstaterar att det i skrivande stund finns 250 kr i potten."

Dessutom har jag även sett ett anonymt inlägg som endast sa: "300". Men det inlägget har någon raderat. Mystiskt.

Insamlingsgeneralen kan slå fast att finfina 200 kr har kommit in, men det tycks finnas potential för mer. Hur ska detta sluta?

Tvivlets julinsamling pågår till 24 december.

Julekalendaaaria-lalala, del 11

Julekalendaaaria-lalalan och statsministrar var en omtyckt kombination. Nu följs det allra första avsnittet upp. Där stod att Tage Erlander hade sitt telefonnummer i den helt vanliga telefonkatalogen på 50-talet. Nu har det kommit fram att det hade även Olof Palme på 70-talet. Henrik Berggren skriver i Med underbara dagar framför oss:

"I början av sjuttiotalet hade Palme tvingats börja dra ut telefonjacket på kvällarna; han stod fortfarande i telefonkatalogen (370989) och fick omkring femtio telefonsamtal från obekanta varje kväll."

Ganska jobbigt. Och inte nog med det.

"Samtidigt förekom också hot mot familjen som ledde till att den fick förses med livvakter. Den extra husnyckel som dittills förvarats i en träsko under trappan flyttades nu också till en mer undanskymd plats bakom trädgårdsbänken."

Julekalendaaaria-lalala, del 10

När Elton John framträdde hos mupparna på 70-talet visste TV-publiken knappt vem som var mupp och vem som var Elton. Han var fantastisk på den tiden. (Alltså, Crocodile Rock-kreationen...)

Julekalendaaaria-lalala, del 9

Jag var på Slink in i morse. Slink in är ett ställe här i Sundsvall som särskilt välkomnar hemlösa och missbrukare och sådär. Det var en mycket allvarlig man där. Eller surmulen kanske är ett bättre ord. Han stirrade ner i bordet och sa efter att ha suttit tyst ett bra tag:

- Varför skulle inte människan få jaga djur när djur jagar djur? Jag menar lejon jagar antiloper.
- Ja, men människan får inte jaga för mycket, sa en annan. Vi har ju till exempel jagat så mycket att vargen inte har några djur att ta längre. Det är ju därför den söker sig nära människorna.

Det blev tyst en stund och den surmulne mannen satt med sina egna tankar ett tag innan han åter bröt tystnaden:

- Och en orm kan ju äta upp en liten gris.

Paus.

- Om det är en stor orm alltså.

Julekalendaaaria-lalala, del 8

Den där nyheten som kom häromdagen om att teleskopet Kepler har hittat ungefär 1000 potentiella jordliknande planeter sedan det togs i bruk var spännande. En låg tydligen på ungefär samma avstånd från en stjärna som var ungefär som solen, men om planeten bestod av ungefär samma saker som jorden hade man inte koll på ännu. Det skulle kunna visa sig att den är gjord av piroger, men det är mer troligt att den är består av något som närmast kan beskrivas som sten. Eller gas. DEt öppnar för att det möjligen skulle kunna röra sig om gasformiga piroger, även om det är ytterst osannolikt.

Läs mer här: Rymdteleskopet KEPLER har funnit en jordliknande exoplanet + 1.094 ytterligare planetkandidater!

Julekalendaaaria-lalala, del 7

Som insamlingsgeneral är det med stor glädje jag kan konstatera att 2005 års rekord för Tvivlets julinsamling redan är slaget. Efter bara två dagar alltså! Den gamla toppnoteringen på 100 kronor kan vi nu sudda ut och ersätta med prydliga 150 kronor.

Kan vi nå ännu högre?

Till Tvivlets julinsamling.

Insamlingen pågår till 24 december och pengarna går till Röda Korsets arbete i det konfliktdrabbade området Afrikas horn. Där finns en bloggfrände i form av ambassadören Jens Odlander. Han har fullt upp. Titta gärna in: http://blogg.ud.se/fran-afrikas-horn/

Julekalendaaaria-lalala, del 6

Många vill berätta för sina vänner och bekanta om julekalendaaaria-lalalan, men vet inte hur man uttalar namnet. Detta råder vi bot på idag.

Hur man uttalar julekalendaaaria-lalala by Tvivlet
 

Julekalendaaaria-lalala, del 5

I bloggens barndom anordnades en julinsamling till Röda Korset här på Tvivlet. Insamlingen mobiliserade två givare - Tvivlet själv och Cat - som tillsammans skänkte 100 kronor.

Efter en noggrann omvärldsanalys pekar allt mot att läsekretsen är mogen för en ny insamling och förhoppningarna är även stora om att rekordet från 2005 ska slås.

Därför välkomnas samtliga läsare nu till: Tvivlets julinsamling 

Afrikas horn, som är det mest konfliktdrabbade området i världen, tackar på förhand.

Julekalendaaaria-lalala, del 4

Det var inte utan stolthet man läste Sundsvalls Tidning idag.

Tack för det, Åsa Jinder!

Julekalendaaaria-lalala, del 3

Det fanns en tid då julekalendaaaria-lalalan ännu inte existerade. Det är längesen nu, men det var en tid då vi pratade om brott och straff. Om slagsmål och dess påföljder. Om ishockeymän som bör få slåss utan att bli avstängda från sin egen idrott, ty "annars blir det snabbt innebandy över det". Två matcher var aaaalldeles för långt, tyckte sportchefen från Karlstad.

Parallellt i handbollen. Redbergslidsspelaren Nacor Medina sänker en motståndare med en knytnäve. Igår kom handbollsförbundets dom: Avstängning sex månader. Det är resten av säsongen det.

Tvivlet träder in. Just det. Är det inte det ena så är det det andra. Var det inte lite väl hårt?

SVT Sport: RIK-spelare stängs av sex månader

Julekalendaaaria-lalala, del 2

Åh, herrehud, nej, herregud, menar jag, vi är redan framme vid del 2!

Även idag ska det handla om en gammal statsminister. Han heter Carl. Jaha, tänker du, nu ska det handla om Carl Johan Thyselius här. Men nej, där bedrar du dig. Och det är inte heller Carl Swartz eller Carl Gustaf Ekman det gäller. Inte ens Karl Staaf, men det var ju uppenbart redan från början.

Det handlar förstås om Carl Bildt (att du inte tog det på en gång...?) och är kanske både lite roligare och lite allvarligare än gårdagens inlägg. Såhär skriver journalisten Björn Häger om när han en gång per telefon bad att få ut information om Bildts deklaration från Skatteverket:

- Var det något mer?
Jag var just på väg att tacka och lägga på. Kvinnan på Skattemyndigheten hade ju gett mig de uppgifter jag bett om från Carl Bildts deklaration. Men det var något med hennes lätt forcerade röst som signalerade att det fanns mer att begära ut. Så kom jag på frågan jag inte hade ställt:
- Har han överklagat?
En stund senare hade jag fått överklagandet faxat till redaktionen. Det blev en pikant nyhet i Ekot att Bildt som hade skattefri miljonlön för sitt FN-uppdrag i Bosnien överklagat för att slippa skatt även på sin svenska riksdagslön.

Häger skrev dessa ord för att illustrera en grej om journalister och offentlighetsprincipen, men det är ju naturligtvis ingen som minns det där om gåsen Bildt som levt hela sitt vuxna liv i politiken (skulle inte klara att driva en korvkiosk, enligt hands-on-mannen Bert Karlsson) och på ett förunderligt sätt klarat sig undan drev och ännu är att räkna med.

Tankesmedjan i P3 ger här en del av förklaringen:

Julekalendaaaria-lalala, del 1

För att pigga upp saker och ting lite ska vi minsann ha en julkalender här hos Tvivlet. Det är ännu inte bestämt vad den ska handla om, men här är första delen.

Ett INTRESSANT och HÄPNADSVÄCKANDE faktum, som ger perspektiv på den MATERIELLA UTVECKLINGEN i Sverige från mitten av förra seklet till idag:

1953 bodde Sveriges dåvarande statsminister Tage Erlander i en hyreslägenhet om tre rum tillsammans med sin fru och sina två söner. (Hans namn stod även i telefonkatalogen.)

Nu är första delen av Tvivlets julekalendaaaria-lalala slut, men man kan fortsätta att ha trevligt med nedanstående videoklipp. Efter fem minuter kommer det dagens huvudperson kanske är mest känd för.