Apropå ingenting - ett klipp från en intervju med Bruno K. Öijer i samband med utgivningen av diktsamlingen Det förlorade ordet, 1995:
De sista dikterna är fyllda av vemod och reflektion. Den svarta rymden slukar diktjaget. Det slutar i mörker? undrar jag.
- Det förlorade ordet är livselixiret, invänder Bruno K. Öijer. Det ska väckas till liv.
Det får mig att tänka på en dikt med ett svart omkullkastat lok. Blåsippor börjar växa under det och reser upp loket på spåret igen. Där finns hopp. Där finns liv.
6 kommentarer:
apropå blåsippor:
Vem plockar en sippa för kärleksskull
och undrar om stjärnemystiken
av ståltyngd och järnlarm är dagen full
och solen försvann i fabriken.
Blåsippan ute i backarna står
niger och säger att nu är det vår.
- vi hinner ej med den musiken
Jag plockar en sippa för kärleks skull
men förstår inte kvantmekaniken
av ettor och nollor är dagen full
vid strömavbrott utbryter paniken.
Blåsippan ute i backarna står
niger och säger: du jobbar för hårt
Jag har hellre tid för musiken.
Vem plockar en sippa för kärleks skull -
jag vill varje dag ideligen
men mänskor jag mött är av annat full
jag känner mig så övergiven
blåsippan eller vadhelst som du får
syn på som handlar om det som är vår
det ger dig den ljuva mystiken
vem plockar förresten en sippa. at all
i dessa dagar av kyla
vi borde ju njuta, my friend: have a ball
förträng vargavintrarnas yla
knoppar lär finnas, jag letar och om
jag ser något speciellt intressant som
är vår, ska jag skörheten skyla
vem tänker på sippor egentligen
och undrar om livet som spirar
det är ju förvisso väsentligen
det sanna när valborg vi firar
sippor och knoppar och hästhov och allt
är det som ju våren har anbefallt
så därför printemps jag nu lirar
Oj oj oj, vårflod i diktarhjärtat - härligt!
Skicka en kommentar