Ytterligare ett intressant sammanträffande. Med gårdagens inlägg i bagaget läste jag som vanligt Sundsvalls Tidning till frukosten. Fastnade i ett porträtt av Roger Pontare på familjesidan.
"Vi träffar honom på Hudiksvalls sjukhus efter ett besök på blodgivarcentralen.
- Jag har gett blod sedan värnplikten. Jag fick 20 kronor per gång då och det räckte till ett par fika på markan. Om man räknar bort uppehåll på grund av flytt, så har jag säkert hållit på i 40 år."
Där ser man!
Här skulle man kunna säga något om det bedrägliga i folks minnesföreställningar och att man i exempelvis rättegångar alltid måste förhålla sig kritisk till vittnesmål. Men det som kommer till mig är en matematikuppgift:
Sven-Åke ger blod och får 30 kronor varje gång. För dessa kan han köpa 24 öl. Roger ger också blod och får 20 kronor varje gång. För dessa kan han köpa två fikor. Om Sven-Åke också vill fika för 20 kronor, men samtidigt uppgradera sin fika till en ölfika - hur många öl får han då?
Jag får också upp Hans Villius i skallen:
"Året är 1970. Mannen på bilden gör rekryten och har just lämnat blod. Nu ska han köpa öl för de 30 kronor han fått för sin insats. Snett bakom om honom står en annan värnpliktig. En man som sedermera ska bli känd som artisten Roger Pontare. I sin näve har han endast 20 kronor, men det är inte förrän 43 år senare, efter ett oförargligt porträtt på lokaltidningens familjesida, som han ska inse att han har blivit lurad."
"Vi träffar honom på Hudiksvalls sjukhus efter ett besök på blodgivarcentralen.
- Jag har gett blod sedan värnplikten. Jag fick 20 kronor per gång då och det räckte till ett par fika på markan. Om man räknar bort uppehåll på grund av flytt, så har jag säkert hållit på i 40 år."
Där ser man!
Här skulle man kunna säga något om det bedrägliga i folks minnesföreställningar och att man i exempelvis rättegångar alltid måste förhålla sig kritisk till vittnesmål. Men det som kommer till mig är en matematikuppgift:
Sven-Åke ger blod och får 30 kronor varje gång. För dessa kan han köpa 24 öl. Roger ger också blod och får 20 kronor varje gång. För dessa kan han köpa två fikor. Om Sven-Åke också vill fika för 20 kronor, men samtidigt uppgradera sin fika till en ölfika - hur många öl får han då?
Jag får också upp Hans Villius i skallen:
"Året är 1970. Mannen på bilden gör rekryten och har just lämnat blod. Nu ska han köpa öl för de 30 kronor han fått för sin insats. Snett bakom om honom står en annan värnpliktig. En man som sedermera ska bli känd som artisten Roger Pontare. I sin näve har han endast 20 kronor, men det är inte förrän 43 år senare, efter ett oförargligt porträtt på lokaltidningens familjesida, som han ska inse att han har blivit lurad."
3 kommentarer:
Man måste ha glömt hur dyrt fikat var före EU.
Nu läser jag det här igen och slås av att du måste vara Hans Villius. Utseendemässigt och dialektalt har vi ju lärt oss att du alltid varit lik på alla sätt och vis.
Men orden är som tagna ur hans mun. Det är helt fantastisk läsning. På riktigt! :)
Härliga skratt. Åh så'na härliga skratt du bjuder på Peter.
@larsifer: Tack! Din kommentar stärker mig.
@johan: Ja, frihandeln har verkligen satt prispess på fikamarknaden.
Skicka en kommentar