Under två somrar förvärvsarbetade jag på postterminalen. Arbetet handlade till stor del om att identifiera vilket postnummer som avsändaren skrivit på försändelsen och sedan placera försändelsen i avsett fack för just den nummerserien. 893 45 hamnade i Umeå 89-94.
Det var natt och det var enahanda. Det var att fylla ut tiden med dösnack.
"Mor ror", var det en som sa.
"Far är rar", sa en annan.
"Far är mor", sa någon, kanske jag.
Och då fyllde en orakad och småmullig man i blå t-shirt i med något som hårt har bränt sig in i hjärnbarken hos undertecknad.
"Far är en mora och mor är en fara."
Jag minns tyvärr inte hans namn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar