Motståndaren.

Jag sitter ensam vid ett bord för fyra. Bordet står i ett undanskymt hörn omringat av bokhyllor. Då och då slår människor mellan 13 och 18 år en lov kring dessa bokhyllor. De ser mig och vänder. Jag kanske borde flytta på mig. Jag sitter ju bara och läser om att världens rikaste man har heilat i samband med att världens mäktigaste extremhögerpolitiker har tagit över makten i världens mäktigaste land och även om att överklassen för det mesta i historien varit vämjeligt rik och inte haft något emot att många människor är utfattiga och ibland även slavar. Klockan är 15.23 och de som kommer in här har ju precis slutat skolan och ska förmodligen göra någon skoluppgift. Det vore bättre om de fick bordet. Men nu sitter ju jag här. Jag ska bara skriva klart det här.

Jag är alltså på biblioteket. Det gläder mig att biblioteket är levande, att skolelever kommer hit för att de tycker att det är en lämplig plats för sin studieverksamhet. Det är en öppen plats avsedd för precis just det. Det kostar inget att sitta här. En mycket fin och demokratisk inrättning. Det är rentav ett skyddsnät för vanliga människor mot den kapitalistiska rovdriften. Vi måste göra motstånd.

Nu går jag och gör motstånd nån annanstans.