Arg

Vi har lyssnat på radio i skolan idag. Olika inslag. Bland annat ett inslag ifrån ett sjukhus i Libanon 1996. Cecilia Uddén rappoterade från en sal där bara barn låg. Barn skadade av bomber. En pojke har skadats svårt i ansiktet. Han kommer aldrig kunna se igen. Han ropar efter mamma och det är ungefär det mest hjärtskärande man har hört i radio för vi har precis innan fått veta att mamman, och pappan, dött i samma flygplansattack.
Efter inslaget pratar vi. Då säger en kille att ljudillustrationerna inte tillförde någonting. Och man undrar: Har du inga känslor? Eller du kanske bara tycker att nyhetsrapportering ska vara fri från något så trivialt som känslor?
Argh.
Jag har varit så arg idag. Känt mig utanför.
Jag ska visa dom. Jag ska göra så bra radio att de trillar av sina stolar. Dom ska undra hur dom gör för att bli lika bra som jag. Och då ska jag säga precis hur jag har gjort, men dom kommer ändå aldrig lyckas för jag tänker bättre och snabbare än dom någonsin kommer göra.

Vilka dom?
Dom onda andarna. Dom som tycker så mycket. Dom som pratar mer än visar i handling.
Argh igen!

Ensam igen

Har haft besök i helgen. Nu är jag ensam igen och det känns lite jobbigt.

Jag har ju just inga kompisar här i Piteå ännu. Jag har idag tänkt på att jag kanske gillar de personer bäst som inte gör så mycket väsen av sig till en början, men sedan blommar ut i oväntad rikedom. Late bloomers. Jag kanske är en sådan. Eller åtminstone var jag en sådan förut. Jag vill bli sådan igen. Men vad viktigare är än att jag är en late blommer, det är att jag hittar andra som legat lågt.

Jag kanske skriver lite konstigt, men det jag menar är: Det är för tidigt att hetsa upp mig över att jag inte får någon vän. Jag måste iaktta och bli iakttagen en stund till.

Kärleksförklaring

Status Quos tidiga låt "Little miss nothing" innehåller en ovanlig kärleksförklaring.

Your windows they need cleaning and the weeds are growing high
But Little Miss Nothing I won't pass you by
Now I will clean your windows, cut the weeds from high to low
I will mend your rooftops, and the taps again will flow

Han ska klippa gräset och tvätta fönstren och i en tidigare vers säger han att hon inte ska oroa sig över sina trasiga kläder. Jag antar att han tar hand om dom också.
Det är så fint.

_____________________________________________________
*Uppdaterar*
Nämen, jag tror jag smäller av.
På en av årets hårdaste plattor sjunger Death From Above 1979 i "Going Steady"

I know you are getting older
We should never turn our shoulder
I have never seen you suffer
I will never hurt you mother

Handlar den verkligen om hans åldrande mamma?
Är det vad Status Quo också sjunger om?
Popmusiken har överraskat mig idag.

Inte varje dag

Nu är björkens löv gula. Ganska många ligger på marken också. Det har regnat i natt. En dagisklass går förbi. De har nog varit på biblioteket.

Det var jobbigt att ta avsked av dagen sådär. Märkligt att det är så lätt att skapa ödesmättad stämning.
"...ehh...carpe diem?" frågar kommentaren. Ja, på nåt bakvänt sätt. Samma tema som "ingenting är värdefullare än denna dag" och "så går en dag från vårt liv och kommer aldrig åter". Det blir i alla fall oerhört jobbigt att ge varje enskild dag den betydelsen. Man kan inte gå för fullt jämt. En inställd dag är också en dag.
Idag tvättar jag vitt och kulört och lyssnar än så länge mest på 2+2=5 med Robert Broberg.

Varje dag

Hej då 26 september 2005! Vi ses aldrig mer igen.

1598

På dagen idag är det 407 år sedan slaget vid Stångebro. Otroligt vad tiden går. Vet du vad som hände? Äh, det är faktiskt inte så viktigt. Efter den 25 september 1598 var Sigismund inte längre kung i Sverige i alla fall. (Eller officiellt var han det, 1599 års riksdag avsatte honom.) Däremot var han kung i Polen till 1632 då han dog.
Sigismund. Zygmunt i Polen. Kung i två länder samtidigt. Och ännu konstigare: Först gifte han sig med den habsburgska prinsessan Anna som sedermera dog och då gifte han sig med hennes syster Konstantia. Kung i två länder. Gift med två systrar.
Sigismund var inte så omtyckt bland Sveriges adel. Det berodde nog mest på att han var katolik. När Sigismund blev kung 1592 efter att hans far Johan III dött var några inflytelserika personer i Sverige, till exempel hertig Karl, snabba att utlysa ett möte i Uppsala. Man skulle styra upp kyrkan. Johan III hade närmat sig påven och reformerat kyrkan åt det katolska hållet. Prästerna kände sig överkörda och i Uppsala 1593 tog man chansen nu när Johan III var borta att anta den augsburgska bekännelsen. Den är de lutherska kyrkornas grundläggande bekännelseskrift. Nu var Sverige en gång för alla lutherskt, vilket naturligtvis har varit och är en viktig del av Sveriges idéliv.
Och Sigismund var fortsatt illa omtyckt. Hertig Karls politiska inflytande växte sig stadigt starkare och till slut kände Sigismund att han ville ta tillbaka initiativet. Så han tog med sig soldater från Polen och landsteg i Kalmar. Han ville nog förhandla om den politiska makten med hertig Karl, men det sket sig och den militära sammandrabbningen var ett faktum. Sigismund hade fått ihop 8 000 man och Karl 12 000. Det blev en blodig drabbning vid Stångebro som Sigismunds trupper alltså förlorade.
Hade han inte bara kunnat skippa alltihop? Han hade besparat så mycket lidande. Varför kunde han inte bara ha nöjt sig med Polen?
Hertig Karl var förresten Sigismunds farbror.
Så kunde det gå till för 407 år sedan och det är väl så det går till fortfarande.

Drömmen som blev verklighet

I natt drömde jag att jag hade 102 000 på mitt bankomatkort. Sedan visade det sig att jag hade läst fel. På mitt konto fanns 1 200 000. 1,2 miljoner kronor alltså och jag tänkte "nu kan jag beställa skivor."
Jag vaknade imorse och beställde skivor det första jag gjorde.
Laakso - My Gods
Laakso - I miss you, I´m pregnant
K.D. Lang - Absolute torch and twang
Robert Johnson & Punchdrunks - Taste The Whup At Oki Dog
Doktor Kosmos - Ett enkelt svar

Fem skivor för 505 kronor.
Doktor Kosmos vet jag inte om jag vill ha egentligen eftersom jag inte tror att jag kommer gilla den här senaste lika bra som de andra, men samtidigt är det roligt att följa utvecklingen.
K.D Lang-skivan är från 1989 och jag är rädd att jag inte kommer att stå ut med produktionen/soundet.
Robert Johnson har låtit electrofolk mixa hans nya låtar. Det kanske inte alls är bra. Men det blir spännande att höra. Hade han släppt en ny skiva med den vanliga surfgitarren hade jag inte brytt mig.
Och så Laakso då. Jag har lyssnat så mycket på I miss you, I´m pregnant på datorn att jag måste ge dom en slant för det. Hoppas My Gods är lika bra.

Oj oj, ovanligt det här att beställa skivor jag inte hört. Som Lars brukade säga: "Jag är rädd nu jag."

Till sist förstod jag att jag inte hade 1,2 miljoner, men då hade jag redan skickat beställningen.

Jag älskar Norrbotten

I Uppsala verkar det som om man knappt kan gå utanför dörren numer utan att Carl Hedberg står bakom hörnet och spinner vax. Jag valde att svara på ett av de klubbtips man får från honom om man är ett vänligt barn.
Jag skrev:

Hallå.
Ja, jag bor inte Uppsala, men hade jag gjort det hade jag kanske kunnat tänka mig att dricka en öl, inte mer, till Macchiato Caldo feat. Paola Testa - Il Cocktail Party.
Tänk på det.
/Peter
Finns tydligen på Filati Pregiato -Italian BossaNova Extravaganza (M.O.D.A. Music Fashion-label/Border).

Och då svarar han:

absolut inte mer än en öl, 

det är helt enligt åkerlinds föreskrifter.
hoppas allt är väl i sthlm/C

För första gången har jag på ett personligt plan fått smaka på Stockholmscentreringen. Det var inte gott. Och nu känner jag hur en norrbottnisk tjurighet börjar spira inom mig. Törnman, du har min röst nästa år. Då ska vi installera dj´s med lite koll i Uppsala.

Karriär

Peter Hansson
radioproducent, skribent och lärare, har tilldelats historiepriset Hertig Karls pris på 50 000 kronor. Han har ”på ett särdeles förtjänstfullt sätt förmedlat väsentlig historisk kunskap och samtidigt uppammat intresset för historia i vida kretsar”. Han har arbetat på Sveriges Radios vetenskapredaktion, medarbetat i Svenska Dagbladet och varit chefredaktör för Dagens Forskning. Nu arbetar han som projektledare för en svensk nationalhistoria i tio band.

Eller hette han Anders Björnsson?

Äh, man ska gräva där man står.
Idag har jag och Elin och Charlotte spelat in det första programmet av vår "smashing radio show" Bobbys Hammond. Det blev väl okej, men jag vill så mycket mer. Jag vill ha variation i form och tilltal. Det ska vara infallsrikt och ändå stringent.
Nåväl, om du har lust och möjlighet hör du Bobbys Hammond på måndag 26/9 klockan 21.00, www.pitefm.se är adressen.

Neon

Neon. Det är det nygamla.
Kommer starkt nu.

För övrigt vill jag rekommendera svenska päron.

En sak till bara. Pagrotskys skägg börjar anta oväntade proportioner. Det är ovanligt att politiker har skägg. Och Pagrotsky som är så kort också. Snart är han ugglan Helge.