Segerrecept

Dricka vatten och borsta tänderna.
Under julaftonens sista timme.

Soldrömmar

Årets sämsta argument måste ju ha tillhört de som hävdade att det var ett hälsotecken för svensk kärnkraft att reaktorerna stängdes av i tid när det blev fel på dem. Okej, säkerhetssystemen fungerar, men jag skulle tippa på att det är säkrare om en kärnkraftsreaktor fungerar än om den inte fungerar.

Inför 2007 och evigheten hoppas jag på några smarta människor ser till att solenergin används lite bättre. Alla vet ju egentligen att solen är hela grejen. Där får man till och med ge Bibeln rätt. Varde ljus liksom. I begynnelsen var fotosyntesen.

Och så vidare.
Och så vidare.

Sista avsnittet

Det är väl ganska många programserier som slutar såhär års. Igår slutade i alla fall Söderlund och Bie. Jag har sett det en och en halv gång och tycker det är helt erbarmligt. Att jag inte sett det fler gånger alltså.
Det var ett härligt program. Ångestmildrande eftersom det visade att man kan leva på många olika sätt som funkar.
Ändå tänker jag att det var lite ytligt. Mycket kort tid tillbringades hos varje familj och ingenstans visades stunder av irritation och skrik. Bedrägligt.
Jag vill se fler avsnitt!
Och så klart: de finns på nätet.

Längtan

Lucia var här idag. Där satt jag med glögg, lussebulle och pepparkaka men plötsligt kände jag en stark längtan efter att få äta en semla.
Dra på trissor.
Våren också föremål för min längtan. Jag vill sitta på min balkong, bli eftermiddagsfull och lyssna på droppet från taket.
Jag längtar även till nästa gång jag kommer till mitten av Lucky Soul "Ain't never been cool". Den är väldigt bra just där.

Förr kunde det vara fint

Spana in Noice.
Vilket ansikte!
Vilket hår!
Så ska en popsångare se ut.

Kassetten

Jag har en radio på mitt rum. Den var mitt sällskap i helgen när jag satt isolerad.

Lördagskväll är emellertid inte den hetaste radiotiden, så jag började längta efter vettig musik igen och tyvärr är cd-spelaren sönder på den där radion.

Jag trodde att kassetten var ett i princip avslutat kapitel som ljudbärare i mitt liv, men nu hoppas jag på kassetten. Tänk om jag kunde fylla mitt fina rum med musik som valts ut especially for me. Jag har inte stora förhoppningar, men jag lämnar min adress här.
Tvivlet
c/o Liljeholm
Ängg. 46
702 25 Örebro

Jag ersätter pengautlägg.

Musiksaknad

I vanliga fall har jag på min fritid tillgång till en internetansluten dator som kan spela upp ljud. Alldeles intill har jag även en stereoanläggning med cd-, lp- och kassettbandspelare.

Nu när jag under nästan tre månader befinner mig långt från denna musikaliska infrastruktur känner jag mig lite vilsen. Jag saknar musiken.

Men ibland, när ingen ser mig, söker jag upp en musikblogg och lyssnar på något litet musikstycke. Det känns exklusivt. Någon, som förmodligen (men inte säkert) saknar kommersiella intressen, vill att jag ska lyssna på just den låten.

Och det händer att verkliga guldkorn dyker. Till exempel "Dream Lover" med The Paris Sisters på Daughters of Invention. På samma länk finns även underbart len och svalkande (som om man behöver svalka sig såhär års...) version av "Perfidia". Jag som trodde Phyllis Dillons inspelning från 1967 var originalet, men nu ser jag att en massa har spelat in den. Finaste låten i alla fall.

Västerbrofästet

På toppen funderade jag på att kasta mig över räcket. En hemsk, svindlande känsla for igenom kroppen. Nej, inte ska jag ta livet av mig. Istället läste jag utdraget ur Eyvind Johnsons "Krilon själv". Det var tämligen intetsägande.

Med solen i ögonen och en västlig vind i mitt hår gick jag vidare mot Södermalm. Jag tänkte på sommaren. På långholmsrejvet och på hon som hade vita kläder. Vita kläder sticker verkligen ut. Vita innertak gör inte det.

Vid det södra brofästet stötte jag på en gammal bekantskap som har varit perifer ett bra tag nu. Jag blev glad. Helt plötsligt kändes det som att vi hade massor gemensamt. Och jag märkte dessutom hur ovanligt det är att bli genuint glad över att träffa någon eller att någon blir genuint glad av att träffa mig. Vi var tvungna att ge varandra en kram. Så glada var vi.

Sedan gick jag till Högalidskyrkan och tänkte på Jesus. Jag funderade ut hur jag skulle skriva här på bloggen. Jag skulle skriva om att jag är agnostiker. Men nu blev det inte riktigt så ändå. Eller ja, nu blev det ju det. Tsss, låg nivå. Jag kanske kan skriva en sån där "springa i dörrar-fars".

Det här var det definitiva stockholmsslutet. Nästa gång är jag i Örebro.

Slut på Sthlm

Jag har inget jag vill berätta.
Jag tycker att min blogg är töntig.
Varför skriver jag här?

Det gäller att hitta ett ämne, en vinkel, en nisch.
Matbloggen var en bra idé. Kanske borde återuppta den.
Eller ska jag skriva dikter?

Nu väntar Örebro efter Stockholm. Ensamhet.
Örebro kräver min framåtanda.
Klarar jag av det?

Grymminggrejer

Laura Nyro!
Till exempel låtarna LU och Sweet Blindness
Båda på albumet Eli and the thirteenth confession (1968).

Och på fredag Mattias Alkberg BD på Debaser Medis.