Röraren.

Eftersom jag inte har något bättre för mig kan jag lika gärna tipsa om Kalejdoskop på onsdag den 17 december. Något litet guldkorn borde de flesta kunna vaska fram. Det är jag som har rört upp dem ur den stora musikskattkistan. Den innehåller så mycket mer än Joakim von Ankas valv.

Aristoteles kallade Gud för Den orörde röraren. Det är ett fint epitet, tycker jag. Den orörde röraren behöver inte sträva efter någonting eftersom den är fullkomlig. Men guden rör oss alla. Det är emellertid inte så att Den orörde röraren har satt igång världen, den har inte petat på den första dominobrickan och sedan låtit allting röras. Nej, världen är evig och styrs av matematiska lagar. Aristoteles var logiker och lär ha sagt: "Ingenting skapas av ingenting."

Jag är en högst rörd rörare.

Omgivningar

Nederbördad

Snön kom, tåget kom, lamporna släcktes och publiken gick ut på rälsen.

Iakttagen

Jag skrattade för mig själv när jag såg samma tomte i kylskåpet.

Ställd

Jag skrattade åt mig själv när jag placerade en tomte i badrumsskåpet.

Tillagat

Vegetale, 2008

Bloggfläck

Sporadiskt nedlagd, 2008

Lørdag på Roskilde.

Jag sitter under det stora tælttaket i agora B. Det ær varmt. Vindsnurran på området rør sig knappt alls.

Runt omkring mig sover folk. Tillsammans fyller vi precis skuggan. Ingen vill ligga utanfør. Många kommer førbi med sina madrasser, men får vænda. Skuggan ær full.

Vi børjar vakna nu. Igår var det svettig dans och hænderna i luften med Kenge Kenge, små bræckliga visor med CocoRosie och hærlig psykedelisk danspop med Goldfrapp. Många kænde nog in svænget i sydstatsrocken hos Kings of Leon medan andra læt sig svæva ivæg på Mogwais gitarrmattor.

Sjælv funderade jag på att investera min sista energi i Familjens elektrodunk, men jag gick och borstade tænderna istællet. Precis som mina kompanjoner Martin och Patrik.

Det ær skønt att vakna hær bland mænniskor med blåmærken på benen och tovigt hår. Aldrig kænner jag så stark gemenskap med så många mænniskor som på Roskilde.

En fredag på Roskilde

Jag ligger under ett stort tælttak. Agora B. Jag blundar och lyssnar på sorlet. Nær jag lade mig hær på mitt liggunderlag var jag først på plats. Ju længre dagen har gått desto fler har søkt sig till den øppna, men ændå skuggiga plats som Agora B ær. Røsterna har blivit fler.

Jag sluter øgonen och undersøker sorlet. Vad består det av?
Någon hostar.
Några killar skrattar høgljutt.
En Tuborg øppnas.
24 pratar på danska.
18 på svenska.
15 på norska.
8 på engelska.
3 på tyska.
En kille skriker till av en vattenattack.
Några tjejer skrattar.
Alldeles intill mig pratar man om vad jobbig den dær killen var igår. Vad hette han?

Jag dricker vatten.
Det ær varmt hær.
Det ær skønt hær.

Reaktion.

Jag sitter på lokala radiostationen och försöker fylla tiden.
Vad hände med glädjen inför ljudet?
Vad hände med gestaltandet?
Vad hände med - mig?

Och jag har ändå ett jobb med ganska bra möjligheter att påverka min situation.

Tänk nu på all kreativitet, all initiativförmåga, all tankekraft som ligger oanvänd och outnyttjad i den fjättrande verksamhet vi kallar arbete och ibland även livet.