Bryssel t o r dag 3.

Varför reser jag?

Ett enkelt svar är att det är kul att se sig om och få nya intryck. Idag längs E45:an till exempel såg jag en man som rökte i bilen. Han var lång, smal och grånad och körde en vinröd Peugeot som såg ut att vara cirka 20 år gammal.

Detta är semester och för mig består utmaningen just nu i att dagarna med planering, körning, matlagning och andra praktiska göromål inte bara ska fortsätta att fogas in i den långa raden av vardagligheter som jag annars inordnar mig under. Endast det att jag uttrycker det som utmaning säger det mesta. Jag vill inte ha en utmaning. Jag vill bara släppa taget och låta det flöda.

Jag är inte där än.

Bryssel t o r dag 2.

Under Mimerlaven i Norberg finns ett 325 meter djupt hål. Här plockades malm upp under ett par decennier med slut 1981. I en tid då stora delar av Bergslagen också fick slå igen.

Jag läser på Wikipedia att det första nu kända spåret av namnet Bergslagen lämnades just i Norberg under 1400-talet. Det kommer av att särskilda lagar infördes vid varje gruva under olika bergsmästare.

Gruvbrytningen utvecklades och samhället organiserades allt effektivare, men 1981 kunde Norbergs malm ändå inte brytas billigare än att den tappade sina kunder till konkurrenter. Kvar står Mimerlaven som ett monument över ingenjörskonst och samlade seklers ansträngningar.

Vi övernattade alldeles intill det fortfarande rekorderliga gruvtornet. Sedan åkte vi till Biltema i Örebro. Där var det mycket plast och korv med bröd för 5 kronor. Någon korv blev det inte, men väl lite plast.

Så brakade vi vidare till Göteborg och fick lägga oss igen, nu med vy mot Eriksbergs bockkran. Den var i bruk i ännu kortare tid än Mimerlaven - stod klar 1968 och varvet las ner 1979 - och tjänar som byggnadsminne för den tidigare stolta varvsindustrin.

Tidevarv komma, tidevarv försvinna.
Tvivlet vänder blicken ut över Kattegatt.

Bryssel t o r dag 1.

Jag börjar skriva.

Västan.

Det blåser kallt. Inte på något bildligt vis. Det blåser förbannat kallt. 

B-O-K-S-T-A-V-E-L-I-G-T talat. 

Så jag får ha halsduk på mig. Och underställströja. I sena maj.

Ack ja. Ack ja.

Men när jag kommer in, då är det Joel Lyssarides som gäller!

(Semblance o.s.v.)

Grammatik.

Ordet adjektiv är ett substantiv.

Nyck.

Som konstnär lägger jag mig på rygg i min ateljé 00:33. Jag har vit rock och flätor. Pensel och paljett har jag inte sett till sedan mandariner började kallas småcitrus.

Detta är bara påhitt.

Såsom mycken annan konst.

Egentligen.

Jag skrev Tillräckliga för ett litet tag sedan.

Vad jag egentligen ville säga var nog det Stig Dagerman sade 27 mars 1954, men det fick jag reda på först idag:

VID ÅSYNEN AV EN EK

Mens strebrar klättrar fyratusen meter
upp på sina berg av erkänt skrot
lägger eken vid de höges fot
en millimeter till sin diameter
och kröker hånfullt en osynlig rot.

Fördelning.

Vi drog två vinstlotter. 120 kronor. 60+60.

20 kronor gick till en person som utanför butiken försörjde sig genom att be främlingar om pengar.

100 kronor lades på den hög av kontanter vi har i väntan på att krisen kommer.

Sju sorters apa.

Haltande apa
Gorilla

Synskadad apa
Serilla

Lomhörd apa
Hörilla

Dåligt behandlad apa
Farilla

Yr apa
Mårilla

Nöjd apa
Inteilla

Apa som gillar fisk
Godsilla

Arbetsliv.

Under två somrar förvärvsarbetade jag på postterminalen. Arbetet handlade till stor del om att identifiera vilket postnummer som avsändaren skrivit på försändelsen och sedan placera försändelsen i avsett fack för just den nummerserien. 893 45 hamnade i Umeå 89-94.

Det var natt och det var enahanda. Det var att fylla ut tiden med dösnack.

"Mor ror", var det en som sa.

"Far är rar", sa en annan.

"Far är mor", sa någon, kanske jag.

Och då fyllde en orakad och småmullig man i blå t-shirt i med något som hårt har bränt sig in i hjärnbarken hos undertecknad.

"Far är en mora och mor är en fara."

Jag minns tyvärr inte hans namn.