Bryssel t o r dag 13.

En intensiv bilfärd från Gent till Bryssel underströk det uppenbara - att hasta fram på detta vis...

Avfarter, påfarter, blinka och tränga sig före. Heldragna linjer och lastbilskaravaner. Köer och krypkörning och så lossnar det igen. 120 kilometer i timmen fram till nästa flaskhals. Och då är det bara sträckan mellan två belgiska städer vi pratar om.

Bertil Gedda påminner.

Dina ivrigt trevande händer
ledde dig alltid fel.
Först när du lärde dig stillhet
kom dig allt till del.

Först när din hörsel den spända
äntligen slappnade av —
hörde du det fjärran
bruset av hav.

Först när ditt sökande ändar
och mörker betäcker din stig —
där överväldigar, bländar
sanningen dig.

Bryssel t o r dag 12.

Jag har semester. Jag vilar från det vanliga stretandet. Jag berörde detta dag 3 då jag sa att utmaningen nu är att släppa taget.

Det har gått skapligt ändå, tycker jag. Jag börjar känna mig friare i tanken, men vaknar för tidigt och senast i natt drömde jag om en uppgift som jag hade försummat.

Jag har i alla fall kommit in i läsningen! Åh, vilken ynnest att läsa bara för att det är kul och inte för att det är nyttig utbildning eller för att bygga på det kulturella kapitalet eller vad annars konstiga tankar man kan hava.

Föreställningen om att vara bra för samhället genom arbete, strävsamhet och disciplin sitter hårt. Jag får väl acceptera att det tar några veckor att genomgå (den tyvärr tillfälliga) metamorfosen att även i sinnet bli ledig.

Avslutar med Nietzsche ur Den glada vetenskapen (1882):

"Arbetet vinner över mer och mer av det goda samvetet till sin sida; njutningsbegäret kallar sig redan för ‘behov av rekreation’ och skäms till och med för sig. ‘För hälsans skull’ säger folk när de ger sig ut på picknick. Ja, snart går det väl så långt att man inte kan känna en önskan efter vita contemplativa (det vill säga promenader med tankar och vänner) utan självförakt och dåligt samvete."

Bryssel t o r dag 11.

Kroppen.

Smal.
Tjock.
Tanig.
Fet.
Spänstig, atletisk.
Bruten, svårt att gå.

Hår.
På benen och lite på bröstet.
Över axlarna.
Över allt.

Hud.
Brun och skrynklig.
Brun och slät.
Fräknig, prickig, märkt.
Tatuerad.
Bränd.

Kvinnors bröst.
Som en mans fast med hallonlik vårta.
Pattar som flyter ut, ner över magen.
Hänger.

Kaggar.
Penis dold.
"Ser ändå ganska smal ut bakifrån."

Insjunken stjärt.
Väldig röv i päronform.
Fast. Vältränad.

Lång.
Lång nacke, lång rygg, svajar liksom.
Ingen nacke alls.
Satt.
Koncentrerad.

De ligger, sitter, går och simmar.
De som har sin kropp.
Deras kropp.
Kroppen.
I all sin prakt.

Bryssel t o r dag 10.

Episod nummer 2 med vitmustaschiga stråhattslustigkurren

Paret från Sverige låg i varsin hängmatta och dåsade och läste om vartannat när den holländska mannen med vit mustasch hastade förbi.

Han ropade:

"De faoure es kooming".
"What?", frågade paret.
"De faoure es kooming!"

Sedan var han borta.

"Vad sa han?", undrade kvinnan.
"Jag vet inte".
"The fire is coming?"
"Ja, kanske."

De tystnade. Läste vidare i sina böcker.

"Nej, det tror jag inte", sa kvinnan.

Lång tystnad. Och sedan mumlade mannen frånvarande:

"Då får de väl släcka..."

Bryssel t o r dag 9.

En trevlig ek erbjöd skugga den soliga sista dagen juni. Vi läste, åt nötter och drack vatten. Rullade ut i solen ett tag. Tittade med ett öga på volleybollmatchen som pågick en bit bort. Läste mer. Smått orolig för att få en volleybollsmash i kolan.

"Varför är det inga andra här under trädet?"

Gick till serveringen. Kaffe till henne, äppeljuice till mig. Tillbaka till lägret. Läste i skuggan under den stora eken.

Volleybollspelarna avslutade dagens sammankomst. Drack vatten några meter från oss och splittrades sedan. Sist kvar en äldre man i stråhatt, lockig vit mustasch och glada ögon.

- You should not take shade under that tree, sa han plötsligt åt vårt håll.

Skojade han med oss? Han såg ut som en lustigkurre.

- What?
- Det är en larv i trädet. Mycket farlig.

Det lät osannolikt. Fortfarande svårt att avgöra om han skojade med oss.

- Är det?
- Ja, ja, titta där!

Så visade han ett trådigt rede ganska högt upp i trädet.

- Om du får den på dig kan du få blåsor och huden kommer sticka, klia och bränna.

Hm, det låter inte riktigt som något man skojar om.

- Yes, move away from here and take a shower, sa farbrorn.

Det gjorde vi, utan att vara helt säker på om det han sa verkligen stämde.

Vi utförde faktakoll på the internets. Hittade EKPROCESSIONSSPINNAREN.

Låter lite ondskefullt, eller hur?

"Ekprocessionsspinnare (Thaumetopoea processionea) kan avge mikroskopiska sylvassa hår. De är sällsynt förekommande i södra Sverige, framför allt på Gotland", skriver giftinformation.se.

Gah, mikroskopiska sylvassa hår!?

"Vid kontakt med larverna kan deras hår tränga in i hud och slemhinnor, där de framkallar lokal inflammation. Vanligast är en stickande känsla samt rodnad, svullnad och ibland blåsor på exponerade områden."

Nu tror vi slutgiligt på mannen med lustigkurreutseendet och nu förstår vi varför det var tomt under den annars så trevliga eken. Tack och hej.

Bryssel t o r dag 8.

På motorvägarna i Nederländerna står det UIT där man kan svänga av. Jag gillar det.

UT!

Spontant och impulsivt liksom. "Nä, fan, jag klarar inte det här längre. Sväng! UIT!"

Inget byråkratiskt "avfart" eller kontrollerat "ausfahrt". Nej, ut, nu!

Lättillgängligt. Som sagt, jag gillar det.

Bryssel t o r dag 7.

Det var värst vad alla är normala och ointressanta. Och sånt är ju inget att skriva hem om. "Alla jag mötte var intetsägande."

Nu kommer jag i och för sig att tänka på en kassörska i Bad Essen.

I Tyskland är det vanligt att man får väga frukten själv och trycka in en kod som motsvarar den frukt man tagit. Ut kommer då en prislapp som klistras på frukten.

Jag hade tagit ekologiska bananer, men, visade det sig när det uppmärksamma och mycket rutinerade kassabiträdet gjort sitt jobb, tryckt in koden för vanliga bananer. Kön var lång. Det handlade om två bananer. Men rätt ska vara rätt, tänkte hon, och traskade iväg till fruktdisken 50 meter bort, kom tillbaka med rätt pris, en eller två kronor dyrare.

Det tyckte jag var lite konstigt.

Men det är knappast något att skriva hem om.

Bryssel t o r dag 6.

Styv kuling från nordväst.
Platsen vid stranden hade varit bäst,
men nu fick det vara nog.
Vi packade och drog

Mellan gröna, gula och blommande fält
brummade vi med vårt hårda tält.
Hungern stärkte sakta sitt grepp.
Vi bröt oss ur delvis med nutellacrèpes.

Rulla, rulla på autobahn
mot värmen på sydligare grad.
Hittade en sjö, men nej.
För mycket av ett träsk, går ej.

En hel dag på vägen, men nu ut igen.
Det ska vara fint, vi får vila sen.
Skymning, men trafiken ännu intensiv.
Bränslet fossilt, vad gör vi med detta liv?

Men här kommer Kronensee, vårt Shangri-La.
Exakt som vi vill, en ny fin dag.
Vi solar och badar på den fina stranden.
En annan gång tar vi upp huvet ur sanden.

Bryssel t o r dag 5.

Vi köpte jordgubbar och färskpotatis i ett obemannat stånd intill Gamborgs vita 1200-talskyrka. Ta det ni vill ha och lägg pengar i skrinet. Okej, jag får väl nämna att ståndet var kameraövervakat också.

Vi gick hemåt längs en smal grusväg och vinden plöjde fram i vajande kornstrån på böljande fält. Okej, det blåste lite väl mycket faktiskt.

Vi fick precis tag i strösocker innan campingens minimarket stängde och hade det perfekta vindskyddet väntades på oss i form av husbilen. Där rensade vi jordgubbarna, strösslade på socker och inmundigade den danska sommaren med kall mjölk. Okej, mjölken tog slut och vi fick köra havredryck och det var inte alls samma sak.

Våra ansträngningar fortsätter imorgon. Eller nej, redan ikväll faktiskt. Kvällens aktivitet är enligt anslagstavlan i servicebyggnaden: SAUNA.

Bryssel t o r dag 4.

Står på camping. Svinø, en halvö på västra Fyn. Det finns en radiostyrd husvagn här, så att dess ägare inte behöver slita och dra i den när den ska ställas på önskat vis. Det är apan det.

Jfr. Apan kan förbereda och genomföra sjöslag.