Stabilt.

Ingen risk för inflation i december heller.

Maxim.

I november ödslar man inte med orden.

Vilseledandet.

Råkade på det här roliga idag: Alla SKA med.

Hjälparen.

Någon gång har jag skrivit här att jag håller på med en bok. Eller en lång text snarare. Fast det enklaste är egentligen att säga att jag skriver på en bok, men problemet med det är att jag ju inte vet om det blir en bok.

Jag har skrivit på ett manus och just idag, denna oktoberonsdag då löven rasslade fram över stadens stenbeläggning, blev första versionen av detta bokmanus klart. Det borde ha skett för 8-9 månader sedan, men det är en liten detalj i berättelsen som jag inte varit nöjd med och som jag har skjutit framför mig. Idag tog jag tag i det. Det var lätt. Det tog inte ens en timme. (Varför tog det sån tid innan jag fixade det? Vad är det med mig?)

Nu har jag precis mejlat till en författare/lektör/skrivpedagog som jag tror är den perfekta personen att utveckla min berättelse. Jag hoppas att hon har tid med mig.

Han tog fram en påse med kläder som hängde inne i skåpet.

- Det är studentkostymen. Fatta, jag höll säkert på i en timme och provade kläder!
- Jaha.
- Jag fick pejja två och sju. Två och sju!

Plötsligt dök Lisa Norberg upp vid sitt skåp.

- Och du fick MVG, antar jag, sa Oskar.

Lisa Norberg tittade rakt in i skåpet med ett tillbakahållet leende samtidigt som hon sträckte ena armen efter sin väska. Hon verkade leta efter något att säga. Sedan låste hon skåpet.

- Ja, sa hon bara och gick iväg med samma leende i korridoren.

Oskar Lindén vände sig mot mig.

- Blev det något All Star Meal i natt?
- Ja, faktiskt.
- Vad tyckte du då?
- Jaa, det var väl gott. Tror jag. Jag minns inte riktigt.
- Tänkte du på det där med dressingen?
- Näe.

 Det har tagit längre än det borde, som sagt, men det kan jag inte göra något åt nu. Varför inte istället vara glad och tralla på en sång?

Förflutenheten.

Jag satt här idag och började plötsligt undra över var alla mina gamla MD-skivor är. Jag kunde inte plocka fram i min hjärna platsen där detta mitt privata lilla radioarkiv var placerat. En liten skräck infann sig att MD:arna skulle ha gått samma väg som alla mina affischer gjorde när jag flyttade från Piteå, nämligen ut i intet, spårlöst bort.

Jag började titta på tänkbara platser och redan på tredje stället stod den kartongfärgade kartongen där. På filmiskt vis fick jag blåsa bort dammet från den. Sedan öppnade jag locket och insåg direkt att samlingen stannade i maj 2007. Då gjorde jag min sista MD-inspelning och då avslutade jag min studentradiotid.

2001-2007. Allt finns inte samlat i lådan, men det ger en mycket bra bild. Från Bollen är rund med sportradioteatern Barry och programmet om det svenska tennisundret via Café, Verkligheten, Tusen dagar (härifrån), Betong, Bobby´s hammond, Popsie, SRS Topp 20 till min och Jonas resa i Jordanien, Syrien, Libanon och Turkiet. Det sista ledde också till en tredelad serie i P1 sommaren 2007.

Jag hade blivit proffs. En epok var över.

Två saker:
1. Det var alltid så svårt att få till bra ljud på mikrofonerna i studion.
2. Det var vansinnigt roligt att redigera.

Här nedan några stickprov ur förflutenhetens radiolandskap (med exempel på både dåligt studioljud och redigeringsglädje). Dessutom bakom kulisserna till Bollens tennisprogram. Höj volymen!

   Järryds telefonsignal by Tvivlet

   Accelerator - The big one by Tvivlet

   Ljudäventyr 9 april by Tvivlet

Brahmsvalet.

Det är ganska vanligt att tidningar av olika slag frågor människor vilka som helst om vad som helst. Det kan vara en spalt som heter Fem röster eller som i Aftonbladet Vi 5. Skräcken för Tvivlet är ju att någon plötsligt dyker upp och ska ha en att välja mellan två alternativ.

Därför har jag övat mig lite grann idag. Om en framfusig reporter till exempel vill ha reda på vilken som är bäst: Brahms ungerska dans nr 1 eller Brahms ungerska dans nr 5, då gäller det att vara beredd.





Ettan! Eller femman kanske... Äh, spela roll. Jo, ettan förresten. Om jag verkligen måste välja. Fast varför måste jag det egentligen? Nej, det måste jag ju inte. Men jag tar ändå ettan. De flesta gångerna i alla fall.

Så.

Bron 4.

Nu grejar dom.

Kör!

Sedan finns det saker som inte alls är korkade, utan istället väldigt smarta. Att odla till exempel. 

Det kom sig idag att jag hälsade på hos min morbror (det i för två inlägg sedan omnämnda språkgeniet). Hans fru och svärmor är mycket flitiga odlare och både jag, brorsan och pappa fick med oss varsin kasse med prima grödor direkt från landet. 

Det fick mig att tänka på ett samtal jag hade i somras med en man som nyss varit på den glada  föreläsningen Livet vid civilisationens slut. Jag frågade honom hur man bör förbereda sig för den dag då pengarna på banken kanske plötsligt inte är värda något. Jag kommer egentligen bara ihåg en av de saker han sa och det var: "Ja, att odla sin egen mat är inte så dumt."

Precis, det var ju det jag sa. Det är inte dumt. Det är smart. Tvivlet säger ja. Kör på bara! 

(Inte för att jag orkar göra det själv, men...)

Dagens skörd bestod av palsternacka, kålrot, rödbeta, lök och morot.

Stopp.

Tvivlet tvivlar inte alltid. Ibland tycker han saker är korkade.

1. Handeln var dålig sommar
Det var rubriken på en längre notis i Sundsvalls Tidning i förrgår. Sedan kom ingressen: "Den regniga sommaren fick inte svenskarna att handla mer än vanligt. Detaljhandeln har ökat, men inte så mycket som HUI Research hoppats på."

Okej, detaljhandeln har alltså ökat, men svenskarna har inte handlat mer än vanligt. Hur får dom ihop det? Och rubriken är direkt missvisande. Korkad.

2. Kärlekens, naturens och djurens ideologi
En insändare, också Sundsvalls Tidning, plockar idag upp ett citat från i maj. En sverigedemokrat vid namn Eddie Påfvelsson sa i en intervju med tidningen Expo i maj såhär om nazismen: "Historiskt har det blivit lite fel, men grunderna tycker jag är sunda. Jag ser det inte som ett hatets ideologi, jag ser det som kärlekens, naturens och djurens ideologi - där man lever i synergi"

Han, Eddie Påfvelsson, fick lämna sina politiska uppdrag, så det var alltså fler än Tvivlet som inte höll med om att ideologin som ledde till det värsta folkmordet någonsin inte är en kärlekens ideologi.

3. Det var ert eget fel
Sydafrika har sitt eget Ådalen 31 nu, fast värre. Polisen mejade för ett par veckor sedan ner 32 av de strejkande gruvarbetare som ville ha högre lön. Dock, där Ådalen 31 ledde fram till saltsjöbadsanda och att arbetsmarknadens parter skulle göra upp i centrala avtalsförhandlingar tog det hela en annan riktning i Sydafrika idag:

"I samband med händelsen greps 270 gruvarbetare. Samtliga åtalades på torsdagen för mord, rapporterar BBC. De anses nämligen ha provocerat fram dödsskjutningarna." (Från dn.se)

Tvivlet säger stopp. Skärp er!

Retur.

Sista dagen på den polska resan.

Tack, Sopot och Gdańsk.
Tack, Łódź.
Tack, Kraków.

Det bästa med att resa, särskilt utomlands, är perspektivförskjutningen. Man ställer sig utanför de förhållanden man vanligtvis lever under och ser dom på ett annat sätt.

Det här att jag plötsligt ger akt på det svenska till exempel. Under resan har jag noterat när Abba, Europe och Roxette tagit sig ut genom någon radiokanal i någon affär. Det skulle jag aldrig göra hemma.

Något mindre banalt är att med resandet kommer ofta frågor som: "Hur skulle det vara att bo i den här staden? Varför bor jag där jag vanligtvis bor? Skulle jag kunna jobba med något här? Hur gillar jag det jobb jag har nu?"

Några slutgiltiga svar formuleras inte, men det är själva reflektionen som är grejen.

En annan sak som jag finner mycket stimulerande med att resa är att jag måste lämna bekvämlighetszonen både språkligt och socialt. Det är ganska kul också att försöka köpa två spårvagnsbiljetter som räcker i 40 minuter vardera av ett kioskbiträde som kanske kan säga "hello" på engelska, men inget mer.

Jag kommer att tänka på en återkommande anekdot i min släkt. Vi var ett par familjer på Rhodos och min morbror, Sune Bylund, skulle lämna över nyckeln till de som stod beredda att nyttja tennisplanen efter oss. Han gjorde det med orden:

- Ta' ni key'n ni?

Jag gjorde en liknande fadäs på den här resan. Jag skulle fråga efter toaletten och jag visste att toalett heter toalety på polska. Jag ville använda det ordet, men hade inte tänkt ut några omgärdande ord, så jag pekade inåt lokalen och sa:

- Är toaletyn där?

Jag fick en nick till svar.

Nu åker vi hem!