Min mormor är död. Det är bra. Hon var förvirrad och ångestriden. Det är bra att hon är död.
Nu blir det Alida som får gå sist. Efter att Karl-Göran och Berndt tynat bort i cancer och efter att Elvy bara slutat andas. Alida pratar men det är ingen där. Ingen lyssnar. Ingen svarar.
Alida har alltid varit stark. Ännu vid 70 simmade hon uppströms från stranden till udden. Det kan inte ha varit mer än 14-15 grader i vattnet. Alltid framåt, alltid rolig och omtänksam. Den där uthålligheten...
Själv står jag vid ett isbelagt hav.
[och?]
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Tråkigt. Jag städade hos min mormor idag. Har ingen fortsättning på det här, men glad påsk på dig! p.s. Våga kolla på hockeyn på aftonen.
Skicka en kommentar