Igår städade vi undan det sista av julen. Den varade nästan ända till påska. Det var en ljusslinga och ett plastgranris runt balkongräcket som fick ge vika för tomheten. De sista i grannskapet. K. sa att det kändes bra och som vår. Men idag snöar det i Sundsvall och vårens skådespel med naturens kraftfulla uppvaknande låter vänta på sig. Och påsken är ännu ett par veckor bort. Vi befinner oss alltså däremellan - fasta.
Om den kristna fastemånaden hör man inte så mycket (eller 40 dagar som det är egentligen). Vi har ju fettisdagen och askonsdagen som inleder fastan och skärtorsdagen är den dag då livsmedelsaffärerna går som allra bäst. Det ska svullas ordentligt efter fastan. Men ingen har fastat. Hälften av västernorrländska män väger för mycket. I det perspektivet kanske inte ett naket balkongräcke är mycket till fasta heller. Å andra sidan, för en tvivlare är det ändå ganska bra jobbat.
Alltid något, sa han som kom till Åmål.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hahahaha! Ja! Det är något! Vi bytte servetter från gröna till lila på hotellet, jag trodde det var för att det var fasta, jag frågade, men det var inte därför. Kyrkligt sett är det ju lila som gäller när det är fasta! Haha, jag hör min mormors glada röst när du skriver det sista, hon brukade säga så! Hahahahaha!
Skicka en kommentar