Mellanrum.

"Idag Spanien, imorgon världen". Jag tror att det var så de sade, människorna som åkte till Spanien för att kämpa i inbördeskriget 1936-1939. Alltså, om vi inte stoppar fascisterna nu, då kan det vara kört.

Jag säger: "Idag Sundsvall, imorgon Roskilde". Men det beror inte på att Sundsvallsfascismen befaras sprida sig till Roskilde, utan bara på att jag ska åka däremellan.

Så, nu vet ni var ni har mig. På festival. Mitt senaste festivalbesök gick av stapeln sistlidna helg. Det var Peace & Love i Borlänge och en del om vad jag tyckte kan man läsa här i Sundsvalls Tidning. Tyvärr lyckades jag lämna en text som inte var den sista versionen, så nu blev det en del korrfel och också en del formuleringar som inte skulle ha varit. Alla mina korrfel är kvar på webben och också i den tryckta tidningen. Korrekturläsning hörde 1900-talet till.

Vetgirig.

Sergej var en gång uppe i division 3, men sedan dess har det gått stadigt utför ända ner till division 9. Det kanske beror på att allt fler hittar till Vetligan. Men nu - äntligen! - har det vänt. Sergej är på gång igen!

Pl.	Medlemsnamn	Omg	V	O	F	Res.	Tid	Po.
1	Sergej	7	6	0	1	19	3:19	12
2	cissie29	7	6	0	1	16	5:42	12
3	bobo2	6	4	0	2	15	4:12	8
4	kht	7	3	0	4	14	6:44	6
5	MiGrAiN	6	2	1	3	12	4:23	5
6	PelleCalle	7	2	0	5	8	6:48	4
7	mikebubble	6	1	1	4	6	4:56	3
8	zoophiiah	6	1	0	5	10	3:07	2

Varje match består av fyra frågor som ska besvaras så snabbt som möjligt. Nya frågor dyker upp i mejllådan varje torsdag och söndag. Ettan och tvåan i varje serie avancerar till en högre division.

Sergej och Tvivlet är högst densamme.

Tidstecken.

Jag kommer ihåg när Bertram Heribertsson (Reine i Tre Kronor) var gäst hos Sen kväll med Luuk. Mest för att han gjorde en ofattbart konstig grimas som bringade Luuk ur fattningen under "arga leken", men också för att han tolkade texten till Den blomstertid nu kommer i uteslutande sexuell riktning. Bo Widerberg gjorde ju också en film som heter Lust och fägring stor och som handlar om en sexuell relation mellan en kvinnlig lärare och en skolpojke.

Knappt har Den blomstertid nu kommer klingat ut med lust och fägring stor på skolavslutningar runt om i landet förrän nästa manifestation för ohämmad sexuell utlevelse, promiskuitet och allmänt lösaktigt leverne sköljer över oss. Jag pratar naturligtvis om midsommar.

Nu uppmanas unga, oförstörda och oskyldiga individer plocka blommor och lägga under kudden för att frammana pornografiska drömmar. Detta efter att ha dansat runt en gigantisk fallos som penetrerar Moder Jord. Uj uj uj. Jag säger bara sommarsolståndet.

Nåja, det är ju faktiskt ganska trevligt. Jag ska inte uppta dyrbar tid med mitt trams utan komma till själva poängen. Idag kom Coops medlemstidning Mersmak med tillhörande rabattkuponger. Just nu: svinbillig potatis, mängdrabatt på sill och 10 kronors avdrag på graviditetstest. Tydligare tecken i tiden kan vi knappast få.

Hopp.

Kyrkklockorna ringde och jag sprang uppför backen mot kyrkan. Jag fick inte komma för sent. Var jag fast i en 1800-talsmardröm? Nej, jag var på väg till min brorsons skolavslutning.

Inte så mycket som minsta lilla moster var kvar utanför kyrkan när jag klev in. Märkligt nog var stora delar av åhörarna fortfarande i färd med att slå sig ned i bänkraderna. Jag hade kommit precis i tid. Prästen presenterade första numret: Kyrkans musikansvariga - en kvinna i 35-årsåldern - mimandes till Amy Diamond. I bakgrunden stod prästen - också en kvinna i samma ålder - och illustrerade sångtexten med olika skämtartiklar. Barnen fick göra rörelser till låten. Och det gjorde även föräldrarna. Och farföräldrarna. Och morföräldrarna. Och jag. Långt, långt från en 1800-talsmardröm...

Barnen sjöng såklart jättefint. En del skrek nästan. Antons klass sjöng och sjöngskrek "Att alla barn i världen ser på samma himmel, det tänker jag ofta på." Frågan är hur ofta de egentligen tänker på det. Jag kom att tänka på den klassiska sketchen där Sven Melander frågar ett barn vad hon önskar sig mest av allt.



Men förhoppningsvis har det gett barnen upplevelsen av att vi här på jorden hör ihop och ska vara rädda om varann. I vilket fall ingjöt skolavslutningen hopp hos mig. Jag tänkte på den som en hyllning till utbildning och kunskap och till omtanke och gemenskap. Jag tänkte också att alla skolavslutningar borde vara på nationaldagen. Vilken härlig högtidsdag det vore! En högtid där barn och ungdomar stod i centrum som symboler för utveckling och framtidstro.

Sedan kanske vi fick läsa i tidningen dagen efter om fylla och trafikkaos, men det skulle i så fall precis som idag.

Glad sommar!

Utsikt.

Sommar ska byggas utav musik. Utav musik bygger man sommar.

Tvivlets turnéplan såhär långt:
24-27/6 Peace & Love, Borlänge
29/6-5/7 Roskildefestivalen, Roskilde
6/7 Mönsterås (Sundsvalls kammarkör)
7/7 Furuvik (Sundsvalls kammarkör)
30/7 Urkult, Näsåker
31/7-1/8 Storsjöyran, Östersund

För två somrar sedan kunde följande läsas på bloggen: "Roskilde, ja, det är ju något av en tradition och det är mycket bra när det ingår i en tradition att upptäcka ny musik. Alla traditioner borde syfta framåt."

Och Sundsvalls kammarkör kan den som vill alltså se i Mönsterås. På väg från Roskilde byter jag bland annat buss i Blomstermåla. Denna småländska landsbygdsodyssé bär på somrig potential.

Val.

Jämlikhet och rättvisa. Solidaritet och fred. Omsorg om jorden och de som lever på den.

Glöm inte det.

Musikfysik.

Kan universum vara musik? Kan hela skapelsen i själva verket vara rent musikalisk? Jag har förut som allra ytligast snuddat vid Oliver Sacks tankar om hjärnan och musiken och förundrats över hur atomer kan formera sig till ljud, till ackord, till hela symfonier.

Nu är det Muzik i P2 som måste lyssnas på. Idag är det dags för det andra programmet i denna serie om fem avsnitt. "Musik och fysik" är dagens undertitel och i programbeskrivningen står följande att läsa:

Strängteorin går i korthet ut på att VÄRLDEN och de partiklar som förmedlar KRAFTEN, TIDEN, LJUSET är ett slags vibrationstillstånd hos extremt små endimensionella strukturer, likt toner och övertoner på en vibrerande fiolsträng. De här supersträngarna förmår hålla ihop stjärnorna och galaxerna och atomerna och elektronerna. För första gången lyckas man alltså para ihop den allmänna relativitetsteorin med kvantmekaniken. Och för en musikintresserad skapas genast en fascinerande länk till harmonilärans grunder. De båda lärorna med sina vibrerande strängar är absolut närbesläktade.

Har strängteori något med musik att göra eller är det bara en metafor? Jag sätter örat mot radioapparaten i hopp om svar.

Mördargetingen.

Det kom in en geting i mitt kök. Den surrade precis så störande som getingar vanligtvis gör. Så jag tog fram stekspade och lappade till så att den åkte rakt in i väggen och tystnade. "Träff direkt", tänkte jag nöjt, men sedan greps jag av dåligt samvete.

Vad hade getingen gjort för att behöva dö stekspadedöden?

Den hade bara flugit omkring. Letat efter mat kanske. Surrat livfullt på sin väg genom tillvaron. Det var ju snarare så att det var mitt eget fel att getingen var därinne. Med öppen balkongdörr på en av årets hittills varmaste dagar får man räkna med en och annan insekt.

Jag började leta efter getingen. Den kanske bara hade svimmat av. Jag kunde kanske bära ut den i dess rätta biotop. Men, då var den borta! Jag sökte vida omkring där den smashats in i väggen, men jag kunde inte hitta getingen. Men jag har heller inte hört den surra sedan mitt oetiska överfall.

Nu sitter jag och fantiserar om att den har åkt in någon springa där den ostört kommer att ligga och växa till sig. Så en dag, när jag är ensam i min lägenhet, kommer springan att vara för liten och väggarna kommer att ge vika för den jättelika insekten. Det smular till och den kommer utkrypandes. Så står vi där, öga mot öga, jag och den hämndlystna mördargetingen.

Och jag ba': "Förlåtförlåtförlåtförlåtförlåt!"
Och den ba': "Jag har legat här inne och återhämtat mig från den svåra skadan och funderat över vad som är värt nånting här i livet. Det är ju som att jag fått livet åter och jag är en ny geting nu. Och jag tror att jag har lärt mig livets svåra gåta, den om att älska, glömma och förlåta. Jag tycker att vi drar ett streck över det här. Jag lever ju!"

Jag pustar ut, kramar om getingen och säger förlåt igen. Sedan går jag till balkongdörren, öppnar den och getingen går ut. Den kravlar sig upp på räcket och betraktar utsikten en lång stund. Jag får för mig att den är lite rädd för att ge sig iväg. Men så kommer en kraftig vindpust och den hämndlystna mördargetingen sveps med mot nya äventyr.

Dagboksstil.

Klämdag.
Halvjobbar.
Intervjuade i förmiddags två fotbollskillar om hur det är att vara med i ett lag. Svårt att få dem att berätta, svårt att få dem att resonera. Jag vet att det finns där. Jag ska träffa de igen var för sig.

Ser några foton från Göteborg. Indiepoppare i solsken och giraffer i djurpark. Blir sugen på livet. Vill ha mer.

Drar mig tillbaka en stund. Hoppas på en promenad hemåt i gryningen istället.

Bokbuss.

- Shoosh! Vad händish?

Jag hamnade med de tuffa grabbarna längst bak i bussen idag. De hälsade med knytnäve mot knytnäve och pratade invandrarslang. Stämningen var varm och de skrattade nästan hela tiden.

Bredvid mig, på platsen näst längst bak, satt en kille med kepsen på sned. Han såg ut att ha sitt ursprung från någonstans mellan Turkiet och Iran. Han hade en kort, svart skinnjacka och var väl 15 eller 16 kanske. I handen hade han en bok, vilken han ägnade mer intresse än sina kompisar. Boken var Den osynliga flickan av Deborah Ellis. Från barnboken.nu:

Under den hårda talibanregimen i Kabul blir livet alltmer ohållbart för Parvana och hennes familj. När Parvanas pappa blir fängslad beslutar sig Parvana för att göra det enda möjliga - att klä ut sig till kille och ta arbete på marknaden. En nyanserad och personlig skildring av ett krigshärjat land i vår tid.

Den osynliga flickan talade uppenbarligen till killen på bussen. Det gjorde mig glad. Mest för att killar mitt i tonåren vanligtvis inte är intresserade av elvaåriga flickors livsöden, men också för att jag antar att hans föräldrar har flytt från någon form av förtryck och att han nu vill lära sig mer om sådana förhållanden. Och då blev det Den osynliga flickan. Jag får för mig att han gräver där han står och det är alltid sympatiskt.

Men om detta vet jag egentligen intet.