torsdag, januari 20, 2011

Mening.

A.
Jag tänker ofta på den här bloggen. Varje dag tänker jag ut saker som jag skulle kunna skriva, men sedan inte skriver. Idag skrev jag till och med. Jag velade länge om jag skulle publicera eller inte. Nu tänker jag att det vore ett slöseri att inte publicera det jag har skrivit.

Tvivlet har varit närvarande på sistone. Varför gör jag som jag gör? Vad vill jag - egentligen? Sådana frågor bubblar upp.

B.
Ska jag ta och säga något om livets mening? Inte rent allmänt i så fall, men om det jag själv finner meningsfullt. Jag tror att det förhåller sig så, att vi själva, var och en av oss, skapar vår egen mening. (Och redan där sa jag något allmänt ändå.)

problem
Jag åkte tåg och läste tågtidningen Kupé med artisten Eva Dahlgren på omslaget. Hon sade att meningen med livet nog är att vara så lycklig som möjligt. Precis som Dalai Lama säger.

Jag har hittills inte fått ihop det där. Kanske är min definition av lycka för smal. För mig hör lycka ihop med en stark känsla av välbefinnande och den är fantastisk och eftersträvansvärd, men också förgänglig. Lyckan så som jag känner den är av övergående art. Att ständigt jaga lyckan och försöka maximera den låter därför som ett oroligt företag.

Det har också hänt att jag i till synes lyckliga stunder, kanske i glada vänners lag en solig sommardag, undrat vad som egentligen är meningen med det hela. Jag har känt tomhet.

en lösning
"Det finns inget bättre än när det vänder", sjöng Peter LeMarc.

Inför ihållande olycka har jag aldrig känt tomhet eller likgiltighet. Jag tänker då: "Såhär vill jag inte ha det. Detta måste jag försöka ändra på."

I DN häromdagen, i en text som inte i första hand handlade om lycka och meningsskapande, skrev författaren Bodil Malmsten: "Jag går till apoteket för att hämta ut den antidepressiva medicin som gör att jag någorlunda kan hantera min vrede över hur det är." Det är ungefär där jag placerar mig, längre ner än Eva Dahlgren på en tänkt skala som går från lidande till lycka. Det verkligt meningsfulla är att undvika lidande, att kunna hantera det där onda. Och om man gör det med sådan framgång att man rentav blir lycklig, då är det bara att ödmjukt fortsätta sträva, ty livet stannar inte.

slutsats
Mening skapas i relation mellan det önskvärda och det icke önskvärda. Exempel: Ingen fest utan vardag.

att fundera på
1. Kommer jag, när jag är äldre och har mer samlat mer lidande i min ryggsäck, kunna vara lycklig i längre perioder? Ju mer olycka man kan relatera till, desto fler möjligheter att känna lycka?
2. Är det egentligen så att jag menar att meningen med livet är att känna mening?

C.
Mottot lever: Äh, jag vet inte.

2 kommentarer:

kanin sa...

När du är äldre kommer du även att ha samlat mer lycka i din ryggsäck.

Acharda sa...

Vad intressant! Härligt med så mycket konkretiserande av lyckan! Jag gillar heller inte riktigt det där maximera-lyckan-tänket. Usch!

Min filosofi är att man genom att benämna någonting förminskar det. Jag tror att jag började leva så efter vad min journalistiklärare sa en gång. "Skriv inte att du skriver en artikel! Skriv bara artikeln! Inled inte med vad DU gör med den du ska intervjua, det är helt onitressant! Skriv vad som är intressant!"

Lite på samma sätt stod det i en bok om hur man gör tv, att man inte ska göra apelsintv, dvs stå och skala en apelsin i tv och samtidgt säga "Här står jag och skalar en apelsin." Det gäller att tänka på samspelet mellan ljud och bild. Så försöker jag leva mitt liv, jag försöker att inte säga att det är livet jag lever, jag lever det bara och jag försöker göra det snyggt, som en proffsig journalist.