Ny på listan

Lägg märke till att en ny länk har tillkommit. Den leder rakt in till Magiska lyktan. Personligen (ja, allt är väl personligt på en blogg egentligen) gillar jag 27:e september mycket. Klicka på "smärtsamt".

Annars då?
Jag har kommenterat ishockey idag. Det var första gången. Särskilt nöjd är jag över att jag fick in ordet "våldsspiral" när jag beskrev händelserna. Det var två spelare som först bråkade lite grann och sedan mer och mer. Freds- och konfliktforskare hade varit nöjda. Fast å andra sidan, sporten har sitt eget språk. Man kanske devalverar ord genom att dra in de i sportvärlden. Eller, nej, det gör man inte. Man berikar snarare språket. Breddar betydelsen av orden. Dessutom, sporten behöver fler kontaktytor med politik och kultur i kontrast till ekonomin. Vi får se upp med kommersialiseringen av idrotten. Det är idag möjligt att spendera en mycket stor del av sitt vakna tillstånd i kontakt med sport (och spel) och investera all sin tid och alla sina känslor däri. Investera ja...
Det är sport, sport, sport överallt och vem granskar sponsoravtal, löner och medierelationer. Knappt någon. Kritiska röster dränks eftersom alla tjänar på sport. Men den underhållningsindustri sporten är passiviserar folk. Man behöver inte tänka på något som är viktigt egentligen. Man behöver de facto inte tänka alls. Och inte röra sig heller.
Så bygger vi inte en demokrati.
Det var helt rätt av mig att säga "våldsspiral".

Skärgårdsdröm

Hugg sönder alla dragspel du träffar på din väg, trampa dem fördärvade, hugg dem i stycken och kasta dem i svinstian, för där hör de hemma!

Så sa Hugo Alfvén, men han har naturligtvis fel. För jag lyssnar på Göteborgsmusikens version av Utskärgård och när dragspelet kommer in blir allt vackert.
Jag har aldrig varit på en fiskebåt. Jag har inte bott på en ö. Men när dragspelet smyger in handlar jag dyra jordgubbar i Rödlögaboden och ror över med dom till andra sidan. Där spelar barn och vuxna fotboll tillsammans. Alla har gröna knän och bruna armar. Vi äter jordgubbar med mjölk och saker. På kvällen åker vi till Östra Lagnö, lagar mat och läser sagor. Och i solnedgången tar nån som kan fram dragspelet och spelar Utskärgård. Då kan Hugo Alfvén ta sin dirigentpinne och stoppa upp nånstans, men ännu hellre ser vi att han kommer och sjunger Roslagsvår med oss.

Idag bör man läsa här:
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,732488,00.html

!

Tiga - You gonna want me!
Barrington Levy - Under mi sensi!
Shapeshifters - Lolas theme!
Kenny Bobien - It feels so good (strictly rhythm)!
El Medico - Chupa chupa!
Tim Lee - Fatboy vs Blackstreet!

Det är dagens budskap.

Den döve kompositören

De säger på radion att Beethoven var ett strålande exempel på att människan kan vägra brytas ned av väldigt ofördelaktiga förhållanden. (Repris ikväll, Vetandets värld, 23.40 i P1)
Alexander, vars lägenhet brann upp, säger att han är utbränd. Humor - ett sätt att inte bryta ihop. Men man måste få bryta ihop också. Var går gränsen?

Brinner upp och försvinner

Plötsligt händer det.
Ens lägenhet brinner upp.

Det hände en klasskompis till mig i helgen. Han vaknade i en rökfylld lägenhet vid kvart i sex i lördagsmorse och rusade ut i kalsongerna. Helt sotig och så gott som naken försökte han stoppa bilarna på vägen, men ingen stannade. Tvärs över gatan bor hans flickvän och hennes fönster kan nås från ett tak nedanför. Min klasskompis tog sig upp upp på taket och bankade på fönstret så hårt att han slog in det. Det visade sig vara fel lägenhet. Och där stod han med skärsår på händer och armar och under fötterna. Han fördes till sjukhus rökskadad och svårt chockad.

På vägen ut från sin lägenhet högst upp hade han bankat på alla dörrar. Alla kom ut i tid.
Men min klasskompis lägenhet är helt utbränd. Han har ingenting kvar förutom de fyra skivor jag har lånat av honom. Som det ser ut just nu får han ut 2 200 kronor på någon slags försäkring, vilket låter som ett skämt, men han kanske inte hade ordentligt försäkrat.

Jag lider med honom. Och det är EN person som förlorat sitt hem. Det finns några till på andra håll i världen.
Jävla skit.

Anteckningar i medieverklighet

Jag lever mitt liv i media.
Mitt liv handlar om media.
Jag tycker att tidningen Dagens Media är viktig och intressant.
Min utbildning syftar till att ge oss verktyg att ta del i bruset.
Medieanvändningen ökar.
Media handlar om världen och min värld handlar om media.
När vi har gjort Bobbys Hammond har vi intervjuat en journalist i nästan alla program.
Media som hämtar näring i media.
Media som handlar om media och verkligheten finns någonstans bortom.
En metaverklighet.
Jag är - är du? - IT-samhällets förste medborgare.

Lost in the supermarket

Man får ju hoppas att ingen lyssnade igår. Men jag lovar, det var inte redaktionens fel. Det var en tekniker som inte brydde sig tillräckligt mycket. Ett kok stryk borde han ha.

För övrigt köpte jag finländska efterugnsskivor igår. Sånt där svart, råmustigt bröd som man skulle kunna slå i huvet på en ljudtekniker. Det var dumt köpt. "Bäst före 8/11" såg jag redan i butiken, ändå slog jag till. Att tänka klart på stormarknaden är bland det svåraste som finns.

SKWBN

Det tar för lång tid.
Nu när tentaperioden är över har jag mycket mer att göra. Jag hinner inte med allt.
Jo, det gör jag.
Ikväll till exempel. Trevliga Bobbys Hammond med Suburban Kids- och Hello Saferide-intervjuer. P3 Pops Hanna Fahl pratar om svensk pop också. Trevligt blir det.

Bankomaterna har inga pengar!
Paris brinner!
Men det vi verkligen borde bry oss om händer (eller händer inte) i Pakistan.
Osannolik rubrik i Aktuellts 18-sändning: "Värdetransportrånarna skänker alla pengar till de jordbävningsdrabbade."

Det är lätt att sitta här.

Jag gör det

Ibland tänker jag att "va fan, jag gör det." Det är nog för sällan.
Men idag har jag tänkt så.
Så imorgon ska jag vara med i en musikvideo. Det kan ju vara skoj att se hur det går till.
Mer sånt!

För övrigt åkte jag tåg till Älvsbyn i natt. Från Älvsbyn till Piteå tar man sig med fördel med buss, men då måste man ha pengar. Det hade inte jag i morse. Inte en krona. Och herr busschaufför tog inte kort. Men han lät mig åka med ändå. Dagens ros till han med mustaschen!
Det var glashalt i Piteå. Cykeln försvann under mig. Sadeln hamnade på sniskan, men jag kom undan oskadd.
Vilken morgon.

Den sköna november

Jag skrev en bit men tyckte inte att det blev någonting att ha.
Såhär skrev jag:

Förut har jag tyckt att november är grå och tröstlös. Tråkig.
Numer tycker jag att november är hederlig och skönt lågmåld.
Man vet vad som gäller och ingen skriker att det är en härlig tid med chans att ta tag i sitt liv. November är månaden då man kan vara tyst och känna ro. Allhelgona börjar växa fram som en favorithelg.
Men jag förstår dom som tycker att november är tråkig. grå och tröstlös.

"Liv i Piteå" återkommer härmed efter det längsta uppehållet i dess historia. Det kanske beror på att jag inte har varit i Piteå. Sanningen att säga, jag är inte där nu heller. Jag befinner mig i Uppsala sedan i lördags och det har varit middag, utgång, fika, fika, middag, stockholmsutflykt med fika (jag drack en vidunderligt god läskedryck med smak av apelsin). Och idag blir det middag igen.

Nästa gång skriver jag något intressant.