Mening.

A.
Jag tänker ofta på den här bloggen. Varje dag tänker jag ut saker som jag skulle kunna skriva, men sedan inte skriver. Idag skrev jag till och med. Jag velade länge om jag skulle publicera eller inte. Nu tänker jag att det vore ett slöseri att inte publicera det jag har skrivit.

Tvivlet har varit närvarande på sistone. Varför gör jag som jag gör? Vad vill jag - egentligen? Sådana frågor bubblar upp.

B.
Ska jag ta och säga något om livets mening? Inte rent allmänt i så fall, men om det jag själv finner meningsfullt. Jag tror att det förhåller sig så, att vi själva, var och en av oss, skapar vår egen mening. (Och redan där sa jag något allmänt ändå.)

problem
Jag åkte tåg och läste tågtidningen Kupé med artisten Eva Dahlgren på omslaget. Hon sade att meningen med livet nog är att vara så lycklig som möjligt. Precis som Dalai Lama säger.

Jag har hittills inte fått ihop det där. Kanske är min definition av lycka för smal. För mig hör lycka ihop med en stark känsla av välbefinnande och den är fantastisk och eftersträvansvärd, men också förgänglig. Lyckan så som jag känner den är av övergående art. Att ständigt jaga lyckan och försöka maximera den låter därför som ett oroligt företag.

Det har också hänt att jag i till synes lyckliga stunder, kanske i glada vänners lag en solig sommardag, undrat vad som egentligen är meningen med det hela. Jag har känt tomhet.

en lösning
"Det finns inget bättre än när det vänder", sjöng Peter LeMarc.

Inför ihållande olycka har jag aldrig känt tomhet eller likgiltighet. Jag tänker då: "Såhär vill jag inte ha det. Detta måste jag försöka ändra på."

I DN häromdagen, i en text som inte i första hand handlade om lycka och meningsskapande, skrev författaren Bodil Malmsten: "Jag går till apoteket för att hämta ut den antidepressiva medicin som gör att jag någorlunda kan hantera min vrede över hur det är." Det är ungefär där jag placerar mig, längre ner än Eva Dahlgren på en tänkt skala som går från lidande till lycka. Det verkligt meningsfulla är att undvika lidande, att kunna hantera det där onda. Och om man gör det med sådan framgång att man rentav blir lycklig, då är det bara att ödmjukt fortsätta sträva, ty livet stannar inte.

slutsats
Mening skapas i relation mellan det önskvärda och det icke önskvärda. Exempel: Ingen fest utan vardag.

att fundera på
1. Kommer jag, när jag är äldre och har mer samlat mer lidande i min ryggsäck, kunna vara lycklig i längre perioder? Ju mer olycka man kan relatera till, desto fler möjligheter att känna lycka?
2. Är det egentligen så att jag menar att meningen med livet är att känna mening?

C.
Mottot lever: Äh, jag vet inte.

Nostalgia.

När jag var 11-12 år dök det upp ett kassettband där hemma, förmodligen via brorsan på nåt sätt, med Metropols 70-talslista. Det var alltså radioprogrammet Metropol som hade en omröstning bland sina lyssna om vilken låt som var 1970-talets bästa.

På senare år har jag många gånger tänkt på hur starkt de där låtarna har satt sig. Ett tag måste jag ha lyssnat intensivt på bandet. På ett barns öppna och uppslukade vis, antar jag, lät jag hjärnan inetsas av Chicagos If You Leave Me Now, David Bowies Life On Mars, 10cc:s I'm Not In Love, Rolling Stones Angie (som var avhuggen eftersom bandet tog slut där).

Jag kan räkna upp alla för jag minns hela listan och jag tycker att låtarna är mästerverk allihopa. Iggy Pops "The Passenger", Bruce Springsteens "Born To Run", Sweets "Ballroom Blitz", John Lennons "Imagine".

Nu kan jag se att det egentligen är en väldigt smal lista, som bara innehåller manlig rock från USA och England. Det måste ha varit en viss kategori män som identifierade sig med listan och brydde sig om att rösta. Sådana som till exempel anser att musiken bara är värd att ta på allvar om den spelas på vissa instrument, nämligen, gitarr, bas, trumma och piano. Förstärkt med blås och stråkar ibland, men synthar är definitivt förbjudna. Då är musiken konstgjord eller nåt. Precis de männen säger också att det inte har gjorts någon bra låt efter 1979.

Hur som helst finns ingen av all den fantastiska soul- och discomusik som gjordes på 70-talet på listan. Inte heller ABBA eller några andra svenska låtar. Och inte en enda kvinna på listan.

Men det tänkte ju inte jag på då. (Visst var det så att det blev okej att gilla lite vad som helst under 90-talet? Mer luft rent allmänt. Världen öppnade sig med kabel-tv och annat jox.)

Anledningen till att jag skriver är att jag på förmiddagen kom att höra "Goodbye Yellow Brick Road" med Elton John. Även den med på listan. Jag fick ingivelsen att googla efter listan och se; jag hittade hela klabbet på radiogodis.se.

http://radiogodis.se/RadioGodis/Metropol/Metropols_70-talslista_880401.mp3

Vilken nåd! Ingvar Storm och Niklas Levy som säger att man kan få plats 60-40 på listan om man vrider balansratten till höger och plats 40-20 om man vrider den till vänster.

Vem var etta?

Led Zeppelin - Stairway To Heaven, men precis som med Angie tog bandet slut och bara starten var med.

Sedan var det faktiskt ett par låtar som jag inte slukade med själ och hjärta. God Save The Queen med Sex Pistols (för skränig) och Sailing med Rod Stewart (töntig).

Beirut Moderna.

Välkommen till 2011 med Tvivlet! En radiobomb släpps på direkten.

Ni som följde mig 2010 kommer kanske ihåg Beirut. Där bjöds på Bakom kulisserna-inlägg från min och Jonas reportageresa. Såhär till exempel:

Vi har bytt ett lyhört och nedgånget hostel vid en hårt trafikerad väg mot en rymlig och tyst lägenhet på en av Beiruts hippaste gator. Det är dessutom mycket billigare att vara inneboende här än att bo på det förra stället. Och när hon som har lägenheten till råga på allt har åkt iväg för lite scuba diving i helgen och vi kan rumstera för oss själva känns det förstås extra bra.

Nu har resultatet från resan äntligen kommit fram till radion. Serien heter Det Moderna Beirut och hörs i P2 klockan 14.00 på söndagar. Första programmet har redan gått, så det får man lyssna till via webben. Det är bara att fälla ner ryggstödet och flyga iväg.

Om Musik: Det Moderna Beirut finns här.

Slutet.

På söndag i Folke kommer ett reportage jag och Jonas gjort om en oudspelare från Beirut som heter Charbel Rouhana. En stillsam och trevlig man. Hans senaste skiva är riktigt fin också.

Nu drar jag till fjälls för nyårsfir. Gott nytt år allihop!

Närhet.

Ett av årets bästa beröm fick jag från en Kalejdoskoplyssnare.

Underbart moderna ekon ur det förflutna.

Satte mig trött och frustrerad i bilen för att åka och lämna familjens deklarationsblanketter, satte på bilradion, alla kanaler lika hjärndöda förutom P2. Kom rakt in i "Orion" med Bill Laswell och Jah Wobble, och kastades 25-35 år tillbaks i tiden, till Miles (eller Uffe Adåkers) elektriska trumpeter. Underbart! 



Det tog låång tid att lämna blanketterna. Det närmaste skattekontoret hade flyttat, deras nya lokaler hittade jag aldrig, till slut tvangs jag in till södermalmskontoret och en halv timmas bilkö fram till kvalens inlämningslåda. Jag njöt hela vägen av en underbart varierande, stämningsfull och temposäker kavalkad.

Det är fantastiskt när radion plötsligt blir magisk och gör livet större. Själv minns jag bland annat Radiosportens sändning från OS-finalen i curling 2006 på väg i buss från Piteå och Anna Jörgensdotters sommarprogram när jag klippte gräset för många år sedan. Berikande på helt olika sätt, men med den absoluta närheten gemensamt. Bra radio i rättan tid ligger kloss mot känslolivet.

Att dyka upp där hos den stressade och irriterade mannen som var ute i sista sekund med deklarationen... Jag hoppas på fler sådana tillfällen 2011. En nåd att stilla bedja om för både radiomakare och radiolyssnare.

Julboken.

Bokhandlar nuförtiden.

Jag var in på Akademibokhandeln i Sundsvall igår och sökte efter en bok av Per Olov Enquist. Den stod inte att finna, så jag frågade en av expediterna. En ung kille.

- Har ni "Den tredje grottans hemlighet" av PO Enquist, sa jag.
- Vi ska se, sa han, och gick till datorn.

Jag följde efter. Väl vid datorn frågade han:

- PO...?
- Enquist.

Det är bara en av Sveriges mest kända författare, sa jag inte.

- Ja, den ska vi ha inne.

Vi gick iväg till just den hyllan där jag själv kollat. Där fanns den inte. Och ingen annanstans heller. Även om de hade haft den kanske jag inte hade köpt den i ren protest.

- Konstigt. Enligt datorn ska den finnas, men ibland är det sådär, sa han.

När jag lämnade den unga killen tog han hand om nästa kund, som var en kvinna i 70-årsåldern.

- Har ni "Bland tomtar och troll"?
- Du menar "Trolltyg i tomteskogen"?

NEJ, HON MENAR BARA SVERIGES MEST KLASSISKA JULBOK!

Sa jag inte.

Sedan gick jag till Bokia och blev direkt visad till boken, utan koll i datorn först.

- Den där är mycket omtyckt, sa expediten.




(Men han på Akademibokhandeln jobbar förmodligen extra över jul bara och han gjorde så gott han kunde. Han ville verkligen hjälpa mig. Det är det viktigaste.)

Alla lika, alla olika.

Lite freakshow hos Tvivlet idag.

Jag googlade på Tallest man on earth, folk- och bluesmannen som har slagit igenom i år, och då kom det föga förvånande även upp bilder på världens längsta person. Det lär vara en man som heter Bao Xi Shun, 236 centimeter. 2007 anordnades ett möte mellan honom och världens då kortaste man, som var He Pingping, 73 centimeter.


















He Pingping dog tyvärr i mars i år, 22 år gammal. Nu är en annan kortast och det är 18-åringen Khagendra Thapa Magar, 67 centimeter.


















Här är Bao Xishun och hans fru Xia Shujian också.

Skribent.

Hur är det möjligt för en poet av ärlighet att spela bandy?

Det är förstås en helt ovidkommande fråga.

Poeten skriver om det också, ehuru inte så poetiskt. Nu är han med sitt lag Selånger i Kalix för att möta Karlsborg och Nyborg och om hur detta tilldrar sig läser man om i poetens rapporter här: selangerbandy.se

Fast egentligen är han inte i Kalix, utan i Haparanda. På ett vandrarhem på Torneälvens strand. Det är här vi bor. Med utsikt över den isbelagda floden och - på andra sidan - grannstadens gula ljus. Han delar rum med sin bror. De har det trevligt tillsammans.

(Söndagens match mot Nyborg följer man från 13.15 på tidigare nämnda sida elitrapport.se.)

Mix.

Stod för musikradio igår. Finns nu på webben till den 7:e januari.

Motiv.

Angående att jag inte publicerar så många inlägg här hänvisar jag till Vilhelm Ekelund:

Hur är det möjligt för en poet av ärlighet att utgiva sina verk? Hans högsta strävan går snörrätt emot allt vad "publik" heter. Hans högsta önskan är att under ständigt stegrad produktion reducera sin publik till ett minimum.

Jag har massvis opublicerade inlägg här hemma. Massvis! Då och då offrar jag ett till skönhetens gud och ber en bön om att inte bli erkänd.

Intet är så smärtsamt för honom som ett "erkännande", ty det kommer honom att tvivla på sin ärlighet-: alltså har jag sjunkit, alltså har min andes högkänsla förslappats till ett vanligt: jag har ej vårdat mig tillräckligt om det sällsynta, det "gudomliga" i mitt väsen. Ve mig!

Så är det alltså. Nu ska jag fortsätta vårda min andes högkänsla.

Mer om Vilhelm.