Bristol dag 15 - Sjöhistoriska.

Vi var på skeppet SS Great Britain - världens första skepp byggt i järn och med ångdriven propeller! Den kombinationen gjorde skeppet mycket hållbart och snabbt. 1845 korsade det Atlanten på 14 dagar. Det ritades av ingenjörsgeniet Isambard Kingdom Brunel och byggdes i Bristol. (Till exempel var Brunel som 20-åring(!) ansvarig för bygget av världens första undervattenstunnel under Themsen i London. Det gick inte jättebra, men det blev en tunnel till slut och den används fortfarande.)

Numer är SS Great Britain ett museum i vilket man skapat fascinerande miljöer där besökaren med lätthet kan föreställa sig hur det kan ha varit ombord. Där fanns till exempel ett bageri med en stor vedeldad ugn. Köket var förstås också vedeldat med enorma gjutjärnsspisar på vilka man lagade mat till de 360 passagerarna och de 120 i besättningen. Och i en tid utan kyl och frys hade man levande djur ombord som slaktades under resans gång.

SS Great Britain var också ett segelfartyg och hade sex höga master och jag är glad att jag inte var en av de som behövde jobba på däck en stormig natt på Atlanten.

Här är några av de som gjorde det:

Och såhär såg skeppet ut:

Den bilden är tagen i april 1844, lite mer än ett år innan SS Great Britains jungfrufärd. Enligt information på Wikimedia Commons, varifrån jag lånat bilden, är fotot taget av pionjärfotografen William Henry Fox Talbot och det tros vara det första fotot som någonsin tagits av ett fartyg. 

Det var dagens historiska exposé. Läs mer här: SS Great Britain

Bristol dag 14 - Ifrågasatt.

Tvivlet är inte bara en tvivlare av hög rang, nej, det går också att vända på det och se att Tvivlet kan vara en tvivelaktig karaktär som vandrar längs våra gator.

Denna lördag vandrade han inte på vilka gator som helst, utan på gatorna i den engelska staden Bristol. Det är en stad med en ganska stor population polacker. Här finns också många spanjorer. Ja, förutom Tvivlet går det helt enkelt omkring en massa andra människor på gatan och de kommer från olika håll. Det förhåller sig också på det viset att det finns en del hemlösa personer här. Det sägs att hemlösa och utslagna dras till Bristol eftersom det är en trygg stad för dom.

Tvivlet hör till dom som försöker vara snälla, eller åtminstone inte dumma, mot de hemlösa. Men det kan vara svårt att veta vad som är vad. Eller kanske inte så svårt egentligen, men ibland blir det fel i alla fall. Här är vad som hände:

Tvivlet gick förbi en man i rullstol. Mannen hade lodigt skägg och en dekig, svart täckjacka. Mannen bad om pengar och Tvivlet svarade att han inte hade några pengar, eller i alla fall inga kontanter. Då sa mannen:

"Ja, men du kanske kan köpa Guinness till mig?"

De moraliskt renläriga skulle här ha svarat nej. Men inte Tvivlet. Han smet in i kiosken intill och köpte en kall och god Guinness till den behövande alkoholisten.

Helt förgäves var det emellertid inte. Nu är det nämligen dags för det minnesvärda slutet på historien:

Tvivlet, de törstigas beskyddare, återvände med ölburken till sin torrlagda vän. Som sade:

"Köpte du bara en?"

Bristol dag 13 - Avstånd.

Jag bor i en gammal katedral. De har sparat ett fint fönster i den stora hallen.

Det är ett boende för utländska studenter. Många asiater. Kineser och sydkoreaner skulle jag tro.

De hejar inte. De tittar bestämt ner i backen när vi möts utanför rummen, vilket är lite tråkigt. Vi är ju ändå grannar. Jag försöker få dom att heja genom att stirra på dom när vi går förbi varandra.

Det kanske är därför de inte hejar. 

Bristol dag 12 - Värdering.

Berlinaren Henry tinar upp. Idag stod han i foajén och studerade klasslistorna:

- Stefan Fuchs. Det är ett mycket tyskt namn.

Han ögnade vidare.

- Waaaoohhh! Konrad Huber - DET är VERKLIGEN ett tyskt namn. 

Bristol dag 11 - Strävan.

Och mitt i, precis mitt i, så undrar man - varför?

När det inte svänger, när det inte funkar, när det inte är så roligt det här med att skriva.

Nåväl. En knopp kanske brister vad det lider.

Bristol dag 10 - Burgare.

Beställde burgare. Bad burger. A badly bad burger på Burger Joint.

Ska inte göra det igen. 

Bristol dag 9 - Klasskamrater.

Det är Henry, Leo och jag. Det är Amani, Lydia, Umar och de andra också. Men mest är det Henry, Leo och jag.

Henry kommer från Tyskland och Leo från Schweiz. De är inte mer än 18 och 19 år gamla, men ändå mina bästa kompisar här. De är seriösa med sina studier, de är öppna mot andra personer och vill ha roligt.

Men de är också olika.

Leo är yvig och direkt. Han brister ut i ljudliga skratt och i klagorop. Han pratar med hela armarna och vänder sin kropp emot dig när han tilltalar dig.

Henry är en iakttagare. Han sitter stilla på sin stol och svarar på frågorna. Han tycks ha kontroll. Men när han inte förstår någonting blir han extra stel och hans fokuserade ögon avslöjar att kugghjulen snurrar i högsta hastighet där inne.

De är fina. Jag hoppas att de aldrig stelnar till män.

Bristol dag 8 - Teven.

Jag har slagit på teven några gånger. 95% av programmen tycks handla om värdefulla föremål och auktioner eller om hus - hus som ska byggas, hus som ska renoveras, hus som ska säljas.

Ständigt detta värderande och köpande och säljande.

"Åh, vilken underbar edwardiansk näsduk! Så rika detaljer, tycker du inte? Jag tror minsann att du kan få 50-70 pund för den på auktion."

Jag har ingen analys kring detta, jag bara konstaterar.

"Goin' under the hammer!"

Bristol dag 7 - Precis.

Det finns en gata här vars namn är Gloucester Road. En av våra lärare, Angelika, sa i början av veckan att det är eller i alla fall har varit - jag minns inte exakt - det längsta sammanhållna gatuavsnittet i Europa med bara oberoende affärer, alltså inga kedjor. Det är alltså sådana affärer som på vissa håll i Sverige ordnas in under konceptet Unik butik.

Att det här området med unika butiker har uppstått i Bristol ligger helt i linje med bristolpundet, som jag skrev om igår.

Hur som helst, Angelika berättade om detta på den första eller andra lektionen som jag hade henne. Senare läste jag en artikel om Idles, ett band från Bristol. Första meningen i artikeln: "Talk to anyone from this part of north Bristol and before long they'll tell you that Gloucester Road is - or used to be - the longest continuous row of independent shops in Europe."

Och sedan var jag tillbaka i skolan igen dagen efter och morgonens första lektion med en annan lärare, Joe. Jag minns inte varför, men alldeles i början av lektionen ställer han en viktig fråga till oss: "Have you heard of Gloucester Road? It is the street with the longest unbroken row of independent shops I think in the English-speaking world."

"Oh, is that so", nickade vi alla artigt tillbaka.

Bristol dag 6 - Lokal.

Bristol har en egen valuta. Den kallas pund precis som det brittiska pundet och den är värd precis lika mycket som det brittiska pundet. Skillnaden är att bristolpund bara gäller på vissa ställen, dvs. hos de företag och organisationer som har anslutit sig till bristolpundet.

Så varför ska jag då använda bristolpundet om den enda skillnaden är att det gäller på vissa specifika ställen?

Ja, för att pengarna ska stanna i den lokala ekonomin. Den som har denna valuta i handen kan ju bara använda den här i Bristol, så att skaffa bristolpund är ett sätt att vara lojal mot näringsidkarna i sin närhet och i förlängningen är tanken att det kan skapa fler lokala jobb. Pengarna hamnar inte i någon koncern som äger en stor livsmedelskedja eller så.

Ganska sympatiskt alltså.

Snygga är de också. Här är en 20-pundssedel där Elaine Greig stått för den grafiska utformningen.

Läs mer här: Bristol Pound - More than money