Ytbärgartango.

För tillfället lägger jag min hatt i Uppsala. Jag sitter ensam eftersom hon jag bor hos, T, är och fikar med en kompis hon inte sett på länge. Det passar mig bra. Jag har nämligen lite text jag vill skriva.

T och hennes kompis träffades under tiden de gjorde sina examensjobb på apotekarprogrammet här i Uppsala. Kompisen är tydligen arbetslös. T berättade i morse att hennes kompis dansar tango. Kompisen började med det ett tag efter att hon mist sitt arbete. Den här sommaren åker hon ibland till Gröna Lund där de har tangokvällar på fredagarna. T sade att det nog är det här med tangon som har hållit hennes kompis över ytan på sistone.

Jag kom då på att jag har en sak jag vill säga och det är:

Kultur är viktigt.
Tango räddar liv.

Lärde.

"Nulla dies sine line."
Gaius Plinius den äldre har ju tydligen sagt eller skrivit så. Mycket kvickare blev det på svenska:
"Inte en dag utan en rad."

Jag lever efter den devisen just nu. Fast inte här på bloggen då.

Latin förresten. Tänk att dom pratade så. Det är ju så knöligt. Jag förstår att det endast lever som skriftspråk nuförtiden.

Jaja, carpe noctem!

Minnesspår.

Jag såg tanten i grönt! Hon gick på Nybrogatan med raska steg. Jag har för mig att hon är orienterare också.

Tanten i grönt var språklärare på högstadiet. Hon fick sitt namn av min kompis Niklas som hade sinne för att se mönster i vardagen. Han gillade matematik och hade säkert blivit logiker eller datavetare eller nåt som jag inte vet särskilt mycket om. Niklas såg att just den här språkläraren alltid hade någonting grönt på sig och när man väl hade lagt märke till det, då tänkte man på det varje gång man såg henne. Och varje gång hade hon gröna kläder. Hon blev tanten i grönt.

Men vet ni vad! Idag när jag såg tanten i grönt hade hon röda jeans, en vit kofta på vit t-shirt och vita somriga skor. Hon hade låtit håret bli lite längre. Inte ens hennes handväska var grön, utan svart.

Niklas dog i en trafikolycka 2002. Att se tanten i grönt framkallade fina minnen av honom, men påminde också om att livet går vidare. Till och med tanter i grönt förändras.

Sommarlek.

Förra veckan lekte jag på festival. Lekte under lasern på Trentemøller, lekte i dans till Amadou & Mariam, lekte att benen på alla i publiken var en mörkgrön och fuktig skog när Röyksopp spelade upp sin mystiska elektronica.

Sen lekte jag kyrkobesökare och sjöng Härlig är jorden. Och jag gick på djurpark och lekte med en vittofssilkesapa. Till sist kom jag hem och lekte tecknare och sjusovare.

Jag kan leka dragspel och fjällturist, tårpil, sädesärla och imam. Just nu leker jag författare.

Snabbare.

I december 2000 chattade Ulf Lundell på aftonbladet.se:

fredrik29 säger: Kommer du nånsin att förstå dig på den ironiska generationen???

Ulf Lundell säger: jag jobbar på det, och jag känner ömhet för jag tror ironin var det enda dom kunde ta till mot generationen innan, det vill säja min

Han gjorde alltså då den analys som Henrik Schyffert nästan ett decennium senare byggt hela sin show The 90's - ett försvarstal på. Lundell var knappast ensam om den och Schyffert lär säkerligen låta sina tankar påverkas av andra än Lundell allena. Snyggt gjort av den gamle ändå.

Mellanrum.

"Idag Spanien, imorgon världen". Jag tror att det var så de sade, människorna som åkte till Spanien för att kämpa i inbördeskriget 1936-1939. Alltså, om vi inte stoppar fascisterna nu, då kan det vara kört.

Jag säger: "Idag Sundsvall, imorgon Roskilde". Men det beror inte på att Sundsvallsfascismen befaras sprida sig till Roskilde, utan bara på att jag ska åka däremellan.

Så, nu vet ni var ni har mig. På festival. Mitt senaste festivalbesök gick av stapeln sistlidna helg. Det var Peace & Love i Borlänge och en del om vad jag tyckte kan man läsa här i Sundsvalls Tidning. Tyvärr lyckades jag lämna en text som inte var den sista versionen, så nu blev det en del korrfel och också en del formuleringar som inte skulle ha varit. Alla mina korrfel är kvar på webben och också i den tryckta tidningen. Korrekturläsning hörde 1900-talet till.

Vetgirig.

Sergej var en gång uppe i division 3, men sedan dess har det gått stadigt utför ända ner till division 9. Det kanske beror på att allt fler hittar till Vetligan. Men nu - äntligen! - har det vänt. Sergej är på gång igen!

Pl.	Medlemsnamn	Omg	V	O	F	Res.	Tid	Po.
1	Sergej	7	6	0	1	19	3:19	12
2	cissie29	7	6	0	1	16	5:42	12
3	bobo2	6	4	0	2	15	4:12	8
4	kht	7	3	0	4	14	6:44	6
5	MiGrAiN	6	2	1	3	12	4:23	5
6	PelleCalle	7	2	0	5	8	6:48	4
7	mikebubble	6	1	1	4	6	4:56	3
8	zoophiiah	6	1	0	5	10	3:07	2

Varje match består av fyra frågor som ska besvaras så snabbt som möjligt. Nya frågor dyker upp i mejllådan varje torsdag och söndag. Ettan och tvåan i varje serie avancerar till en högre division.

Sergej och Tvivlet är högst densamme.

Tidstecken.

Jag kommer ihåg när Bertram Heribertsson (Reine i Tre Kronor) var gäst hos Sen kväll med Luuk. Mest för att han gjorde en ofattbart konstig grimas som bringade Luuk ur fattningen under "arga leken", men också för att han tolkade texten till Den blomstertid nu kommer i uteslutande sexuell riktning. Bo Widerberg gjorde ju också en film som heter Lust och fägring stor och som handlar om en sexuell relation mellan en kvinnlig lärare och en skolpojke.

Knappt har Den blomstertid nu kommer klingat ut med lust och fägring stor på skolavslutningar runt om i landet förrän nästa manifestation för ohämmad sexuell utlevelse, promiskuitet och allmänt lösaktigt leverne sköljer över oss. Jag pratar naturligtvis om midsommar.

Nu uppmanas unga, oförstörda och oskyldiga individer plocka blommor och lägga under kudden för att frammana pornografiska drömmar. Detta efter att ha dansat runt en gigantisk fallos som penetrerar Moder Jord. Uj uj uj. Jag säger bara sommarsolståndet.

Nåja, det är ju faktiskt ganska trevligt. Jag ska inte uppta dyrbar tid med mitt trams utan komma till själva poängen. Idag kom Coops medlemstidning Mersmak med tillhörande rabattkuponger. Just nu: svinbillig potatis, mängdrabatt på sill och 10 kronors avdrag på graviditetstest. Tydligare tecken i tiden kan vi knappast få.

Hopp.

Kyrkklockorna ringde och jag sprang uppför backen mot kyrkan. Jag fick inte komma för sent. Var jag fast i en 1800-talsmardröm? Nej, jag var på väg till min brorsons skolavslutning.

Inte så mycket som minsta lilla moster var kvar utanför kyrkan när jag klev in. Märkligt nog var stora delar av åhörarna fortfarande i färd med att slå sig ned i bänkraderna. Jag hade kommit precis i tid. Prästen presenterade första numret: Kyrkans musikansvariga - en kvinna i 35-årsåldern - mimandes till Amy Diamond. I bakgrunden stod prästen - också en kvinna i samma ålder - och illustrerade sångtexten med olika skämtartiklar. Barnen fick göra rörelser till låten. Och det gjorde även föräldrarna. Och farföräldrarna. Och morföräldrarna. Och jag. Långt, långt från en 1800-talsmardröm...

Barnen sjöng såklart jättefint. En del skrek nästan. Antons klass sjöng och sjöngskrek "Att alla barn i världen ser på samma himmel, det tänker jag ofta på." Frågan är hur ofta de egentligen tänker på det. Jag kom att tänka på den klassiska sketchen där Sven Melander frågar ett barn vad hon önskar sig mest av allt.



Men förhoppningsvis har det gett barnen upplevelsen av att vi här på jorden hör ihop och ska vara rädda om varann. I vilket fall ingjöt skolavslutningen hopp hos mig. Jag tänkte på den som en hyllning till utbildning och kunskap och till omtanke och gemenskap. Jag tänkte också att alla skolavslutningar borde vara på nationaldagen. Vilken härlig högtidsdag det vore! En högtid där barn och ungdomar stod i centrum som symboler för utveckling och framtidstro.

Sedan kanske vi fick läsa i tidningen dagen efter om fylla och trafikkaos, men det skulle i så fall precis som idag.

Glad sommar!

Utsikt.

Sommar ska byggas utav musik. Utav musik bygger man sommar.

Tvivlets turnéplan såhär långt:
24-27/6 Peace & Love, Borlänge
29/6-5/7 Roskildefestivalen, Roskilde
6/7 Mönsterås (Sundsvalls kammarkör)
7/7 Furuvik (Sundsvalls kammarkör)
30/7 Urkult, Näsåker
31/7-1/8 Storsjöyran, Östersund

För två somrar sedan kunde följande läsas på bloggen: "Roskilde, ja, det är ju något av en tradition och det är mycket bra när det ingår i en tradition att upptäcka ny musik. Alla traditioner borde syfta framåt."

Och Sundsvalls kammarkör kan den som vill alltså se i Mönsterås. På väg från Roskilde byter jag bland annat buss i Blomstermåla. Denna småländska landsbygdsodyssé bär på somrig potential.