Liv på Fårö

Häromdagen kom en profetia till mig. September 2006 släpper Håkan Hellström singeln "Trodde du på sommarn?" och lägger sedan av helt.
Att bloggen Tvivlet överlever 2006 håller jag för osannolikt. Ingmar Bergman borde blogga istället. Ska höra med honom om han vill ta över Tvivlet.

En hunka

Ja, god jul då.
Tvivlets julinsamling stänger imorgon och har gått trögt. Det är för lite flodvågor i år. Naej, så kan jag ju inte skriva!
100 spänn från herr Tvivel själv och från Cat Kommentator får väl duga för den här gången.

Inget i övrigt att förtälja.
God jul igen.
Jo, förresten, till höger på pitefm.se kan man lyssna på en hel julkalender. Del 17-20 har jag gjort och har du inget annat för dig kan kanske en liten julberättelse vara precis det du saknar.

Mig lik

Det är fortfarande likadant. Jag stannar av i Sundsvall. All eventuell kreativitet och lust försvinner. Tyst och tvär går jag omkring. Jag tror, i korthet, att livet
går ut på att undvika att dras ned i tristess. Det går väl sådär just nu.

Undvik:
Hej, mitt vinterland
Tommy Körberg

Ah, nu hör jag att Lars kommer. King!

På annan ort

Postorder och nedladdning. Skivbutiken i Sundsvall finns inte längre. Det var ju där allting började (nästan). Jaja, det är inte så konstigt. Undra vad dom gör nu?

Se här julförstörarna nummer ett: www.aretsjulklapp.se
Nästa år ska julen firas på annan ort. Långt åt helvete.

Äh, jag vet inte.

Decembersöndag

Ordförande Alm hämtade mig kvart i tolv i en liten, liten Mazda. Det for snö i luften och mellan Piteå och Kalix virvlade snön längs E4:an. Nästan hela vägen malde i mitt huvud raden ur Vintersaga: "En långtradare i snörök mellan Kiruna och fjärran."
"Kiruna 336" visade skylten när två stora, svarta fåglar uppenbarade sig på viltstängslet.
- Är det en påkörd ren, undrade ordförande Alm på sitt kalixmål.
Jag tittade ner i diket och där tog 5-6 likadana fåglar för sig av den döda renen.
- Korpen är oerhört intelligent. Det finns många historier om korpar. Hugin och Munin till exempel. Gamla blir dom också.
- Hur gamla då, frågade jag.
- Uppemot 40 år. Men Hugin och Munin var väl 300 år, fast där är DNA-analysen lite oklar.
En halvtimme senare såg vi på långt håll ett spänstigt djur på väg över en äng.
- Är det häst eller en älg, frågade Alm.
- Jo, det är en älg, fyllde han i själv innan jag hann säga något.

Snöandet upphörde. Vi åkte genom byn Rolfs, eller "Rosch" som dom säger i trakten, och in i Kalix. Bandy väntade. Vi skulle se Kalix - Selånger på idrottsplatsen och det var härligt enögd stämning. Den allmänna analysen var att Selånger var det fulast spelande lag som besökt IP och att domarna var värdelösa.
Lagen var helt jämna och med åtta minuter kvar gjorde Selånger 3-3 på hörna och vi fick ännu en hörna i den allra sista minuten. Men skottet gick rakt i Kalixruset och den finske snabbskrinnaren Mikko Arnii fick bollen. Selångerliberon Daniel Edström hade inte chans att stoppa honom med sjysta medel utan fick precis fatt i honom med hjälp av en hakning. Daniel Edström gjorde segergest och åkte ut på matchstraff.
3-3 slutade matchen.
Det var en härlig dag i Norrbotten.

Hej då, Piteå

Vi är några i klassen som har ätit frukost hos varann de senaste fredagsmorgnarna. Lite knytisstämning. I förrgår hade jag folk här hos mig. Den sista frukosten innan jul. Gissa om dom tog chansen att bli av med ett och annat.
Så nu sitter jag här med tre gurkor och känner mig som Bobo. Han är ju också ihop med Klara, men vilka är gnuttarna?
Saxat från Seriefrämjandets nätforum:
"I Bobo har jag som vuxen känt igen flera antika myter i Bobo-version: Ikaros-myten, Kung Midas ( Mickel Smarting förvandlar allt han rör vid till godis), Minotaurus labyrint, och så är ju hela den nordiska folksagans värld där, med huldran, troll, vättar, näcken och ibland t.o.m. djävulen - t.ex när de har midsommardans och hin onde kommer förklädd och spelar fiol så de inte kan sluta dansa - det anspelar på en gammal myt från byn Hårga i Hälsingland (där ju Mortimer är från)"

Jag kan lägga till sirenerna. Dimmiga damen förtrollar med sin sång.
Lars Mortimer tecknar numera Hälge, men där finns väl inga antika myter?

Om en och en halv timme åker jag från Piteå. Helt okej höst. Klassen har blivit en klass, inkluderande både hatobjekt och andra mer älskvärda varelser.

Nu väntar Sundsvall, men först ska jag se bandy i Kalix.
"Vrid ringarna till max, så de bildar ordet flax!"

Äntligen! (fast inte riktigt)

Förr kom jag hem sent efter att ha fullföljt mina självpåtagna plikter. Jag har längtat efter att få uppleva det där igen: Att mitt i natten bli klar och få gå hem. Det är en skön känsla.
I natt var det så. Men det är ändå inte riktigt samma känsla när det är vinter. Natten blir inte lika tydlig när mörker råder mellan 14 och 9.
Ctrl + S och en kall natt i maj. Ah, jag dör.

Bobbys i graven

Det sista Bobbys Hammond har klingat ut. Som avslutning en stor hammondspecial med bland annat ett härligt litet inslag med en studiomusiker som visade och beskrev hur en hammond med tillhörande lesliekabinett fungerade.
Nästa termin hoppas jag på ännu bättre radio. Mer kultur! Mer konstigt! Mer liv!

Annars tycker jag det är tråkigt att fotbolsspelaren Håkan Mild har slutat. Det sägs att han övervann beeptestet, som går ut på att fram och tillbaka mellan två punkter i takt med att ett pip (beep) från en bandspelare hörs. Bandet tog slut före Håkan Mild. Helt otroligt! Och det är precis den bilden, den outröttlige Mild, som jag spar i minnet.

Fantasin till makten!

Spelkväll, en helkväll

Sex personer åt och spelade för 8000 kronor på Casino Cosmopol igår kväll. Det var inte vilka personer som helst. Min far med fru, min bror med sambo och min kusin med fru. Jag sa till min bror att det här verkar inte bra.
Han höll väl med, men menade att en gång är okej. "Vi hade kul en kväll. Vi njöt av lyxen. Tre chokladbitar för 45 spänn. Det får man ju en hel kartong för på Willys."
Däremot var han orolig för att pappa och Kerstin så smått börjar hemsökas av speldjävulen.
Ja, dom spelar faktiskt mycket. Det börjar bli lite för mycket. Det gäller att se upp här.
Herre gud, man kan inte spela bort flera tusen bara sådär. Så får man inte göra.
Och staten då. Gör svinmycket reklam för Svenska Spel. Jag skulle tro att 100 statsvetare av 100 inte har med spel och dobbel i sina recept för hur man bygger starka demokratier.
Herre gud, igen.
Själv ska jag också spela ikväll. Sällskapsspel med mina klasskamrater.

Dagens låt: La Patte - Saïan Supa Crew

Jävla skit!

Idag är en dålig dag.
Ingenting är roligt.
Och när jag känner mig såhär får jag dåligt samvete.
Vad har jag att må dåligt över egentligen?
Jag kanske borde klaga lite mer.
Näej.
Andlig och materiell välfärd går på varsitt håll.
Jag behöver inte ha dåligt samvete.

Jag är nog bara lite ensam.

Med BBC 1xtra till Trinidad

Fil. Där har vi något riktigt läskande. Mer läskande än läsk.

Jag drömmer om karnevalen på Trinidad. It´s all about the soca!
"Jag har icke vart där, men jag skall rese dit"
BBC 1xtra bjuder på substitut än så länge. På den fullständigt omöjliga tiden måndagar 02-04 sänder Alex Jordan sina timmar kallade International Sound of Soca. Internet igen. Men riktigt läskande, kylskåpskall fil finns ännu så länge inte där.

Den tjockaste viking som någonsin levat

För varje dag som går blir jag mer överväldigad av internet. Man söker på Gånge-Rolf och får 2020 träffar. Vem hade väntat sig det?
Gånge-Rolf fick sitt namn för att han var så tjock att ingen häst orkade med honom, så han fick gå för det mesta. När han dog hade man gjort en stenkista åt honom, men han gick inte ner i den. Man försökte då pressa ner liket som inte var i bästa skick och det bar sig inte bättre än att Gånge-Rolf sprack.
Gånge-Rolf var även farfar till Vilhelm Erövraren.
Följ den här länken och du kommer till en helt makalös hemsida där du bland mycket annat kan läsa om när Gånge-Rolf blev fredlös

Folk och hästar. Programserie i sex delar.
P1 regerar min värld. Finns ingen anledning att ändra på det.

Designen pockar på

Klockan är elva. Jag har löst Melodikrysset. Jag stör mig en del på Anders Eldeman och krysset bygger en västerländsk populärkulturell kanon som snarare borde luckras upp. Men jag tycker ändå att det är roligt. Eller småtrevligt kanske är ordet. Hmm, småtrevligt... Jag är snart förlorad.

Lyssna på Obs om design! Intressant, spännande och lite skrämmande.

Ikväll ser vi LeMarc på Nalen, alpina världscupen från Lake Louise och kanske, kanske På spåret. Ännu ett småtrevligt program.

Ett slag för mig

Precis hemkommen efter att ha sett Tomas Andersson Wij. Det var nog lite över förväntan. Och eftersom han är en av tre akter på Kårhuset denna höst (som inte är elever på skolan) måste man ju bara vara entusiastisk. Fast jag gillar honom på riktigt också.
Två av tre kunde förresten ses ikväll. Förband var Nina Kinert. Inte dum alls.

Och jag intervjuade såklart TAW. Jag lyckades vara ännu allvarligare än honom. Jag måste lära mig vara allvarlig och ändå lättsam. Snäll, men ändå kritisk. Stolt fast ödmjuk.
Tack K.

Einar, my saviour

"Einars Hästkalender fyller 35 år 2006. Kalendern är din hjälp att
hålla reda på alla travdagar i Sverige under året. Större
internationella lopp där svenskintresset brukar vara stort finns också
inritade i kalendariet. Kalendern pryder sin plats på väggen - du får 14
stämningsfulla hästbilder, varav en samlarbild av folkkäre Järvsöfaks.
Har du tänkt på att kalendern är den perfekta julklappen till den häst-
och spelintresserade?"

Stämningsfulla hästbilder är årets julklapp.

"Inte biff nu igen"

Kåren igår kväll var en miserabel tillställning. För lite folk i felbyggd lokal. Och tämligen usel DJ. Hon hade dock den goda smaken att spela Rihannas "Pon de replay", men det märktes inte just någon skillnad.
Det var långt mellan människorna.

Spana in hemsidan om Kal P Dal och lyssna på intervjuerna, särskilt den snutten från när han ska spela på någon sorts Malmö FF-gala. Obetalbar beskrivning av hur det känns att spela samma låtar många gånger.

Utvecklar mig

Mörker.
"Skyll dig själv. Inget händer här."
Man borde klä ut sig.



Äh, varför håller jag på så?
Skärpning!

Fick till en ganska bra risotto förut.
Imorgon kanske det blir
något annat

Som ni förstår har jag upptäckt nya dimensioner i bloggandet. Jag lämnar härmed teststadiet.

Slut

Snart är klockan 00.00 och ska det här vara en blogg värd namnet bör jag uppdatera med detsamma.
Se Lasermannen!
Vägra kallas idiot!
Ät mat!
Hata Disneys Nalle Puh!

Nya bandylekar

Nya ordlekar heter en numer nedlagd blogg som tillhörde journalisten Andreas Ekström (DN förut, Sydsvenskan nu). Den 27:e april skrev han såhär:

"Magnus Alm heter en man som är ordförande i Norrbottens bandyförbund. När jag skrev en krönika i DN om irriterande pausunderhållning på allsvensk fotboll – i vilken jag lovade att ge Lisebergskaninen en omgång fotbollsvåld om han inte försvinner från innerplan – fick jag följande hysteriskt roliga brev från denne Magnus, som jag nu publicerar här med benäget tillstånd:

'När Kalix spelar finns det bara en fåordig speaker, få reklaminslag, inga halvnakna cheerleaders (de hade frusit ihjäl i drivorna), en kunnig lågmäld pessimistisk ståplatspublik av kepsgubbar med lovikkavantar, ingen VIP-läktare i glas (finns inga riktiga höjdare i samhället), inga dånande högtalare (då hade gubbarna gått hem) utan bara rå kall vinterluft som gör varje försök till att skrika till en dödsfälla för stämbanden.

Spelets snabbhet får fotboll och ishockey att framstå som en östtysk barnfilm med lerdockor. I pausen kan man meditera om matchen och livet under en stjärnklar svinkall svart himmel utan jetplan.

Du kan handla bandykorv som grillas direkt på gamla oljefat och som livsmedelverket är lyckligt okunnigt om. De är så feta att de spricker rakt i nyllet på en när man tar den första tuggan, men de känns ändå som en välkommen livförsäkring i den starka kölden.

Bandyn är ett skådespel som påminner om en tvådimensionell luftstrid. Själv minns jag Noréns mål på Västanfors i snöstorm som ingen såg tills domaren hittade bollen inne i målet, eller ett utkast från Perkaus som bara försvann i isdimman för att sekunden senare slå ner som en bomb på Dagges klubba och in i mål mot Boltic. Sånt händer bara i bandy.

Vill du dessutom besöka en arena som hämtad ur någon psykedelisk Tarkovskijfilm ska du besöka Sveriges vackraste bandybana, Bruksvallen i Karlsborgsverken. Den ligger inbäddad mellan järnvägsspår, gamla lysen som svänger i vinden som i Twin Peaks och en gigantisk massafabrik som spyr sulfitdoftande rök omkring sig. Ingen bor där, många hus är rivna eller står öde, men laget spelar ändå i division I. Längre bort från Lisebergskaninen kan du inte komma.'

Vilken man. Vilken skribent. Jag kanske måste gå på bandy till vintern."

Ja, det kanske du måste Andreas, men det var inte det jag ville säga. Denne Magnus Alm ringde till mig halv tio i morse och frågade om jag var bandyspelare.
- Jodå, löd mitt norrbottniska svar.
Han pratade länge, men jag förstod fort att ville att jag skulle komma med och spela med något lag. Det finns en division 3-serie häruppe. "Så nära korp man kan komma", enligt Magnus. Där ska jag vara med.
Magnus jobbar hårt för att bredda bandyn i Norrbotten och har fått igång bandy både i Piteå (ungdomsverksamhet) och Luleå. Dessutom ser han till att bandyn lever vidare i Boden genom skicka femtonåringar från Piteå till deras a-lag Svartbjörnsbyn. Och där ska jag också spela, men Magnus sa även: "Eftersom det inte finns så många spelare kan du få spela i både Svartbjörnsbyn och Luleå"
Hehe, ja, är man ordförande så är man. Men vilka ska jag spela med när lagen möts?

Extra underhållande för min del blir det av att Svartbjörnsbyn har varit ett internt skämt i Selånger där jag spelade förut. Det hände att spelare som på nåt sätt presterat under sin vanliga nivå kunde få höra att han kanske skulle testa att spela i Svartbjörnsbyn istället.
Nu är jag snart där! 4/12 spelar de första matchen. Vi, menar jag...

Ny på listan

Lägg märke till att en ny länk har tillkommit. Den leder rakt in till Magiska lyktan. Personligen (ja, allt är väl personligt på en blogg egentligen) gillar jag 27:e september mycket. Klicka på "smärtsamt".

Annars då?
Jag har kommenterat ishockey idag. Det var första gången. Särskilt nöjd är jag över att jag fick in ordet "våldsspiral" när jag beskrev händelserna. Det var två spelare som först bråkade lite grann och sedan mer och mer. Freds- och konfliktforskare hade varit nöjda. Fast å andra sidan, sporten har sitt eget språk. Man kanske devalverar ord genom att dra in de i sportvärlden. Eller, nej, det gör man inte. Man berikar snarare språket. Breddar betydelsen av orden. Dessutom, sporten behöver fler kontaktytor med politik och kultur i kontrast till ekonomin. Vi får se upp med kommersialiseringen av idrotten. Det är idag möjligt att spendera en mycket stor del av sitt vakna tillstånd i kontakt med sport (och spel) och investera all sin tid och alla sina känslor däri. Investera ja...
Det är sport, sport, sport överallt och vem granskar sponsoravtal, löner och medierelationer. Knappt någon. Kritiska röster dränks eftersom alla tjänar på sport. Men den underhållningsindustri sporten är passiviserar folk. Man behöver inte tänka på något som är viktigt egentligen. Man behöver de facto inte tänka alls. Och inte röra sig heller.
Så bygger vi inte en demokrati.
Det var helt rätt av mig att säga "våldsspiral".

Skärgårdsdröm

Hugg sönder alla dragspel du träffar på din väg, trampa dem fördärvade, hugg dem i stycken och kasta dem i svinstian, för där hör de hemma!

Så sa Hugo Alfvén, men han har naturligtvis fel. För jag lyssnar på Göteborgsmusikens version av Utskärgård och när dragspelet kommer in blir allt vackert.
Jag har aldrig varit på en fiskebåt. Jag har inte bott på en ö. Men när dragspelet smyger in handlar jag dyra jordgubbar i Rödlögaboden och ror över med dom till andra sidan. Där spelar barn och vuxna fotboll tillsammans. Alla har gröna knän och bruna armar. Vi äter jordgubbar med mjölk och saker. På kvällen åker vi till Östra Lagnö, lagar mat och läser sagor. Och i solnedgången tar nån som kan fram dragspelet och spelar Utskärgård. Då kan Hugo Alfvén ta sin dirigentpinne och stoppa upp nånstans, men ännu hellre ser vi att han kommer och sjunger Roslagsvår med oss.

Idag bör man läsa här:
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,732488,00.html

!

Tiga - You gonna want me!
Barrington Levy - Under mi sensi!
Shapeshifters - Lolas theme!
Kenny Bobien - It feels so good (strictly rhythm)!
El Medico - Chupa chupa!
Tim Lee - Fatboy vs Blackstreet!

Det är dagens budskap.

Den döve kompositören

De säger på radion att Beethoven var ett strålande exempel på att människan kan vägra brytas ned av väldigt ofördelaktiga förhållanden. (Repris ikväll, Vetandets värld, 23.40 i P1)
Alexander, vars lägenhet brann upp, säger att han är utbränd. Humor - ett sätt att inte bryta ihop. Men man måste få bryta ihop också. Var går gränsen?

Brinner upp och försvinner

Plötsligt händer det.
Ens lägenhet brinner upp.

Det hände en klasskompis till mig i helgen. Han vaknade i en rökfylld lägenhet vid kvart i sex i lördagsmorse och rusade ut i kalsongerna. Helt sotig och så gott som naken försökte han stoppa bilarna på vägen, men ingen stannade. Tvärs över gatan bor hans flickvän och hennes fönster kan nås från ett tak nedanför. Min klasskompis tog sig upp upp på taket och bankade på fönstret så hårt att han slog in det. Det visade sig vara fel lägenhet. Och där stod han med skärsår på händer och armar och under fötterna. Han fördes till sjukhus rökskadad och svårt chockad.

På vägen ut från sin lägenhet högst upp hade han bankat på alla dörrar. Alla kom ut i tid.
Men min klasskompis lägenhet är helt utbränd. Han har ingenting kvar förutom de fyra skivor jag har lånat av honom. Som det ser ut just nu får han ut 2 200 kronor på någon slags försäkring, vilket låter som ett skämt, men han kanske inte hade ordentligt försäkrat.

Jag lider med honom. Och det är EN person som förlorat sitt hem. Det finns några till på andra håll i världen.
Jävla skit.

Anteckningar i medieverklighet

Jag lever mitt liv i media.
Mitt liv handlar om media.
Jag tycker att tidningen Dagens Media är viktig och intressant.
Min utbildning syftar till att ge oss verktyg att ta del i bruset.
Medieanvändningen ökar.
Media handlar om världen och min värld handlar om media.
När vi har gjort Bobbys Hammond har vi intervjuat en journalist i nästan alla program.
Media som hämtar näring i media.
Media som handlar om media och verkligheten finns någonstans bortom.
En metaverklighet.
Jag är - är du? - IT-samhällets förste medborgare.

Lost in the supermarket

Man får ju hoppas att ingen lyssnade igår. Men jag lovar, det var inte redaktionens fel. Det var en tekniker som inte brydde sig tillräckligt mycket. Ett kok stryk borde han ha.

För övrigt köpte jag finländska efterugnsskivor igår. Sånt där svart, råmustigt bröd som man skulle kunna slå i huvet på en ljudtekniker. Det var dumt köpt. "Bäst före 8/11" såg jag redan i butiken, ändå slog jag till. Att tänka klart på stormarknaden är bland det svåraste som finns.

SKWBN

Det tar för lång tid.
Nu när tentaperioden är över har jag mycket mer att göra. Jag hinner inte med allt.
Jo, det gör jag.
Ikväll till exempel. Trevliga Bobbys Hammond med Suburban Kids- och Hello Saferide-intervjuer. P3 Pops Hanna Fahl pratar om svensk pop också. Trevligt blir det.

Bankomaterna har inga pengar!
Paris brinner!
Men det vi verkligen borde bry oss om händer (eller händer inte) i Pakistan.
Osannolik rubrik i Aktuellts 18-sändning: "Värdetransportrånarna skänker alla pengar till de jordbävningsdrabbade."

Det är lätt att sitta här.

Jag gör det

Ibland tänker jag att "va fan, jag gör det." Det är nog för sällan.
Men idag har jag tänkt så.
Så imorgon ska jag vara med i en musikvideo. Det kan ju vara skoj att se hur det går till.
Mer sånt!

För övrigt åkte jag tåg till Älvsbyn i natt. Från Älvsbyn till Piteå tar man sig med fördel med buss, men då måste man ha pengar. Det hade inte jag i morse. Inte en krona. Och herr busschaufför tog inte kort. Men han lät mig åka med ändå. Dagens ros till han med mustaschen!
Det var glashalt i Piteå. Cykeln försvann under mig. Sadeln hamnade på sniskan, men jag kom undan oskadd.
Vilken morgon.

Den sköna november

Jag skrev en bit men tyckte inte att det blev någonting att ha.
Såhär skrev jag:

Förut har jag tyckt att november är grå och tröstlös. Tråkig.
Numer tycker jag att november är hederlig och skönt lågmåld.
Man vet vad som gäller och ingen skriker att det är en härlig tid med chans att ta tag i sitt liv. November är månaden då man kan vara tyst och känna ro. Allhelgona börjar växa fram som en favorithelg.
Men jag förstår dom som tycker att november är tråkig. grå och tröstlös.

"Liv i Piteå" återkommer härmed efter det längsta uppehållet i dess historia. Det kanske beror på att jag inte har varit i Piteå. Sanningen att säga, jag är inte där nu heller. Jag befinner mig i Uppsala sedan i lördags och det har varit middag, utgång, fika, fika, middag, stockholmsutflykt med fika (jag drack en vidunderligt god läskedryck med smak av apelsin). Och idag blir det middag igen.

Nästa gång skriver jag något intressant.

Uppenbarelse

Ah, man!
Änglamarks knäckebröd! Förpackningen, konsistensen, smaken, färgen, priset - allt är rätt! Årets uppenbarelse på Coop. Fan, vad grymt! Ett stråk av välbehag går genom kroppen när jag ser det stora runda paketet ligga här hemma i skafferiet. "Odling av råg motverkar dessutom övergödning", står det. Fråga mig inte hur. Men det får mig att tro på en bättre värld.

En bättre fredagskväll får man om man lyssnar på "Getaway" med Maxx. I fredags fick man det i alla fall.

Annars håller återfallet av Arcade Fire i sig. Det känns i magen.
Och allt jag gör är det sista innan jul.

Kroppsminne

Jag bär på en märklig känsla, en härlig känsla av att allt jag gör är det sista innan jul.

Så gick det

På blodcentralen var dom snälla som dom oftast är på blodcentraler. Jag fick dock inte ge blod. Eftersom det inte finns något nationellt blodgivarregister måste jag ta om alla prover och sånt här uppe. Se där, resursslöseri. Testa mig två gånger är ju rätt onödigt, men landstinget har inga pengar just nu till att bygga upp ett dataregister. "Det kommer på sikt", sa Margareta Persson.

Jag frågade henne också om män som har sex med män:
- Men det här med MSM, det är ju inte så att blodet åker igenom otestat?
- Nej, men det finns en så kallad fönsterfas om man är precis nysmittad. Då har kroppen inte hunnit bilda antikroppar och därför kan vi inte se infektionen. Och eftersom det är högre smittorisk bland MSM är dom inte lämpliga som blodgivare.

HomO har tagit upp det här, men tycker att särbehandlingen sker på saklig grund och då är det okej. Såhär säger HomO också:

"Det är en svår men viktig pedagogisk uppgift för blodcentraler och sjukhus att värna patientsäkerheten, men göra detta på ett sådant sätt att likabehandlingsprincipen inte kränks"

Jag tycker att Margareta klarade den uppgiften, men kom på en sak i efterhand:
Även bland heterosexuella måste ju den här fönsterfasen vara en risk, särskilt om man har haft analsex eftersom det ju är det som är det farliga. Borde man inte göra uppdelningen utifrån hur man har sex och inte utifrån sexuell läggning?

Nåja, från nyår blir det i alla fall troligen så att homosexuella män som har sex med en ny partner hamnar i 6 månaders karatän, men sedan får dom ge blod igen. Alltså, MSM kommer att få ge blod inom en snar framtid.

Så var det i stora drag med blodis. Frågor på det?

Helgen v. 42

Helgen har inneburit att jag återigen lyssnar på The Arcade Fire. Hade glömt hur förbannat fantastiskt bra "Funeral" är. Tänk att det går att göra så fint med instrument och röster.

Helgens viktigaste läsning:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=554&a=477942&previousRenderType=6

Helgens mest överraskande:
Djurgårdens 8-1 på Elfsborg. Har det inte blivit väldigt mycket mål i årets herrfotbollsallsvenska?

Helgens mesta läsning:
Massmedier - Stig Hadenius & Lennart Weibull. Tenta imorgon. Mycket fakta och vi har inte haft någon föreläsning som dragit ut det viktiga. Läs boken! Skriv tentan! Musikhögskolan i Piteå skickar pedagogiken tillbaka till 1600-talet.

Rubrik (som det står i tidningar ibland)

Oj, oj, redan fredag.

Veckans sms trillade in igår:
"Jag åker tåg på Pustan. Det är härligt att åka tåg på Pustan.
Det är så fritt!
Igår badade jag i kissfärgat källvatten. Viktigt att vara ren på konferenser.
T"

Jag tycker sms är ett överskattat meddelandesätt, men i det här fallet måste jag erkänna dess funktion. Reserapporter direkt från Pustan fick man inte ofta för tio år sedan.

Rikedom

99% av världens förmögenheter ägs av män.

Enligt Sida.

Inte mindre än 99% alltså.

Månens dag (Lunes)

Måndagar är långa dagar eftersom vi sänder mellan 21 och 22 på kvällen. Åh, jag hade förberett så bra den här gången. Det hade kunnat bli ett så bra program. Men tyvärr, hälften av de ljud som skulle spelas upp från dator kukade ur alldeles. Sparade i fel format.
Sånt händer när man är ny på ett ställe. Bättre lycka nästa gång.
Inshallah.

Imorgon åker jag till blodcentralen och sätter micken under näsan på föreståndarinnan:
- Får vem som helst ge blod?
Sen får vi se vartåt det barkar.

The hive

Varje lördag bjuder Kupan på fika. Kaffe, saft och kakor serveras inne i bokavdelningen. Jag hittar två böcker: "Ralf - En gör så gôtt en kan" av Arne Hegerfors och Ralf Edström och "Kärlekens vägar och villovägar" av Suzanne Brögger (fast med danskt ö). Så reser man till 70-talet för två kronor.
Det är många pensionärer inne på Kupan idag. Både män och kvinnor. En står och bläddrar i PC Jersilds "Babels hus", en annan testar en vinterjacka coh en tredje går igenom väskutbudet. Själv noterar jag ett bowlingklot för 20 spänn och snapsglas för en krona. Och när jag också bläddrar bland vinterjackorna kommer en förhållandevis ung man fram och hälsar på mig. Han heter Niklas och jag heter Peter. Hej hej. Han frågar mig om jag har upptäckt att man får gratis kaffe. Jo, det har jag ju gjort. Niklas säger:
- Man får bara dricka tre koppar. Det har dom sagt till mig. Annars kan jag dricka fem-sex koppar, men man får inte göra det. Det är inget riktigt café säger dom.
- Ja, där får man nog ge dom rätt.

Jag hittar en jacka och går till kassan. När jag står i kön lämnar Niklas butiken och ropar:
- Hej då allihopa! Trevlig helg!

Hon i kassan frågar om jag vill ha galgen också och det vill jag så gärna för jag har brist på galgar och när hon hör det stoppar hon ner en extra hängare i påsen.
- Hej då och trevlig helg, säger jag och går.

Det var en härlig lördag på Kupan.

Den stora utmaningen

- Det är en enorm utmaning. Livet handlar om utmaningar och det här är en av det största för en skådespelare, sa Craig under en presskonferens i London på fredagen.

Craig är Daniel Craig, den nye James Bond. Jag förstår inte. Det måste finnas väldigt många större utmaningar än att spela James Bond. Typ alla roller. Den rollen är ju redan klar. Därtill endimensionell redan från början.

Jag säger då det. Det finns idioter till allt. Utvikningsbrudar och skit. Bond är väl ett slags manligt utvik. Nej, kanske inte. Men att vara Bondbrud kan i alla fall sägas utgöra utvikningsbrudens yttersta mål.

Jag hatar James Bond.

Osoven

Sovit lite, drömt konstigt och vaknat många gånger.
Nu går jag och lägger mig.
Imorgon hoppas jag att allt är lite bättre.

No more, Mr Fly Guy

Jag har bestämt mig för att inte flyga till och från Piteå. Det är oförsvarligt att flyga mellan Piteå och Sundsvall eller Uppsala. Se till exempel här: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=438696

Nu har jag bokat tågresor för julhelgerna. Det är en jungel där ute. Byten och priser och restider och avgifter hit och dit. Kanhända missar man att kolla allt.

Vad är fel med den här bilden?

17:52  Älvsbyn - 02:45 Ånge    NT 91
      Vagn 48, Plats 21, Under, Ospec.
      Tåg, CONNEX
06:12  Ånge - 07:27 Sundsvall C    LT 7621

Jo, att dygnets mörkaste timmar kommer att tillbringas på en hård bänk i Ånge. Men jag tänker inte boka om för om vi ska rädda världen krävs en del uppoffringar. Gör Sverige oberoende av olja!

Mild och grov

Osten kan inte ta emot brödet.
Efter att jag har ätit två mackor skär jag en skiva ost och äter endast den.Smaken uppenbarar sig i munnen och det slår mig att osten varit helt överflödig på mina smörgåsar.
Brödet var grovt och osten mild. Och brödet kapslade in och intetgjorde osten.
Ostförmörkelse.

Matbloggen är tillbaka!
Jag måste handla müsli, knäckebröd och frukt. Det gör jag imorgon.

Be me

Sov en stund på eftermiddagen.
Vakna till Lucky Star med Superfunk feat. Ron Carroll.
Sätt på dig en cowboyskjorta och jeans.
Kolla på travet.
Ta ur kylen en Lucky Star.
Vänta.
Lyssna på Solna, Texas med Robert Johnson & Punchdrunks
Nu är Lucky Staren lagom kall.
Öppna.
Tänk vad härligt att det finns en burk som matchar dina kläder, ja, hela ditt liv.
Ta en klunk Lucky Star.
Fundera på om du är en slav.

Ett fall och en lösning

Ödmjukhet.
Jo, jag vet att högmod går före fall och jag kanske var lite stöddig senast jag skrev.
Men vad tusan, det händer ju inget här. Jag börjar bli frustrerad.
Nånting måste hända.
Jag kanske behöver gå på en smäll. Plockas ner på jorden.
Kom och ge mig ett fall.
Och en lösning.

bob hund lever än.
Jag lyssnar mycket på Robert Johnson & Punchdrunks. Mycket bra. Växer.
Titellåten - Taste The Whup At Oki Dog - har förrestenTomas Öberg producerat och arrangerat.

Arg

Vi har lyssnat på radio i skolan idag. Olika inslag. Bland annat ett inslag ifrån ett sjukhus i Libanon 1996. Cecilia Uddén rappoterade från en sal där bara barn låg. Barn skadade av bomber. En pojke har skadats svårt i ansiktet. Han kommer aldrig kunna se igen. Han ropar efter mamma och det är ungefär det mest hjärtskärande man har hört i radio för vi har precis innan fått veta att mamman, och pappan, dött i samma flygplansattack.
Efter inslaget pratar vi. Då säger en kille att ljudillustrationerna inte tillförde någonting. Och man undrar: Har du inga känslor? Eller du kanske bara tycker att nyhetsrapportering ska vara fri från något så trivialt som känslor?
Argh.
Jag har varit så arg idag. Känt mig utanför.
Jag ska visa dom. Jag ska göra så bra radio att de trillar av sina stolar. Dom ska undra hur dom gör för att bli lika bra som jag. Och då ska jag säga precis hur jag har gjort, men dom kommer ändå aldrig lyckas för jag tänker bättre och snabbare än dom någonsin kommer göra.

Vilka dom?
Dom onda andarna. Dom som tycker så mycket. Dom som pratar mer än visar i handling.
Argh igen!

Ensam igen

Har haft besök i helgen. Nu är jag ensam igen och det känns lite jobbigt.

Jag har ju just inga kompisar här i Piteå ännu. Jag har idag tänkt på att jag kanske gillar de personer bäst som inte gör så mycket väsen av sig till en början, men sedan blommar ut i oväntad rikedom. Late bloomers. Jag kanske är en sådan. Eller åtminstone var jag en sådan förut. Jag vill bli sådan igen. Men vad viktigare är än att jag är en late blommer, det är att jag hittar andra som legat lågt.

Jag kanske skriver lite konstigt, men det jag menar är: Det är för tidigt att hetsa upp mig över att jag inte får någon vän. Jag måste iaktta och bli iakttagen en stund till.

Kärleksförklaring

Status Quos tidiga låt "Little miss nothing" innehåller en ovanlig kärleksförklaring.

Your windows they need cleaning and the weeds are growing high
But Little Miss Nothing I won't pass you by
Now I will clean your windows, cut the weeds from high to low
I will mend your rooftops, and the taps again will flow

Han ska klippa gräset och tvätta fönstren och i en tidigare vers säger han att hon inte ska oroa sig över sina trasiga kläder. Jag antar att han tar hand om dom också.
Det är så fint.

_____________________________________________________
*Uppdaterar*
Nämen, jag tror jag smäller av.
På en av årets hårdaste plattor sjunger Death From Above 1979 i "Going Steady"

I know you are getting older
We should never turn our shoulder
I have never seen you suffer
I will never hurt you mother

Handlar den verkligen om hans åldrande mamma?
Är det vad Status Quo också sjunger om?
Popmusiken har överraskat mig idag.

Inte varje dag

Nu är björkens löv gula. Ganska många ligger på marken också. Det har regnat i natt. En dagisklass går förbi. De har nog varit på biblioteket.

Det var jobbigt att ta avsked av dagen sådär. Märkligt att det är så lätt att skapa ödesmättad stämning.
"...ehh...carpe diem?" frågar kommentaren. Ja, på nåt bakvänt sätt. Samma tema som "ingenting är värdefullare än denna dag" och "så går en dag från vårt liv och kommer aldrig åter". Det blir i alla fall oerhört jobbigt att ge varje enskild dag den betydelsen. Man kan inte gå för fullt jämt. En inställd dag är också en dag.
Idag tvättar jag vitt och kulört och lyssnar än så länge mest på 2+2=5 med Robert Broberg.

Varje dag

Hej då 26 september 2005! Vi ses aldrig mer igen.

1598

På dagen idag är det 407 år sedan slaget vid Stångebro. Otroligt vad tiden går. Vet du vad som hände? Äh, det är faktiskt inte så viktigt. Efter den 25 september 1598 var Sigismund inte längre kung i Sverige i alla fall. (Eller officiellt var han det, 1599 års riksdag avsatte honom.) Däremot var han kung i Polen till 1632 då han dog.
Sigismund. Zygmunt i Polen. Kung i två länder samtidigt. Och ännu konstigare: Först gifte han sig med den habsburgska prinsessan Anna som sedermera dog och då gifte han sig med hennes syster Konstantia. Kung i två länder. Gift med två systrar.
Sigismund var inte så omtyckt bland Sveriges adel. Det berodde nog mest på att han var katolik. När Sigismund blev kung 1592 efter att hans far Johan III dött var några inflytelserika personer i Sverige, till exempel hertig Karl, snabba att utlysa ett möte i Uppsala. Man skulle styra upp kyrkan. Johan III hade närmat sig påven och reformerat kyrkan åt det katolska hållet. Prästerna kände sig överkörda och i Uppsala 1593 tog man chansen nu när Johan III var borta att anta den augsburgska bekännelsen. Den är de lutherska kyrkornas grundläggande bekännelseskrift. Nu var Sverige en gång för alla lutherskt, vilket naturligtvis har varit och är en viktig del av Sveriges idéliv.
Och Sigismund var fortsatt illa omtyckt. Hertig Karls politiska inflytande växte sig stadigt starkare och till slut kände Sigismund att han ville ta tillbaka initiativet. Så han tog med sig soldater från Polen och landsteg i Kalmar. Han ville nog förhandla om den politiska makten med hertig Karl, men det sket sig och den militära sammandrabbningen var ett faktum. Sigismund hade fått ihop 8 000 man och Karl 12 000. Det blev en blodig drabbning vid Stångebro som Sigismunds trupper alltså förlorade.
Hade han inte bara kunnat skippa alltihop? Han hade besparat så mycket lidande. Varför kunde han inte bara ha nöjt sig med Polen?
Hertig Karl var förresten Sigismunds farbror.
Så kunde det gå till för 407 år sedan och det är väl så det går till fortfarande.

Drömmen som blev verklighet

I natt drömde jag att jag hade 102 000 på mitt bankomatkort. Sedan visade det sig att jag hade läst fel. På mitt konto fanns 1 200 000. 1,2 miljoner kronor alltså och jag tänkte "nu kan jag beställa skivor."
Jag vaknade imorse och beställde skivor det första jag gjorde.
Laakso - My Gods
Laakso - I miss you, I´m pregnant
K.D. Lang - Absolute torch and twang
Robert Johnson & Punchdrunks - Taste The Whup At Oki Dog
Doktor Kosmos - Ett enkelt svar

Fem skivor för 505 kronor.
Doktor Kosmos vet jag inte om jag vill ha egentligen eftersom jag inte tror att jag kommer gilla den här senaste lika bra som de andra, men samtidigt är det roligt att följa utvecklingen.
K.D Lang-skivan är från 1989 och jag är rädd att jag inte kommer att stå ut med produktionen/soundet.
Robert Johnson har låtit electrofolk mixa hans nya låtar. Det kanske inte alls är bra. Men det blir spännande att höra. Hade han släppt en ny skiva med den vanliga surfgitarren hade jag inte brytt mig.
Och så Laakso då. Jag har lyssnat så mycket på I miss you, I´m pregnant på datorn att jag måste ge dom en slant för det. Hoppas My Gods är lika bra.

Oj oj, ovanligt det här att beställa skivor jag inte hört. Som Lars brukade säga: "Jag är rädd nu jag."

Till sist förstod jag att jag inte hade 1,2 miljoner, men då hade jag redan skickat beställningen.

Jag älskar Norrbotten

I Uppsala verkar det som om man knappt kan gå utanför dörren numer utan att Carl Hedberg står bakom hörnet och spinner vax. Jag valde att svara på ett av de klubbtips man får från honom om man är ett vänligt barn.
Jag skrev:

Hallå.
Ja, jag bor inte Uppsala, men hade jag gjort det hade jag kanske kunnat tänka mig att dricka en öl, inte mer, till Macchiato Caldo feat. Paola Testa - Il Cocktail Party.
Tänk på det.
/Peter
Finns tydligen på Filati Pregiato -Italian BossaNova Extravaganza (M.O.D.A. Music Fashion-label/Border).

Och då svarar han:

absolut inte mer än en öl, 

det är helt enligt åkerlinds föreskrifter.
hoppas allt är väl i sthlm/C

För första gången har jag på ett personligt plan fått smaka på Stockholmscentreringen. Det var inte gott. Och nu känner jag hur en norrbottnisk tjurighet börjar spira inom mig. Törnman, du har min röst nästa år. Då ska vi installera dj´s med lite koll i Uppsala.

Karriär

Peter Hansson
radioproducent, skribent och lärare, har tilldelats historiepriset Hertig Karls pris på 50 000 kronor. Han har ”på ett särdeles förtjänstfullt sätt förmedlat väsentlig historisk kunskap och samtidigt uppammat intresset för historia i vida kretsar”. Han har arbetat på Sveriges Radios vetenskapredaktion, medarbetat i Svenska Dagbladet och varit chefredaktör för Dagens Forskning. Nu arbetar han som projektledare för en svensk nationalhistoria i tio band.

Eller hette han Anders Björnsson?

Äh, man ska gräva där man står.
Idag har jag och Elin och Charlotte spelat in det första programmet av vår "smashing radio show" Bobbys Hammond. Det blev väl okej, men jag vill så mycket mer. Jag vill ha variation i form och tilltal. Det ska vara infallsrikt och ändå stringent.
Nåväl, om du har lust och möjlighet hör du Bobbys Hammond på måndag 26/9 klockan 21.00, www.pitefm.se är adressen.

Neon

Neon. Det är det nygamla.
Kommer starkt nu.

För övrigt vill jag rekommendera svenska päron.

En sak till bara. Pagrotskys skägg börjar anta oväntade proportioner. Det är ovanligt att politiker har skägg. Och Pagrotsky som är så kort också. Snart är han ugglan Helge.

Återvändsgränd

På söndagar kan man gå omkring i morgonrock hela dagen. Man kan sitta och klicka runt på Sveriges Radios hemsida och lyssna på gamla och nya lustigheter. Inte det djupsinniga. Grodor och På minuten ska det vara.
På söndagar kan det också vara så att det som finns hemma att äta är knäckebröd och palt utan fläsk. Då äter man det hela dagen. Och så länge man har lingon och smör till palten finns det ingen anledning att önska sig något annat.
På söndagar finns det tid. Den dag då det är lättast att vänta lite. Just nu väntar jag med att göra analyser av radioprogram, väntar med att diska, väntar med att skriva manus till radioteatern och, ja, väntar med att klä på mig.
Det är så lätt att inte göra något alls när det är söndag och man är ensam.
Så här får det inte fortsätta.

Min skola

Klockan ringer vid åtta. Jag äter frukost till PiteFM:s morgonprogram Java och förundras återigen över Mattis sätt att prata i radio. Hans röst går igenom högtalaren och allt han säger blir underhållande. Jag sitter i min etta skrattar högt när hans kommentar till Elins och Charlottes sallad blir: "Blandad kompott". Vissa kan säga så mycket med så lite. Uj uj uj. Annars är det Elin och Charlotte som driver hela programmet framåt. Somt är fantastiskt roligt.

Fyra extrema polarkrafter senare cyklar jag till skolan. Hejar på Valle som jag ska sända med imorgon. Han ser enligt egen utsago tio tv-sända fotbollsmatcher i veckan och har lika Moore inne på sin toalett. Moore är "Sveriges snabbaste livsstilsmagasin för män". I den har tjejerna bara förnamn och inga kläder på sig. I den kan också en intervju med Adam Alsing se ut såhär:

"Du morgonpratar i Mix Megapol också tillsammans med Gry Forssell. Hur ser Gry ut klockan sex på morgonen?
– Förvånansvärt fräsch. Men så går hon också upp klockan fyra, så att hon kan sminka sig, lägga håret och välja kläder i en och en halv timme. Själv hoppar jag in i duschen och piper iväg.

När tar du första morgonsnusen på morgonen?
– Efter första kaffet. Kvart över fem. Sen kör jag på.

Du snusar ju sådana där macho-maxi-snus.
– Javisst, de måste vara stora för att bita. Men om jag får in en kvinnlig gäst i studion, så spottar jag ut den. Då vill man se söt ut. Om Jill Johnson skulle gästa radiostudion, till exempel."

Jag kommer till skolan vid nio. Här i Piteå är dörrarna ofta öppna. I ett klassrum sitter ljudingenjörerna och spetsar sina öron. Läraren säger vad de ska lyssna efter: "Hörde ni vad som hände i diskanten där? Vi tar det igen." Från ett rum en bit bort dundrar trummor. Det är dansarna som kör sitt morgonpass. De lufsar som björnar i sin sal med massor av speglar. Själv fortsätter jag bort till radiokorridoren. Här ligger en av skolans studior och därifrån hörs en massivt ekande elgitarr. Och så kommer jag in i det stora landskap som är radioredaktionen. Sju öar med tre datorer vid varje. Det är här vi har dagens lektion. Vi redigerar i WaveLab.

Några timmar går och det är dags för lunch. I radiokorridoren åker fortfarande en ensam elgitarr omkring, men nu med stummare och hårdare ljud. Vi går mot kåren och möts av en parad med långa, stora och håriga mikrofoner och därefter kommer en tjej med ett lustigt fodral till sitt instrument. Någon form av klarinett?

Jag äter medhavd matlåda, men har inga bestick med mig. På den här kåren får man micro, tallrik, glas och bestick. Och när man har ätit klart behöver man inte diska. Det gör någon annan.
Det är efter en sådan förmiddag man säger: "Det här stället alltså..." och menar positivt.

Excuse me, mr Officer

Min första post kom igår. Musiktidningen Sonic. Så ska det vara.

De skriver om eurodisco. Nu är det okej att gilla eurodisco. Nu får man gilla Corona, Blümchen och Snap. "Att omvärdera det förflutna är alltid enklare än att värdera något medan det sker."
Vad menar Jenny Damberg när hon skriver så? Menar hon att hennes åsikt skulle bli mer rätt efter ett tag? Vad är det för värden hon vill bestämma?

Alexander Bard tror att eurodiscon är utskälld eftersom "den går rakt på och exploaterar de enklaste och rakaste greppen inom popen" och därför att det inte finns någon "plats för traditionella musiker eller något annat finlir inom eurodiscon och det stör musiksnobbarna."

Ja, jag vet inte. Men de som lyckas utnyttja klichéer och kända mönster allra bäst, de ska premieras. "Sagan om ringen" till exempel, inte direkt nyskapande, men dundersuccé. Det finns regler för hur man skriver dramatik och de har funnits sedan antiken typ. Tolkien och Peter Jackson kunde och kan de utan och innan. Det finns regler att använda sig av och det är det den bra eurodiscon utnyttjar så skickligt. De är små popdramer eller popsagor.

Men det finns ju såklart dålig eurodisco också. Och i och med att sonicskribenterna utnämner de 15 bästa låtarna inom genren fortsätter popsnobberiet. De roffar åt sig tolkningsföreträdet och vad ska jag säga om det?

Jag tror jag är för. Såhär är det: Alla kan inte få vara lika bra och allt får inte vara lika viktigt. Om det vore så att allt var lika viktigt skulle kaos råda. Vi behöver opinionsbildare och makthavare. Problemet är väl snarare att de som syns och hörs mest är vita och män och inte arbetarklass. Makten måste fördelas på fler.

Viktigast av allt förstås: Toleransen.
Man får gilla Günther. (Men det är fan inte rätt.)

Matbloggen

Jag noterar att mina inlägg ofta handlar om mat. Och jag som hade tänkt mig att det skulle handla om musik och andra kulturella yttringar. Mat är i och för sig också kultur.

Finns det några låtar som handlar om mat?
Peaches - The Presidents of the United States of America
Little Green Apples - Roger Miller (Gröna små äpplen på svenska)
Köppäbä-visan - Bengt Pegefält (Fån´t ja en körv så huppä ja i älva...)
Apple, Peaches, Pumpkin Pie - Jay & the Techniques

Det verkar finnas många. Frukter dominerar säkerligen statistiken.

*söker på internet*

Jaha, ser man på: http://www.mixedup.com/foodsongs.htm
Några titlar:
"Shish Kebab" - Ted Heath
"A Long Strong Black Pudding" - The Scaffold
"Potato Chips Polka"- Brave Combo

Det är bara skojare som gör låtar om mat.
Och den där listan alltså... Strawberry Fields Forever t.ex. handlar ju inte om mat.
Men det gör väl inte Köppäbävisan heller.

Liv i Piteå. Det handlar mycket och mat och musik.
Jag har till exempel precis gjort slut på en vit paprika. En låt om det skulle väl rimligen hamna i genren vit mat-musik.

(...)

Just ingen blogg idag. Maten överordnas ordet. I begynnelsen var väl ändå maten.

Smör, ost och stil

Jag är bra på att hålla osten snygg. Även i smörbyttan är jag noga med att ha en jämn och fin yta på väg mot botten.
Så bjöd jag hem två kursare. Vi drack te och åt ostmackor och plötsligt blir jag pikad för smöret. Kan folk inte bara hålla igen truten?

Jag viker mina kalsonger. Jag slösar inte på livsmedel. Jag håller osten rak och fin. Jag ser till att smöret är jämnt. Plus att jag har mina skivor i bokstavsordning. På dessa sätt är jag ordningsam, ja nästintill pedantisk. Men vad spelar det för roll? Kan jag inte få ha mina små skötebarn för mig själv?

Äh, skojar bara. (Eller gör jag?)

Gillar du det här så gillar du det här

Nu börjar det närma sig radiosändningar här. Det verkar som om jag och Elin och Charlotte kommer att sända ett brett retroprogram. Min idé heter "Gillar du det här så gillar du det här". Ett program som blottlägger populärmusikaliska släktskap.
Fast jag kom precis på att det är ett rätt dåligt namn. Musikjournalistik går ju inte ut på att tipsa om musik. Det verkar så ibland.

Nåväl, löven gulnar häruppe och idag strilar ett lätt regn över Piteå. Jag har en enorm cheddar i mitt kylskåp som jag är rädd ska bli gammal. Får väl öppna mitt hem för främmande. Det vore en anledning att fullborda min flytt också. Att det ska vara så svårt att löpa linan ut.

Observera: Ny länk till Liv i Sverige. De har länkat till mig också. Det är jag glad över.

Morgondagens journalister

Vi skulle ta med exempel på god och dålig journalistik idag. Artiklar ur press eller inslag från radio som utmärkte sig positivt och negativt. Redovisningarna och diskussionerna blev mest till ett långt klagande på kvällspressen ända fram till den sista gruppen som lyfte fram en USA-kritisk artikel i Ordfront som ett exempel på bra journalistik. Sällan har så många öppna dörrar slagits in av så många journaliststudenter.
Men jag borde inte sitta här och racka ner på min klass. Jag hade inte ens med mig några exempel och jag sade nästan ingenting under det klassvisa samtalet. Så dags att gnälla nu...

Det känns som att det kommer att ta en stund att acklimatisera sig här uppe. Jag är fortfarande sorgsen över att jag brutit upp och hamnat här även fast jag valt det själv. När det förut har krävts att hitta nya former för min tillvaro har jag tyckt det varit roligt. Jag har aldrig känt såhär förut. Det känns både skönt och inte. Det är skönt att jag har funnit trygghet, men betyder det att jag inte är öppen för utveckling längre?

Famlar i Sundsvall

Hej.
Har skrivit två mejl nu i natt.
Jag försöker orientera mig.

"Nu sitter jag i Sundsvall och ska fortsätta mot Piteå imorgon bitti. Det har varit jobbigt idag. När jag skulle skriva en lapp till K. blev jag så himla ledsen. Det blev så definitivt att min inbodda och trygga tillvaro nu dragits undan. Och hon är på kickoff och jag fick gråta med mamma istället, men jag ville ju att K. skulle vara där.

Nu har jag flyttat från Uppsala. Bort från platserna, personerna och tiden där mitt vuxna jag mer än någon annanstans blev till. Nu måste jag verkligen öppna mig för Piteå. Jag måste klara av att ge personerna där en chans och jag måste ge av mig själv till dom. Jag hoppas att det blir bra.

Jag är sorgsen och kommer nog vara det ett tag till, men snart finns en ny vardag och då glömmer man hur det var. Jag vet allt det där. Men samtidigt vet jag inte mycket alls. Hur det ska gå vet man aldrig riktigt. Det är det fina med livet. Man måste fortsätta vara på sin vakt."

"Jag står inför en utmaning. Hur ska jag kunna öppna mig för mina nya kursare och hur ska jag förmå mig att ge dom samma chanser som jag gjort med personerna i Uppsala? Jag är i en helt annorluna situation nu än när jag var ny i Uppsala. Då var jag en träkloss. Nu är jag en skulptur. Jag måste definiera om mig själv. Klarar jag det? Vill jag det? Jag måste hitta ett sätt att foga det nya till det gamla. Det kanske bara är att köra på, men jag är rädd att jag inte riktigt vet hur man kör på längre.
Hur gör man? Hur lever man?"

Jao, ny tid, ny strid, som Blues sade.
_____________________________________

Jag satte ihop en skiva till min flytt. Mycket fint.
Utdrag:
Ryan Adams - Let it ride
Detroit Cobras - It´s raining
Johnny Cash - Luther played the boogie
Kasey Chambers och Paul Kelly - Heartbreak Heartmend
Canned Heat - Goin' up the country
Bob Dylan - Baby stop crying
Dolly Parton - Tenessee homesick blues
Hellacopters - Rainy days revisited

Där fanns massvis av smått och gott och det hela var ganska amerikanskt.

Svängningar

Snart går flyttlasset Uppsala-Piteå.
Morgonens dimma har lättat, men jag är fortfarande nervös och orolig. Det känns i magen.
Idag börjar hösten.

Bloggen förmodligen tillbaka på söndag.

Tio jordklot funna - bakom månen

Igår kväll byttes Piteå mot Uppsala. På väg till transferbilen som skulle ta mig till Kallax mötte jag en av mopedkillarna. Han hade hjälmen högst upp på huvudet och rökte medan han körde. Med en blick som var hård och ängslig tittade han på mig och jag skrek så högt jag kunde:
- Sluta röka och sätt på dig hjälmen och sluta vara så satans tonårig, din jävla pitepalt!

Nej, det skrek jag inte. Jag gick vidare till min taxi och flög till Arlanda. Jag kvällsdrömde om att jag imorgon skulle läsa i tidningen att man hade hittat tio jordklot till och att nu behövde ingen ha dåligt samvete för att flyga.
Varför förbjuds inte flygplan?
Varför bygger man bilar som går fortare än 100 km/h?

Jaja, nu till helgen blir det i alla fall bil upp. För då ska möblemang, konkarong och donkeykong till Piteå utan mankemang. På fredag går flyttlasset som gör paus i Sundsvall och fortsätter på lördag.
Vi hörs innan dess!

Kväll i Djupviken

ICA Ankaret stänger åtta. Jag var där fem i åtta igår kväll och skulle köpa mjölk. Här uppe är mellanmjölken röd och tjockismjölken grön, vilket gjorde att jag köpte fel första gången men den här gången blir det rätt.
I kassan hamnar jag bakom en pytteliten tjej som ska köpa cigg. Jag tänker: "Aldrig att hon är arton." Men hon får sitt halva paket Marlboro. Och utanför väntar två killar på mopeder och lilltjejen drar på sig en hjälm och hoppar upp bakpå en moppe och dom drar iväg. Hennes chaufför har sin hjälm uppe på skulten så att den precis sitter kvar. Vad hände med småorternas sociala kontroll?
Jag går sakta hemåt med min rödmjölk, som är en mellanmjölk, i handen. Passerar Djupvikskiosken och där står två grabbar och en tjej med ett halvt paket Marlboro. Frihet i en liten ask. En Nissan King Cab kommer ångande på vägen, svänger hastigt in vid kiosken och stannar tvärt. En orakad man med keps går in på kiosken. Jag går hem och löser sudoku.

2005: Blogg och sudoku. Jag är så jävla förutsägbar.

Liv i Piteå - första dagen

Söndag 2005-08-28

En bit bort från mitt nya hem ligger en liten och dyr konsumbutik. Därifrån har jag nyss burit hem nio artiklar som jag har packat upp. När jag nu tittar in i mitt kylskåp ser jag en liter mjölk och en liten ask messmör. I skafferiet finns havregryn och strösocker. På köksbänken ligger ett kilo bananer och en grovlimpa från Skogaholms. Vid diskhon står och ligger diskmedel, diskborstar och disktrasor. I övrigt är det tomt. Min lägenhet ekar och jag har en söndag att slå ihjäl.

Okej, helt tomt är det ju inte. Min farfars gamla ryggsäck står här. Där i finns t-shirts, strumpor, kalsonger, träningsoverallsjacka, jenas, handduk, hygienartiklar och en mössa. Sovsäck, kudde och liggunderlag har jag också med mig. Så börjar mitt liv i Piteå. Jag har pengar på fickan och jag vet att liggunderlagsdagarna tar slut på onsdag. Jag är ingen flykting.

Det finns faktiskt några grejer till i ryggsäcken. En kastrull, två skedar, en djuptallrik, ett glas och en smörkniv. Plus en träslev. Jag har det bra, visst har jag det.

Men innan skolan börjar imorgon finns ändå söndagen kvar att slå ihjäl.
TV - nej
Radio - nej
Dator - nej
Sven Lindqvists Terra Nullius - ja
Aftonbladet - ja
Svenska Dagbladet - ja
Papper och penna - ja

Det ska nog gå ändå. Sista söndagen i augusti. Solsken och femton grader varmt. Vilket är en himla tur eftersom jag inte har något att sitta på i min etta. Så nu sitter jag mellan fyrvåningshusen på en sån där parkmöbel där bänk och bord sitter ihop. Jag tror på mitt nya område.

Äsch, salt! Alltid är det nåt. Jag som har tänkt så bra hittills. Jag måste ju ha salt i min gröt.

*Går till Konsum*

Idag har jag anlänt från Uppsala. Jag tog flyget eftersom jag var så sent ute med bokning. Standbybiljett fyllde sitt syfte.

Landar i Luleå och bland de första jag ser är allas vår K-Laz, Robinson-Klas. Han har baggy jeans. Han syns. Äger han? Ja, ganska. Men han får ingen taxi. Vilket skämt, här åker man till Luleå och ser K-Laz direkt. Klart att han är på flygplatsen, bygdens nöjesprofil.

Jag tog taxi till Piteå. Fast pris 165 kr. Klev av vid musikhögskolan och det första min blick fastnar på är en helt vanlig lyktstolpe. Eller den hade vanligt helt vanlig om inte någon monterat en skylt på den. Det står: "Kvinnofrid - en självklarhet." Luleå har Klas. Piteå har kvinnofriden. Och båda visar sig på direkten. Men jag litar mer på att Klas finns än att kvinnofrid är en självklarhet i Piteå.

Halvt om halvt på chans går jag åt det håll jag tror min lägenhet ligger. Jag tänker att jag ska stoppa någon och fråga var jag bor, men gör inte det och jag kommer fram ändå. Jag låser upp, kliver in, nöjs över mitt nya tjäll och installerar mig. Det tar väl 20 sekunder.

Nu börjar det. Den tanken har jag hela tiden. Idag är första dagen på en nästan två år lång period som kommer bli en historia som inleds med: "När jag var i Piteå..."

Kanske såhär:
När jag var i Piteå och skulle handla för första gången gick jag helt sonika åt vänster. Efter ett tag kom jag till en butik och jag klev in. Medan jag irrade runt där inne kunde jag så smått uppfatta slutet av ett samtal mellan den unge skåningen i kassan och den norrbottniska kunden runt 60. Den äldre sa högt och tydligt:
- Men du har ju varit väldigt hjälpsam mot mig och min fru. Det måste jag säga.
- Jo, men ni har varit trevliga ni också, svarade skåningen skåningen ytterst lågmält.
- Nä, men du har varit hjälpsam. Du vet, jag har alltid haft något emot sörlänningar, vet du.
- Jaså, sade han ännu lågmäldare.
- Ja. Jaja, tack ska du ha i alla fall. Hej då!

Det hände på Konsum i Djupviken i Piteå, söndagen den 28:e augusti 2005.