måndag, oktober 29, 2007

Penningen.

Roy Andersson har pantsatt hus och andra dyra grejer för att kunna göra sina två senaste filmer. Känns bra att veta att man kan göra så. Jag menar, att man inte behöver ha en årslön sparad eller två miljoner i pensionsfonder. Man kan bara göra det man brinner för också. Det ska jag göra.

Apropå pension. I somras intervjuade jag drogterapeuten Hasse Arvidsson som själv varit narkoman och alkoholist. Han hade värsta kaffemackapären i sin lokal och sa:
- Ja, du vet, som gammal narkoman kan man ju inte räkna med så mycket i pension, så jag har tänkt att jag åtminstone ska kunna göra riktigt gott kaffe.

Rikedom i pengar är bara en måttstock av många.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Mycket roligt sas i Mia och Klara. Något av det roligaste var när Klara utklädd till 1300-talskvinna för att dejta en rollspelare satt i bilen och sa att hon gärna ville åka till ett ställe för att "det kanske finns en penningapung..."

Penning är ett roligt ord helt enkelt.

Men ingen penning utan löning. Och hur ska man pantsätta utan att ha?

Världens frågor är kanske till och med fler än mina ord. Jag borde skaffa mig en egen blogg.

Hälsningar Bloggkommenterarmyran.

Tvivlet sa...

"Världens frågor är kanske till och med fler än mina ord."
Det var tamejfan det finaste jag hört sen Magnus Nyman berättade om grekisk läkekonst.