Nattskift.

Vaken i vargtimman
Det enda jag hör
är dånet av långtradarna
på motorvägen strax utanför
Jag tänker: Var är livet? Vad har jag gjort?
Säg mig, hur kunde jag bli så gammal så fort?
Den jag ser i spegeln kan inte va' jag
Måste vi slåss i veckor för att älska en dag?

Nej, så är det inte. Kom bara att tänka på "Sången dom spelar när filmen är slut". För jag är vaken i vargtimman och det enda jag hör är bruset från motorvägen. Men jag ser också hur solen går upp på husväggen mitt emot och ska jag vara riktigt ärlig hör jag också hur fåglarna börjar sjunga så smått. Det är vackert.

Jag kom på alldeles för sent att det ju är röd dag på fredag. Därför blev jag tvungen att jobba natt. Men nu är jag klar! Trött, hungrig och klar. Jag går till sängs.

Insikt.

Nutella på digestivekex blir slående likt Ballerina.

Musikaliska intryck av idag:
Les Claypool - Mushroom Men
Apparat Organ Quartet - Charlie Tango
Stockholm Lisboa Project - Vem kan segla förutan vind?/Salgueirais Do Mondego

Uppfyllelse.

Härförleden uttryckte jag en dröm. Drömmen om att återigen få spela tv-spel hos min bror. Ikväll, i skymningen av denna spirande vårdag, blir drömmen sann. Och lycklig är jag, och lycklig är jag.

Vardagsslit.

Åh nej! Skrivkraaaamp! Gaaaahrarhraharh!!!

Historierna tynger mig redan. Jag är levande begravd under min egen börda! Gaaaahrarhraharh!!! Dessa historier som till synes verkar enkla, men som avslöjar det becksvarta bråddjup som döljer sig precis under samhällets tunna fernissa. Gaaaahrarhraharh!!! Jag vill inte bli levande begravd!

Men jag såg faktiskt en kvinna med två plakat idag, en sådan där anordning som man hänger på sig och så har man ett plakat på ryggen och ett på magen. Framsidestext:

Näääj, skrivkraaamp igen! Jag hade tänkt att hitta på något vansinnigt, men jag kan inte! Gaaaahrarhraharh!!! Jag är levande bregravd!

Historierna II.

Verkligheten på Coop Nära, Järntorget:

En man i 70-årsåldern står med brunbeige överrock och buskiga ögonbryn framför tre italienska turister. Han håller upp en burk lingonsylt och säger: "This is what we usually have on ice cream". Och så sträcker han sig mot hyllan igen. "And this", säger han och greppar ett paket med stora och runda knäckebröd, "this we have to make great toasts of."

Frågan är vilka "we" är.

Historierna.

Erbjudande från min mejloperatör: "2 nr av Världens Historia + skaljacka eller 5 grillknivar för bara 39,50!" Det hade jag aldrig kunnat komma på. Verkligheten är för konstig.

Den här veckan ägnar jag åt att hitta på saker som jag skriver ner. Jag rör mig i Stockholm och idag såg jag inom loppet av några minuter högvakten, Magdalena Ribbing, Per Schlingmann och halstrad röding med dillslungad potatis. Om jag hade sagt att detta var vad jag såg under en kort promenad från slottet och en bit in i Gamla stan, då hade det inte varit trovärdigt. Det hade varit för mycket. Verkligheten illustrerar inte sig själv på det viset. Men jo, det är precis det den gör. Tydligen. Även om det är jag som står för hopkopplandet av det jag ser.

Jag skulle tro att resten av veckan går åt till att skriva ner sånt jag upplevt. Verkligheten är vildare än min vildaste fantasi.

Vännen och osten.

Jag ringde en gammal vän. Förut brukade vi prata om livet och om anledningarna till varför människorna gör som de gör. Sen kom våra vardagar att nästan helt sakna beröringspunkter och vi kom av oss. På onsdag ska vi ses igen och promenera omkring på Djurgården med hans son som är elva månader. Det blir spännande.

För övrigt har jag ätit en smaklös ost idag. Jag misstänker att den är en ekologisk lättprodukt. Det finns inga bra ekologiska ostar. Jag tror, när min ostanalys nu är klar, att den som satsar på en smakrik ekologisk ost har en smärre succé att se fram emot. Den bjuder jag på, alla ni ostföretagare som läser denna blogg. Ysta på!

Dröm.

Förrförra helgen spelade jag tv-spel hos min bror, som inte är min riktiga bror. Det var roligt. Det vill jag göra igen.

Lunch.

Står på balkongen i bar överkropp och äter kalla rester ur en plastlåda. Sex dagar gammal nudelwok. Ser havet. Det är inte ofta jag tänker på att man faktiskt kan se havet från balkongen. Mäklarglimt kallas det. Bilen som passerar har inga dubbdäck. Jag kan höra det. Grannen snett mittemot vädrar kläder som hängt i garderoben en lång vinter. För första gången i år står jag barfota på balkongmattan utan att bli blöt. Det känns som liv. Det luktar vår.

Överlevnad.

Fjärde inlägget på mindre än en vecka. Det måste vara rekord. I det här läget är det lätt att bli ivrig, gapa efter för mycket och bränna ut sig. Därför är det nu dags för semester efter denna arbetssamma vecka. Den friska fjällnaturen väntar för vederkvickelse och kontemplation.

Varför inte kolla lite bland dagarna förut? Jag stötte på inlägget 27 och insåg att jag klarade mig. Det var en rasande tur. Nu kan jag valsa omkring uti Havanna!