Kåren igår kväll var en miserabel tillställning. För lite folk i felbyggd lokal. Och tämligen usel DJ. Hon hade dock den goda smaken att spela Rihannas "Pon de replay", men det märktes inte just någon skillnad.
Det var långt mellan människorna.
Spana in hemsidan om Kal P Dal och lyssna på intervjuerna, särskilt den snutten från när han ska spela på någon sorts Malmö FF-gala. Obetalbar beskrivning av hur det känns att spela samma låtar många gånger.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
"they go one by one or two by two"
Jag skulle byta plats med vem som helst på sekunden. Om jag kunde. Men Rihannas verklighet känns oerhört långt ifrån mig och ibland är det mycket bra egenskap hos artister.
trinidad och tobago
Skicka en kommentar