Nya bandylekar

Nya ordlekar heter en numer nedlagd blogg som tillhörde journalisten Andreas Ekström (DN förut, Sydsvenskan nu). Den 27:e april skrev han såhär:

"Magnus Alm heter en man som är ordförande i Norrbottens bandyförbund. När jag skrev en krönika i DN om irriterande pausunderhållning på allsvensk fotboll – i vilken jag lovade att ge Lisebergskaninen en omgång fotbollsvåld om han inte försvinner från innerplan – fick jag följande hysteriskt roliga brev från denne Magnus, som jag nu publicerar här med benäget tillstånd:

'När Kalix spelar finns det bara en fåordig speaker, få reklaminslag, inga halvnakna cheerleaders (de hade frusit ihjäl i drivorna), en kunnig lågmäld pessimistisk ståplatspublik av kepsgubbar med lovikkavantar, ingen VIP-läktare i glas (finns inga riktiga höjdare i samhället), inga dånande högtalare (då hade gubbarna gått hem) utan bara rå kall vinterluft som gör varje försök till att skrika till en dödsfälla för stämbanden.

Spelets snabbhet får fotboll och ishockey att framstå som en östtysk barnfilm med lerdockor. I pausen kan man meditera om matchen och livet under en stjärnklar svinkall svart himmel utan jetplan.

Du kan handla bandykorv som grillas direkt på gamla oljefat och som livsmedelverket är lyckligt okunnigt om. De är så feta att de spricker rakt i nyllet på en när man tar den första tuggan, men de känns ändå som en välkommen livförsäkring i den starka kölden.

Bandyn är ett skådespel som påminner om en tvådimensionell luftstrid. Själv minns jag Noréns mål på Västanfors i snöstorm som ingen såg tills domaren hittade bollen inne i målet, eller ett utkast från Perkaus som bara försvann i isdimman för att sekunden senare slå ner som en bomb på Dagges klubba och in i mål mot Boltic. Sånt händer bara i bandy.

Vill du dessutom besöka en arena som hämtad ur någon psykedelisk Tarkovskijfilm ska du besöka Sveriges vackraste bandybana, Bruksvallen i Karlsborgsverken. Den ligger inbäddad mellan järnvägsspår, gamla lysen som svänger i vinden som i Twin Peaks och en gigantisk massafabrik som spyr sulfitdoftande rök omkring sig. Ingen bor där, många hus är rivna eller står öde, men laget spelar ändå i division I. Längre bort från Lisebergskaninen kan du inte komma.'

Vilken man. Vilken skribent. Jag kanske måste gå på bandy till vintern."

Ja, det kanske du måste Andreas, men det var inte det jag ville säga. Denne Magnus Alm ringde till mig halv tio i morse och frågade om jag var bandyspelare.
- Jodå, löd mitt norrbottniska svar.
Han pratade länge, men jag förstod fort att ville att jag skulle komma med och spela med något lag. Det finns en division 3-serie häruppe. "Så nära korp man kan komma", enligt Magnus. Där ska jag vara med.
Magnus jobbar hårt för att bredda bandyn i Norrbotten och har fått igång bandy både i Piteå (ungdomsverksamhet) och Luleå. Dessutom ser han till att bandyn lever vidare i Boden genom skicka femtonåringar från Piteå till deras a-lag Svartbjörnsbyn. Och där ska jag också spela, men Magnus sa även: "Eftersom det inte finns så många spelare kan du få spela i både Svartbjörnsbyn och Luleå"
Hehe, ja, är man ordförande så är man. Men vilka ska jag spela med när lagen möts?

Extra underhållande för min del blir det av att Svartbjörnsbyn har varit ett internt skämt i Selånger där jag spelade förut. Det hände att spelare som på nåt sätt presterat under sin vanliga nivå kunde få höra att han kanske skulle testa att spela i Svartbjörnsbyn istället.
Nu är jag snart där! 4/12 spelar de första matchen. Vi, menar jag...