Fredagsbluesen

Sitter med fredagsbluesen och har bara mig själv att skylla. Eller inte riktigt ändå. De flesta är väl på genrepet till SMASK. Själv ville jag lyssna på P3 Homo som intervjuade Göran Hägglund ikväll, men jag missade programmet eftersom jag var och handlade. Och när jag kom hem kom man bara åt förra programmet på nätet. Så nu har jag lyssnat på andra timmen av det och analysen av naturhistoriska museets utställning "4½ miljarder år - jordens och livets historia" var rätt briljant. Grottmänniskor visades. Kvinnan med långt hår på huvudet men i övrigt hårlös så när som på könet. Mannen kortklippt och med kroppsbehåring. Och så sitter de båda där utanför sin grotta. "Hade de så många grottor att man kunde bo två och två?" Ja, poängen var förstås att man får en del påhittade saker på köpet när man vill se hur folk levde förr. En heterosexuell och tvåsam historia.

Slog till på mjukt tunnbröd idag (Lövånger igen!). Höll på att impulsköpa marmelad också, men kom till insikt: "Vad fan ska jag med det till?"

Söndagsmatiné

Minsann, veckans bästa händelse väntade på sig ända till fyratiden idag. På Kåren ställde Pitebygdens musikförbund till med konsert. Duon Sheriff och trion Midaircondo hade bjudits in.
Sheriff började och jag tror de hann med fyra låtar, ingen kortare än tio minuter (kändes det som). De spelade långsamt, långsamt och så tyst att de fem klockornas tickande på väggen blev en del av musiken. Magnus spelar piano och gitarr med Henrik spelar trummor. Fast så enkelt som att säga att han spelar trummor är det inte. Han spelade på en baskagge som han vält över ända. Över skinnet har han dragit strängar så att trumman blir resonanslåda. "Som en banjo", sa han själv. Han hade även med sig fyra aluminiumskålar, ja, precis såna man använder i köket för att blanda smeten i. I botten på varje bunke hade han skrivit vilken ton den ger ifrån sig. Magnus tog ett G på gitarren. Henrik slog ett G på aluminiumskålen. Det är en innovativ trummis det där. Så lite de spelade och så mycket jag förundrades över.
Midaircondo började med att de tre satt på varsin stol med likadana effektboxar i sina knän. I lådorna hade de pluggat i mikrofoner som de sjöng och gjorde ljud i. Sen loopades och förvrängdes ljuden och sången och fram växte stora och ganska skrämmande ljudbilder. Det var mycket hemskheter och ångest i de där låtarna, som säkert hade gjort sig bättre om inte eftermiddagssolen sken så vårligt utanför.
Efter en av låtarna spelade dom in publikens applåder som också loopades och fick utgöra startpunkt för nästa improvisation då de också ställde sig vid sina datorer och andra instrument (eller datorer kanske inte kallas instrument). Lisa, Malin och Lisen drog igång skön knasterelectronica med inslag av till exempel sång, sopransax, basflöjt och speldosa.
Det bästa av allt var samtalen jag hade efteråt med Henrik om hans hembyggda instrument, med Magnus om att han läst på musikhögskolan Piteå (han hoppade snabbt av eftersom det kändes så instängt) och med Malin om SMASK. Alla fem som stod på scen är nämligen musikakademiker och känner därför till SMASK som jag skrev lite om igår. Malin sa det så bra: "Varför lägger man så otroligt mycket energi på en parodi? Tänk om alla gjorde något tillsammans på riktigt. Det finns så mycket talang i de där arrangemangen som görs för den stora, stora orekstern. Det skulle kunna bli fantastiskt om man gjorde nåt som var på liv och död."
Parfaijt imorgon klockan 21, www.pitefm.se

PS. Heder till Pitebygdens musikförbund som tig hit Sheriff och Midaircondo OCH bjöd på cider och nachochips i pausen.

PPS. Det här blev ju rena recensionen. Det var inte meningen.

Källan till ångest

Välkommen till Europas mest innovativa och spännande mötesplats för musik och medier!
Glöm Barcelona, Köln och Wien - det är i Piteå det händer.

Och det kanske det gör, bland musiker och ljudingenjörer, vad vet jag? Men på radiosidan är allt trött och förutsägbart. Varför genomsyrar inte frågan "vad vill du förmedla" allt vi gör? Varför läser vi inte intervjuteknik? Hur ska vi bli bra journalister om vi inte för öva, öva, öva, öva, öva oss i att intervjua?
Nu försöker vi så gott vi kan på egen hand, för möjligheterna finns, tekniken finns, men på skoltid händer det knappt nånting alls. Förutom just nu då, när det snart är SMASK - Svenska Musikakademikers Sång Kånntest. Just det, en superstudentikos parodi på melodifestivalen. Den största gemensamma radioansträngningen läggs på ett skämt. Hallå?! Livet är för kort för det här!

Såhär lät det i natt:

Tvivlet: Jag blir arg. Jag blir heligt förbannad. Jag finner inte ord för hur otroligt löjligt det är att kalla det här för Europas mest spännande mötesplats för musik och medier. Jag blir till och med illamående. Vilken bluff! En chimär!

Kamrat: Ja det är en stor jävla bluff. Källan till ångest är vad det är.

Tvivlet: Ja, källan till ångest. Exakt.

Kamrat:
så här känner jag
jag känner
att
dom
folk alltså
mediefolk
har fått för sig att annat folk måste måste måste ta sig upp hit
och så har dom lagt ner en jävla massa pengar på helt jävla onödigt dyr utrustning
som ändå bara utstrålar någon slags sorglig uppmärksamhet
folket som gjorde så, byggde upp det såhär hade nån stor kris inom sig att människor kommer försvinna härifrån.

Jag vet inte riktigt vad det där sista betyder, men känslan är på pricken.

Tre för våren

Låtarna:
Gnarls Barkley - Crazy
Ladytron - Destroy everything you touch
Amadou & Mariam - M'bifé

Och egentligen kanske jag vill lägga till:
Håkan Hellström - Går vidare (se 9:e mars)
Franz Ferdinand - The Fallen (Måste vicka på huvuvdet när gitarrerna spelar så bra sisådär 25 sekunder in)
Architecture in Helsinki - It'5 (Det ska alltid vara neurotiskt)

Som en liten bonus:
Amadou & Mariam (med Manu Chao) - Sénégal fast food

I havsbandet

Tim Linhart vill finna "the voice of ice" och innan han dör ska Beethovens 9:e symfoni ha framförts på isinstrument. Vi får väl se.















Det var så härligt.
Jag och Starlotte tog bussen ut till Pite Havsbad. Fullsatt på bussen. Många med lila påsar. Fast de skulle nog inte se iskonserten, för ikväll var det även Stand Up Rock'n'roll med The Boppers och Lennie Norman. Sen ställdes det till med dans. Expanders spelade.
Ja, jag vet inte. Det isbelagda havet var i alla fall vackert i skymningen och vi var väl en 100-120 personer som gick in i igloon och fick se och lyssna till en smått fantastisk konsert. Slagverksdelen med marimba och pukor var bäst.



Vill du veta mer? Lyssna på Parfaijt på måndag klockan 21.00, pitefm.se förstås.

Ice, ice baby

Kära blogg,
idag ska jag besöka den tillfälliga konsertlokalen Ice music concert hall som har byggts upp på Pite havsbads strand. Tydligen är det så att endast en människa i världen kan tillverka instrument av is. (Det tar vi med en nypa salt.)Han heter Tim Linhart och jag ska få en pratstund med honom i eftermiddag.
En sökning på honom resulterade bland annat i följande sida med skön hippiekänsla: http://www.kissmyice.com/ Kolla särskilt in crossoverartisten Braddah E.

Hur det var på iskonserten berättar jag kanske om imorgon. Ett extra spännande inslag är att det inte går några bussar från havsbadet sent på kvällen så vi vet inte riktigt hur vi ska ta oss därifån.

Jag kan inte skriva till Lövånger

Töväder i Piteå och fram ur snön tinar en... Bacardi Apple. På väg till Kåren.

Här sitter jag och äter mig mätt på Rågtuben från Lövånger. Jag vill skriva till Lövånger och säga hur mycket bättre Rågtuben är jämfört med Polarbröds Rågkaka. Mest för att Polarbröds ägare en gång satt i teve och sa att hon hade en filantrop i sig.
Men nu ser jag att Lövånger nuförtiden bara är ett varumärke. I januari 2002 köpte nämligen Fazer "det tidigare familjeägda tunnbrödsbageriet Lövånger Bröd AB", står det på Fazers hemsida. Det står också: "Varumärket Lövånger Bröd förknippas bland våra konsumenter med värden såsom norrländskt ursprung, äkthet, kvalitet och tradition – men framför allt gott bröd!"
Ja, det var ju precis det jag förknippade med Lövånger, men nu har det raserats på en sekund. Jag kan inte skriva till Lövånger.

Det kanske inte gör något.

Stighudar ingår

Såna här sköna erbjudanden får man om man studerar vid ett universitet i norr:

"Nu är det äntligen bokat!!!
Helgen den 6-9 april kommer Stil Frilufts anordna en resa till Abisko med Snö
och lavinkurs på programmet. En gedigen grundkurs i lavinkunskap med fokus på
den egna säkerheten.
Kursen följer SLAO:s riktlinjer för Lavin 1 vad avser instruktörer och
innehåll.

Finns endast ett fåtal platser på denna kurs det vill säga först till kvarn
gäller!!!

Priset på kursen ät inte fastställt men kommer hamna på ungefär 2500-3000
kronor beroende på hur många kursdeltagare samt kostnad för resa till från
Abisko.

I det ovanstående priset ingår:

* Boende tre nätter i flerbäddsrum i Abisko
* Halvpension
* Utbildad SLAO lavininstruktör
* Liftkort
* Kurslitteratur (på engelska) och SLAO kursintyg
* Hyra av transceiver/sond/spade, stighudar/snöskor"

I höstas anordnades späckhuggarsafari. Och vår lärare Kjell-Peder säger att man bör åka till Tromsö och andra exotiska platser när man bor häruppe. Han har nog rätt. Ahja, det får bli lite senare i så fall...

Måsteradio

Lyssna på Flipper från 4:e mars. Lite innan mitten av första delen handlar det om Kina. Roligt, bra och intressant. "Om en tiondel av kineserna åker på charter till Europa och en tiondel av dem åker till Sverige, då blir det 13 miljoner kineser på våra gator. Vi kommer äta kinesiskt, vi kommer [nånting som jag inte minns] och vi kommer kanske också prata kinesiska." Sen vägs skräckpropaganden upp. Och bäst av allt är inslagets avslutning, men det får du höra själv. En hel del annat bra i det Flipperprogrammet också. Tack, tack.
Men vet ni vad: Jag vill ha pulserande, modern, häftig, samhällsengagerad radio. Radio som känns i hela kroppen, som vill förändring och som tror på en bättre värld.
Det är inte lätt. Konstigt ändå att inte fler försök görs.

Melankolin fortsätter

"Det är samma spel, det är samma stad
Det är nya ansikten men samma hat
Då bäst just nu, samma poäng
samma poser men ett annat band på scen
Ta min hand och kom så går vi vidare

[...]

Förändras förändras aldrig
behåll din rastlöshet
Och stanna inte
såna som oss är aldrig framme
Ta min hand och kom så går vi vidare

Och stanna inte
Och stanna inte
Och stanna inte"

Jag måste vidare och trodde det skulle hända här. Det hände inte.
Man når en gräns då man måste sluta klaga. Jag har inte nått den än.
Imorgon åker jag till Uppsala. Nu vill jag bli glad igen.
Men frågan kvarstår: Hur ska jag gå vidare och känna utveckling? Jag hör ingen egentlig skillnad på den radio jag gör nu och på den jag gjorde på studentradion. Det kanske är distans jag behöver. Eller så är det tvärtom. Jag behöver riktig jävla hängivenhet.
Håkan tröstar så länge i alla fall. "Går vidare" finns på Nåt nytt, nåt gammalt, nåt lånat, nåt blått.

Fick precis telefonsamtal från Prince Edward Island. Det kändes bra. Nu ska jag kolla i en atlas.

Melankoli i Piteå

Ojojoj, som jag har slitit, men nu är den äntligen sjösatt. Nya Tvivlet!
Inspirerad av P3 Pops hemsida runt -98, som jag skulle tänka mig i sin tur var inspirerad engelsk konfekt. Den engelska konfektpopen försvann rätt tidigt, men hade några dödsryck när Blur släppte sin best of. Finns överhuvudtaget engelsk konfekt fortfarande? Vedervärdig att äta, men fin att titta på. Och poppig värre. Som en målning av Liechtenstein.

Efterhandskonstruktioner. När det gäller visuell utformning hänger jag inte riktigt med. Jag var alltid sämst i klassen på bild. På gymnasiet var det till och med skämmigt. Jag borde ha valt musik.

Lyssnar på Red House Painters och förnimmer någon sorts melankolisk nostalgi. Det är ganska smärtsamt, ändå fortsätter jag lyssna.

Är jag rätt ute? Var gick det snett? Vad vill jag göra av mitt liv?