GNU.

Ett annat tempo är möjligt. Jag skulle kunna göra mycket mer om jag bara skrev det som faller mig in i eller omsatte idéerna utan intensiv kritisk prövning i alla led. Nu blir det uppskjutning. Jag prokrastinerar som en gnu. 

"Gnuer prokrastinerar väl inte."

"Jo, dom står ju bara där och gör ingenting."

"Det du tolkar som ingenting är i själva verket produktion."

"Nä, det är därför den fått sitt namn: Gör ingenting nu - GNU."

"Jaha." 

Reflektionen.

Jag gick in i badrummet och sa för mitt inre: 

"Jäklar, du är gammal nu."

"Alltså, inte gammal, men äldre."

Det pågår ju hela tiden. Precis hela tiden. Men ibland ser man det. I reflektionen.

"And what have you done", som Lennon sjunger såhär års. 

Vad spelar det för roll, svarar jag. 

Svår fråga. 

Men när det är dags att gå, så får man i alla fall inte ta med sig nåt.

Glöm det där. Nu är nu. Imorrn får man lön.

Beroende.

Fredag kväll 20.42. På spåret på teven. Jag är glad att jag inte behöver se På spåret. Jag är glad över att en försenad middag inte har fått mig ur gängorna. Den åt jag när På spåret hade börjat. 

Häromdagen läste jag en intervju med en gammal knarkare som sa att om man tänker ofta på droger då är man beroende av droger. Alltså, även om man inte omsatte tänkandet i handling så att säga.

Jag tyckte att det verkade orimligt. I hans ögon framstår jag som beroende av På spåret som skriver om hur skönt det är att slippa. Fast det tänker jag väl mest på just nu i och för sig medan det sänds i gamm-teven. Att det är skönt att kunna välja bort alltså. Det är inte så att jag går och tänker var och varannan minut på hur härligt det är att inte titta på På spåret. Det hade ju varit lite sjukt. 

Ja. 

Han kanske hade rätt ändå.