Bidrag.

Det här med elitrapport.se. Trevlig läsning.

http://www.elitrapport.se/Data/report525.html

Fakta.

Till de tidningssidor jag ägnar mest uppmärksamhet hör sportsidan med sammanställning av tabeller och resultat. Jag gillar att hänga med på den fronten.

Därför är jag mycket glad över Svenska bandyförbundet nya webbsida elitrapport.se. Där kan man först och främst följa en mängd bandymatcher direkt medan de spelas och sedan, längst ned på sidan, klicka sig in på olika matchrapporter.

Till exempel en juniormatch mellan Västerås P18 och Kalix P18. Den slutade 31-0 och sånt kan ju hända, men det verkligt ovanliga är att samtliga spelare i Västerås gjorde mål. Alla utom målvakten. http://www.elitrapport.se/Data/report1048.html

13.15 på söndag kommer jag själv att spela i en match som går att följa på denna förnämliga sida. Selånger SK Bandy mot Nyborgs SK i division 1 norra.

Konsten att såga stramt.

Strikt akademisk prosa är sällan särskilt underhållande. Undantagen är väl när den används i humoristiska sammanhang (särskilt satir och ironi) och i sågningar. Jag själv är förtjust i det sistnämnda. När det går upp för en att de där torra underdrifterna egentligen är värsta råa nedsablingen blir det ibland härlig underhållning.

Så var det till exempel idag när Dick Harrisons recension av Thomas Sjöbergs kungabiografi Den motvillige monarken publicerades på SvD:s hemsida. Sist i första stycket ställer han sig frågan: "Men är boken vederhäftig?" Sedan beskriver han innehållet i boken och konstaterar att den bild vi får av statschefen inte är vacker innan han slår fast: "En applicering av källkritik är dock förödande för Sjöberg." Och så är sågningen igång.

Men det hade kunnat vara stramare. Harrison använder till exempel ordet "dålig" två gånger. Det hade varit roligare om han till exempel fått in ord med fler stavelser som underhaltig eller ofördelaktig. Ni vet, lite "svårare" ord.

Ett verkligt mästerstycke i genren skrevs för snart tre år sedan när Johan Staël von Holstein tog plats i Statens kulturråds styrelse och härjade om att endast den kultur som bär sig kommersiellt ska få finnas. Två forskare i estetik påpekade då i DN att det inte generellt går att ställa ett sådant krav på till exempel poeter. Alla poeter kan inte vara kommersiellt effektiva.

Så skrev de om detta effektivitetsperspektiv: "Att upplysa om att den moderna poesin ofta skrivs just för att erinra om ofullkomligheten i ett sådant perspektiv är nog dömt att misslyckas. Men det hade varit anständigt om ledamoten orienterat sig en smula i den intellektuella värld han nu till all olycka är satt att ingå i under ett par år."

Hehe. Och hehe särskilt åt den första meningen.

Läs hela den underbara texten här.

Kontinuitet.

Tvivlets bildredaktion tar det lugnt för det mesta, men här presenteras i alla fall resultatet av ett årslångt projekt. Det heter Ett år på Kungsvägen och visar årstidernas skiftningar och även vädrets. Det har blivit ett praktfullt bildspel med dimmor som sveper fram och ljus som bäddar in landskapet i fagra nyanser. I sanning en fotografisk välgärning!

DN: "Tvivlets öga är fortfarande intakt. Bilderna tar andan ur en."

SvD: "Ett bildspråk som hämtar sin näring från måleriet snarare än fotografiet. Det är tydligt att Van Gogh, Monet och naturligtvis norrländske Osslund har haft ett inflytande här."

Tidningen Foto: "Vilka kompositioner!"

ST: "Tvivlet har knäppt några kort ute på balkongen. Möjligen av intresse för grannar och närmast sörjande."

Till: Ett år på Kungsvägen.

Högtid.

Apropå på mörker och att sova. Idag ska jag tända ljus där folk vilar för evigt. Det är en fin högtid detta. Jag minns särskilt den här helgen från den tid jag bodde i Uppsala och alltid passerade genom eller intill gamla kyrkogården på väg till idéhistoriska institutionen eller Carolina Rediviva. Jag blev alltid en smula varmare inombords när kyrkogården första helgen i november plötsligt fylldes av levande ljus. Det gick inte att bara passera den då. Jag måste stanna och kontemplera lite.

I år sammanfaller Alla helgons dag med dödsdagen för Gustav II Adolf, som gav Sundsvall stadsprivilegier 1621, men också drog igång Uppsala universitet efter en tid i dvala nästintill. Det här tar de mest konservativa intressena i Uppsala synnerligen fasta på. Idag passar man på att fira "hjältekonungen" med "fanborg, fosterländska sånger och akademiska processioner". Nedläggning av krans vid GIIA:s minnesobelisk är den symboliska höjdpunkten.

Såhär kan man läsa om firandet på bloggen Tronen, altaret och svärdet (För dig som gillar Kungen, Sverige och gamla värden):

Det är lågan mot dygdernas förfall, mot det moderna projektet och mot en historielös tid, som inte begripit vilka skador den tillfogat och fortfarande tillfogar sin stackars ungdom.

Läs hela det anakronistiska inlägget här.

Ja. Jag skippar Gustav Adolf (som i och för sig ska ha heder av att han månade om utbildning och fick en så intressant och uppfriskande dotter) idag och plockar ihop skärvorna av min förmodligen förtappade själ och besöker mina egna förfäder åtminstone. Ett högtidlighållande av mindre svulstig natur.

Tröttheten.

På Sundsvall stadsbibliotek, allmänt känt som Kulturmagasinet, satt två farbröder och sov häromdagen. En var på gränsen till snarkningar vid hyllorna med böcker på främmande språk och den andra satt i studierummet med huvudet framåtböjt sådär så att man först tror att vederbörande faktiskt läser i den uppslagna boken.

Vissa tycks vilja gå i ide. Det är den tiden nu.

Jag har hört att man ska tända många lampor, peppra sig med ljus, direkt när man kliver upp på morgonen. Då börjar kroppen producera hormoner som verkar uppiggande. Sedan kan ingenting stoppa en! Inte skymning på tidiga eftermiddagen, inte P1:s malande meteorologer, inte heller den grå röken från ack så många bilar. Inte ens en bok på främmande språk.