Filibom-bom-bom.

00-talet var tiden för internets stora och breda genombrott. Internet har förändrat vår samvaro här på jorden. Det går inte att överblicka alla konsekvenser av detta. En grej är i alla fall att det går att nå en miljonpublik utan mellanhänder såsom förlag, produktionsbolag och andra medieföretag. Är någonting tillräckligt bra, intressant eller konstigt kommer detta att spridas nästan av sig själv på nätet. Som marknadsföringsstrategi kallas det buzz marketing, word of mouth eller mun till mun-metoden.

Jan-Erik Lindholm kommer kanske inte nå miljonpublik, men dan för dopparedan får hans tolkning av Ritsch ratsch filibom illustrera företeelsen att helt okända människor kan göra sina verk tillgängliga över hela världen. Det hade en person som Jan-Erik mycket små chanser till för tio år sedan.

Samlad.

Även fast 2010 ännu inte är här dyker det redan upp små sammanställningar över 2009 här och där. Bästa skivorna! Bästa böckerna! Bästa filmerna! Nöjesjournalisterna är särskilt flitiga.

Någon sådan ranking kommer troligen inte att publiceras här, men jag har faktiskt tänkt mig en liten sammanställning här och nu. I röran här hemma hittade jag en liten anteckningsbok som jag haft med mig under året och efter att ha bläddrat i den kan jag nu presentera:

Fröna som inte blev bloggplantor

1. Det lossnade smulor från smörgåsen och det kändes som om de landade på mitt högra lår, men när jag tittade ner låg smulorna på bordsskivan mellan mackan och låret. Jag undrar om man även kan få cancer på det sättet. Eller elöverkänslighet.

2. Vem är jag? Den eviga frågan, trodde jag, men kanske är det den sociala rörligheten i välfärdens Sverige, reklamen och möjligen hur jag blir tilltalad via media som får mig att fundera över den frågan. För längesen, då de flesta söner växte upp för att göra det deras pappor gjorde, fanns det nog ingen anledning att fråga sig vem man är. Ordet identitet kanske inte användes om människor alls på, säg, 1850-talet. Men jag har funderat ganska mycket över min.

3. Servitören såg ut som Hasse Backe och han i A Clockwork Orange. (Helt ointressant. Man förstår att det inte blev nåt inlägg av det.)

4. Per Wahlöö var en jävla bra författare.

5. Couchsurfing leder till fred. Människor som ligger över hos varann startar inte krig. Människor som ligger med varandra är det mer oklart med.

6. Om jag någon gång hamnar i slagsmål kommer jag att sikta lågt. Ett snabbt överraskande slag i magen. Det har Per Wahlöö lärt mig.

Så var det med det. Stora tankar i lilla berg-och dalbanan.

Punjabi.

Jag ska på den i Sundsvall årligt återkommande konserten Julton i helgen. Förra året framfördes bland annat den ugandiska gospeln Singa Yesu Singa. I år hoppas jag på indiskt inslag också.

Villa.

När jag tittar ut genom fönstret och stora snöflingor faller, då ser det ut som om granen i parken utanför lyfter sakta, sakta. En kvinna i svart går långsamt och framåtböjd genom parken med en kasse i vardera hand. Det är väl julklappar eller julmat. Hon ser plågad ut. Kanske kommer hon från Småland och tänker: "Uj uj, en sån häringa dag sulle'n egenterligen hatt broddar."

Hon kan lika gärna vara lycklig.

Ljudmoln.

Det här inlägget är ett test av en internettjänst jag nyligen har hittat och samtidigt en helt unik inblick bakom kulisserna i Tvivlets tillvaro. Det är en ljudupptagning från en julfest på ett studenthem och det vi hör, till att börja med, är hemmets föreståndare leda oss in i sång. Missa inte julmustbeställningen vid 1.50!

Julfest by Tvivlet

Offer.

Vanligtvis uppträder jag i radion som den tämligen anonyma reportern som med så få röstinsatser som möjligt lotsar lyssnarna längs den röda linjen från fråga via intervjuobjekt till svar, men i morgon fredag vänds mikrofonen rakt mot mig. Jag ska nämligen berätta för Kino hur det egentligen går med mitt manus till den tävling som Film i Västernorrland har.

Jag tror att jag ska slingra mig och inte svara på frågan. Börja dra anekdoter från när videokameran slog igenom stort och när Låt kameran gå med Janne "Loffe" Carlsson var populärt - "ho ho ho!" Eller så ska jag leka kamrer och berätta om hur jag inleder varje dag med sjuekot för att sedan ta plats vid min skrivpulpet och skriva till kvart i fem-ekot. När detta är slut paginerar jag de sidor jag åstadkommit mycket noggrant och ber därefter om en slät kopp kaffe och en cigarett.

Tack.

Elitism.

När man i en enda distinkt utandning blåser ut alla ljusen samtidigt då känns det som att man är den olycksbådande början på en gastkramande film. En liten rökslinga dröjer sig kvar och över den dimhöljda heden hörs vilda hundars ylanden. Verandan knarrar.

Men sådana där förnimmelser måste man höja sig över. Du har väl läst Platons dialog Timaios? Jag påminner: Den som behärskas av sina förnimmelser lever orätt och som straff förvandlas han till en kvinna i nästa tillvaro.

Och den som lever utan filosofi förvandlas till ett lantdjur.

Att det fortsatte att födas män(niskor - Platons anm.) måste ha varit ett stort mysterium för den (inte så) gode Platon.

Perspektiv.

En av Sveriges största artister, Lars Winnerbäck, var i Sundsvall igår. Han spelade i Sporthallen och när jag hade kommit in i lokalen och tittat mig runt lite sa jag till mitt sällskap:

- Vanligt vitt folk.

Hon vände sig om och träffade på en manlig bekant. De utbytte de vanliga fraserna och sedan sa han:

- Kul att det är så blandat här.

Jag tror att han syftade på ålder, för i anslutning till detta skojade han om att han inte var äldst i publiken i alla fall. Jag hade snarare etnicitet och någon slags subkulturell tillhörighet i åtanke när jag gjorde min bedömning.

Perspektivet, och att förskjuta detta, att se saker från olika håll, det är ju själva grunden till förståelse det och därmed en av utbildningsväsendets grundläggande uppgifter, docerade jag för mig själv innan Ola Gustavsson med en cigarrstump i mungipan klev fram på scenkanten för att fyra av ett vasst solo. Och alla ba': "Hallå, det är rökförbud på kommunala idrottsanläggningar!" Fast sen såg vi att han inte alls hade någon cigarr. Det var bara ett skuggspel. Kanske hade med perspektivet att göra.

Plånboken.

Apropå pappahumor och apropå julkalender så var ju Peter Haber rolig som pappa Rudolf i Sunes jul.



Kolla mer på Youtube! Julbaket är ett fint avsnitt till exempel.

Jag hörs för övrigt i radio idag. Med ett test av hörlurar i Plånboken i P1. Programmet handlar också om att slänga mat - mycket upplysande. Ägg håller en månad efter bäst före-datumet! Mitt reportage kommer efter halv elva nån gång. Det vill säga nu (i skrivande stund).

Slöjdkommentaren.

1. En gång var jag i en bokaffär och där hade de föga förvånande en massa böcker. En av de hette Pappahumor och gav exempel på skämt som pappor drar och lustiga kommentarer de gör på rutin. Författarna ansåg sig i sin ungdom ha haft en kvick och intelligent humor, en egenskap som upplöstes i samma stund de blev fäder. Könsrollscementerande smörja, tänkte jag och slog upp en sida på måfå. Där stod det: "Ära vare gud i höjden, detta har jag gjort i slöjden".

Precis så sa min pappa när jag kom hem med nåt från slöjden. Alltid.

2. Igår var jag och plockade ut det sista ur min förrförra lägenhet. Min kompis Oskar har haft en del av mina saker medan han bott där och det var dags för honom att flytta. Han hade hjälp av sin pappa. Jag återsåg några saker som jag hade glömt att jag har. Bland annat en namnskylt av trä och metall.

- Den här har jag gjort i slöjden, sa jag.
- Ära vare gud i höjden, sa Oskars pappa.

3. Joakim Thåström har låtit sig intervjuas för första gången på sex år. I samband med att han släpper en samlingsskiva har DN:s Georg Cederskog skrivit en artikel om "Stortån". I den säger Ebba Grön-ikonen - han som kallats Sveriges enda rockstjärna - att han efter sina år i Köpenhamn flyttade till Stockholm igen eftersom han har en dotter där och vill vara med henne.

Jag undrar om hon har slöjd.